Jag antar att det är framförallt min familj och mina närmsta vänner som kommer läsa vad jag skriver, men jag känner ändå att jag vill presentera mig. För vem vet? I framtiden kanske jag tittar tillbaka på detta och inser att jag har lärt känna mig själv igen. Den jag egentligen är bakom den falska fasad jag byggt upp.
Netty heter jag. Eller nej, det gör jag inte alls det, men det är vad alla kallar mig så vi kan låtsas att det är mitt namn. Jag är 23 år gammal, bor i en liten håla utanför Ängelholm tillsammans med min sambo Alexander och vår kanin Vegas. Naglar och inredning är mina största intressen. Det kanske kan vara svårt att förstå när man ser hur förstörda mina naglar är och hur vårt hem ser ut. Men det finns en anledning till det. Psykisk ohälsa.
Jag har levt med psykisk ohälsa så länge jag kan minnas. Allt började när min morfar dog. Jag var sex år gammal då. 23-6, gör matten själv så får ni fram hur många år jag har kämpat med detta helvete. Det har aldrig varit lätt. Två självmordsförsök, möten med soc, skola, psyk och fan vet allt. Enkelt sagt, det har eskalerat efterhand som jag blivit äldre. Idag sitter jag här, utan utbildning, en adhd diagnos, social fobi och hundra andra problem som jag skulle kunna döda för att slippa.
Anledningen till att jag skriver såhär öppet är enkel. Jag älskar att skriva. Att uttrycka sig i text är enkelt. En text kan man ändra. Ord som kommit ur min mun är permanenta. Där finns ingen tillbakaknapp. Att skriva är mitt sätt att ventilera och bearbeta. Sen finns det självklart människor som tycker att detta är rena idiotin, men ärligt. Jag orkar inte ens bry mig om det längre. Jag gör detta för min skull. Och kanske hjälper jag någon annan med att vara ärlig. För även om det känns som om man är ensam med att må såhär, så är man aldrig ensam.
