Sommarkyla


HÄR HAR VI inte sett röken av någon sommarvärme på flera veckor nu. Men mig gör en kall midsommar absolut ingenting. Det är inte alls min favorithögtid. Jag vill bara äta god mat och mysa :)



Men för odlingarnas skull är det desto tråkigare med ruskväder. Tomaterna fick sig en pangstart på säsongen - ni ser ju så fina mina plantor är! I alla fall de två stora, dvs de som fått mest kärlek.


Men nu är det så kallt att de fått flytta in, och mognadsprocessen står rätt så still. SOM jag längtar efter ett växthus!



Men å andra sidan gör kylan också att sommarblommorna inte blommar över lika snabbt.


Här är grannens lupinrabatt. Trots att de är obehagligt invasiva (skulle som inte gissa att detta var en lupinrabatt från början) är de samtidigt så vackra och ståtliga. Men hundkex är fortfarande min favvo!



Gillar denna intensivt lila viol väldigt mycket! Står och tronar i en järnkittel på frukostplatsen. Stolarna som står lutade mot väggen där i bakgrunden ska också bli vita. Sen ska jag fixa till ett gammalt bord som ör lite större än detta så får fler plats på frukostmys.

Och så behövs en hel del grönt här. En klätterväxt mot väggen och kanske en jätteverbena. Och lobelia i zinklåda under fönstret.



Käraste Rosengränd sett uppifrån. Samtidigt som jag älskar denna plats blir jag ibland stressad inför allt som behöver göras. Kan verkligen slås av en känsla av otillräcklighet. Som när rotskott från de hemska rosenbuskarna sticker upp överallt i gräsmattan till exempel. De är helt omöjliga att rå på! Ska man behöva gräva upp hela gården för att bli kvitt dem?


Trots att jag är duktig på att se vad som blivit gjort, är jag nog ännu bättre på att se det som är kvar. Känner en stress att bli klar, att duga, känna mig färdig. Men med en trädgård blir man ju aldrig klar. Och det där är ju bra att träna på. Tålamod.


Gillar

Kommentarer

Instagram @nikelinds