​Jag kan inte se dig, det kan inte andra omkring mig heller. Men fan va du känns. 

Du kom till mig när jag var ca 2-3 år. Och du kommer följa med mig hela livet. Ingen i min omgivning skulle ta mig som sjuk, de är de bra stunderna som jag inte tänker på att du finns här heller. Du är en kronisk inflammatorisk sjukdom som angriper mina leder. Du gör så att min kropp saknar den ledvätska som man normalt ska ha, att jag har nedsatta rörelseförmågor så istället ger du mig känslan av att ha rivjärn i knäna, fingrar som inte kan greppa ordentligt och som tappar känseln fort. Den sämsta årstiden för mig som reumatiker är på vintern då det är kallt. Hela kroppen värker så fort den är lite nedkyld. Det blir en sådan smärta i lederna som är näst intill obeskrivlig. Eftersom du är en ständig inflammation som pågår i min kropp så gör du mig väldigt väldigt trött och orkeslös. Sysslor kan inte utföras i längre tid då jag får väldigt fort ont, Sitter jag stilla för länge så får jag ont, går jag längre sträckor så får jag ont. jag kan heller inte utföra för tunga sysslor, då tappar kroppen all ork väldigt fort. Kroppen ger vika om jag bär för tunga saker, föremålet behöver inte heller va speciellt tungt men mina händer klarar av att greppa något ordentligt i si sådär 10 sekunder med all kraft jag har, sen ger kroppen upp. Du är även känd för att kunna påverka mina andra organ. Smärtan och tröttheten är även psykiskt påfrestande och jag upplevs oftast som irriterad. Jag har även svårt att respektera vad min kropp inte riktigt klarar av i arbetslivet för att folk ej ska se mig som lat eller att jag försöker smita undan sysslor. Sen är jag dessutom ung och vill ha ett rikt arbetsliv framför mig istället för att framstå som sjuk med förhinder. Jag jobbar på ett gruppboende där mycket lyft och annat arbete med kroppen ständigt behövs, så efter en arbetsdag är kroppen helt tom på energi. Även om jag älskar mitt jobb. Reumatism formar sig olika hos varje individ och det är ingen lätt sjukdom. Att ena stunden inte känna smärta, till andra att det hugger till alldeles sådär våldsamt med smärta i lederna så man knappt kan gå. och för andra så är det ständig smärta och hjälpmedel till allt. I mitt fall är knäna och handleder/fingrar de som sjukdomen angriper mest. Och att gå dag ut och dag in med smärta och obehag, det gör en trött, väldigt trött. Så jag är ingen arg person eller någon som försöker smita från sysslor, jag har bara ständigt ont. 

Likes

Comments

Testar testar

Likes

Comments