En Betty-update


HAR VELAT SKRIVA här många gånger de senaste månaderna, om en trädgård och ett familjeliv som växer fram. Men det är något tok med bilduppladdningen så det har mest bara känts JOBBIGT.


Ville bara börja med att säga det.



Sen vill jag fortsätta med att säga att livet med Betty är så himla underbart nu. Så himla underbart. Nu är hon snart sex månader och det går att se tillbaka på den här första tiden med bebis med lite mer perspektiv, nu när allt landat lite.

Den första månaden efter att Betty fötts var jag high on life - på mig själv som burit och fött denna urgulliga bebis, på den urgulliga bebisen som bara var så otroligt otroligt gullig och på det intensiva myset. Men sen... Sen kom en period som varade tills att hon var typ 4 månader då det absolut inte var särskilt kul. Det var jobbigt och tråkigt och jag vände ut och in på mig själv för att lära känna, förstå och ta hand om vår lilla bebis samtidigt som omgivningen kändes så PÅ och så kravfylld. Vi var begränsade av en bebis som inte gillade att åka bil eller att träffa människor. Jag kände mig ledsen, ensam och trött. Allt var en kamp. Och helt ärligt var inte den där urgulliga bebisen så himla skojig att hänga med, hela livet gick snarare bara ut på att bära, mata, söva, ligga bredvid den sovande bebisen, mata, repeat.


Men nu. Nu nu nu. Nu är hon så rolig, gullig, härlig, mysig, glad och fantastisk att vara med. Det lossnade liksom för henne när hon lärde sig att sitta för precis en månad sen och hon blev liksom så mycket gladare och öppen för omvärlden. Nu vaknar hon på morgonen och bara ler. Det är kul att se henne lära sig olika saker och busa med henne så hon skrattar och liksom hänga med henne. Vi var på uteservering och åt mat en kväll och det var verkligen så kul för alla inblandade. Ja, kanske är jag lite high on life igen?

Gillar

Kommentarer

Instagram @nikelinds