JAG HADE MITT FÖRSTA MENTAL BREAKDOWN PÅ JOBBET

Hej på er alla fina där ute - hoppas allt är bra med er, med mig är det bara bra. Kom precis hem från jobbet, ätit lite fika i form av Simons farmors hemmagjorda bullar, pepparkakor och ett glas iskallt mjölk - hur gott? MUMS. Idag jobbar Simon enda tills 19:00 så då skall jag åka och hämta honom, tänkte faktiskt göra middag till oss innan så det bara är att värma den sedan när vi kommer hem. Vanligtvis är det han som lagar mat, men ibland kan ju även jag överraska... speciellt när det bara blir köttbullar och pasta.

Nu undrar säkert ni vad jag menar med min rubrik - så tänkte komma till det. Om jag ska vara helt ärlig har jag hittills *peppar, peppar* haft en väldigt skonsam graviditet. Haft lite ont i ryggen och mådde illa de första veckorna men ändå en skonsam graviditet. Nu är jag ändå i vecka 24, vilket betyder att jag har gått mer än hälften av tiden och jag är nu beredd på att detta kommer att förändras- jag kommer bli tyngre och större då bebis tar mer plats och jag kommer troligtvis börja tycka att det är jobbigt och ja.. detta kom nog som ett brev på posten i vecka 22 även om jag inte trott det - och det började med mina hormoner = mina känslor och humör.
Kan börja med att berätta att jag har fått utbrott varje helg de senaste två veckorna - stackars Simon. Dessa utbrotten har bland annat handlat om att jag känner skuld till bebisen i magen för att jag inte är en person som äter speciellt nyttigt - och då fick jag dåligt samvete över det och tvingade till mig att vi skulle handla ny mat på direkten. Nu senast i helgen som varit blev jag sur / ledsen för att Simon inte hade frågat mig om jag ville ha något alkoholfritt från systemet utan endast köpt till sig själv, jag blev också ledsen över att han gjorde en sak jag ansåg att han inte skulle göra... Vilket jag nog hade tyckt var OK om jag var fullt ut mitt riktiga jag.

Och igår... då började jag gråta på jobbet för att en kollega frågade HUR JAG MÅR. Japp... det är sant. I och för sig var jag väldigt trött då jag inte sover speciellt bra på nätterna på grund av att jag behöver springa på toaletten hela tiden (bebis trycker på blåsan) och då har jag svårt att somna om och det var det som utlöste det hela. Så nu känner jag verkligen av mina hormoner och humörsvängningar och alla känningar kommer troligtvis bli värre med tiden antar jag... Så får börja lära mig att handskas med dom och tänka att det mestadels är hjärnspöken. Men som sagt, att vara gravid är inte alltid en dans på rosor.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229