Att ligga lugnt i en soffa, och inte rört sig på några timmar, men ändå känna att hjärtat slår i 170...
Just nu orkar jag bara ingenting, "allt" går min väg nu, skolan går bra, slutar snart. Har sommarjobb och vet vad jag vill med mitt liv, saker löser sig men något är fel...
Folk förstår inte när jag säger att jag inte vet, hur kan man inte veta varför man mår dåligt? Hm. Men att J blir sur för att jag stänger in mig och gör det jag känner att jag mår bäst av gör saken bara värre. "Jag förstår dig till 100% men varför kan du inte bara berätta" asså seriöst 😪, vet fan inte om jag ska skratta eller gråta åt dehär, när är allt velande över?
Ah om ca ett jävla år.... Det börjar dra ihop sig nu, att A försvinner, eller kanske?
Jag vill inte att han försvinner, vissa dagar hatar jag honom och de han gjort, vissa dagar accepterar jag de, som jag gjorde då och bara älskar honom för det han fick mig att känna.
Det gör ont att stå mittemellan ALLT just nu, hm vem hade inte mått dåligt.... Tror inte heller att min morfar klarar sommaren, och min mormor som har varit som min mamma, dom har varit tillsammans sedan hon var 16år.... Kommer hon överleva att han försvinner? Hon lovade att aldrig dö... I vintras sa jag till henne att ingen av dom får dö innan studenten, då va det så långt fram... Nu är det mindre än en månad kvar...

Vill bara ha dig här, som den jag såg dig som. Få en kram och bada i den kärleken du kunde ge. Hade gjort typ vad som för att ha dig bredvid mig nu- och föralltid.

Men nu lever jag för dagen och skiter i vad alla säger, för snart börjar livet och jag tänker inte fortsätta blunda. Jag har börjat bli bättre, en dag kommer jag lyckas och bli något stort💃

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments