Står nu i en vägkorsning och har ingen aning om vilket håll jag ska gå.
Jag vill flytta, men jag vill stanna här i tryggheten.

Fick en fråga häromdagen, om jag ville flytta ihop med han med stor H, så långt från all skit som möjligt. Det hade ju varit underbart att få ha honom nära varje dag, och leva tillsammans.
Men när verkligheten kommer ifatt så funkar det ju inte alls, han har barn. Han kan inte lämna henne, för bådas skull. Jag kan inte tvinga honom att lämna det han har där, men jag vill inte heller vara med om att han hamnar tillbaka i skiten.
Ska jag dra själv då? vart? Till Borås där jag har halva mitt liv och få se min brorsbarn växa upp.
Men jag vill inte lämna alla vänner och min mormor här.
Jag har ingen framtid här, det har ingen. Jag vill bara bort, men vad ska jag göra där?

Jag tror jag kommer göra ett stort misstag vad jag än gör, men får följa strömmen och möjligheterna som kommer.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hatar att vara så omotiverad, man vet hur man vill se ut men man trivs ändå i sin kropp så man "orkar" inte göra något åt de. Kan man inte bara trycka på en knapp?
När man är såpass missnöjd att man tar tag i de, börjar äta bra-träna-osv.. Så går det en månad så är man "nöjd" igen så man ger upp.
Hur många gånger har man inte tänkt "bara jag fortsatte då så hade jag haft as snygg kropp nu"
Stör mig på folk som lyckas, jag vill också lyckas 😩.

Likes

Comments

Det jag kommer ihåg av dig, är att du hade en brun peruk, du rökte och åt godis.
Du hade målat ett par klackskor blå, 20 storlekar för stora men jag brukade använda dom ändå.
Jag vet inte ens vilket år du försvann, jag minns inte att du någonsin funnits. Men jag va väl tre år.
Men jag fattade ingenting då, jag trodde du skulle komma tillbaka, väntade flera år att du skulle komma in genom dörren, i huset ni byggde. Vart hade du tagit vägen?
En annan kvinna kom in i vårat liv En vecka efter du blev begravd, EN VECKA!,
Hon va min mamma nu, och MIN mamma hade aldrig funnits. Alla kort försvann, allt va borta.
Tre år, då gör man som dom vuxna säger, På köpet fick jag en "syster". hon tog min säng, mitt rum, mina leksaker, jag hatade henne.
Mitt flyktfält var min mormor, det är den finaste människan i världen. Hur man kan ställa upp så mycke på folk utan att begära någonting tillbaka.... Jag var där varje helg och varje lov, Hela tiden då jag inte var i skolan. Jag pratade med henne varje dag och kunde inte sova om jag inte sagt godnatt.
Hon gav mig allt, gud vet vart man varit om hon inte funnits. Hon hämtade mig och min bror mitt i nätterna när det var bråk hemma, hon köpte nya kläder när "syster" tagit sönder eller "mamma" råkat ha sönder i tvätten. Hon såg till att man hade gjort läxorna, att man hade hela kläder på skolfotot, varma kläder på vintern och hela badkläder på sommaren.

Att ha växt upp utan mamma har inte gjort mig något, Eller asså jag vet ju inte hur det hade varit att ha en, Jag har missat mycket, Men jag har alltid haft lätt att få kontakt med "mammagestalter" När jag gick på lekis-trean så hade jag en lärare som hette lotta, hon var bildlärare. Jag brukade följa med henne till jobbet när skolan slutat, (hon jobbade med massa garn) Jag fick sova vid henne och hon tog hand om mig. Har inte pratat med henne sedan jag slutade trean.
Sedan träffade jag en annan som också hette lotta, hon körde mig till skolan, bjöd mig på frukost, hjälpte mig genom den svåraste tiden i mitt liv. Då ångesten var så stark att jag inte ens vågade gå ut, jag trodde ärligt att alla skulle döda mig. Rullgardinerna var alltid nere och lampan alltid släckt, ingen skulle veta att jag var hemma. hon fick mig att se ljuset i den grötiga tunneln och nu två år senare är det som en suddig saga.
I början av sommaren 2014 träffade jag en till Lotta- hon såg till att man alltid hade ätit, och att man alltid hade någonstans att sova, och att man hade allt man behövde.

Men jag kan inte säga att det har varit lätt, Jag har många gånger velat ha en mamma att kunna fly till, att kunna bråka med, och allt de mina vänner gör med sina mammor.
Jag hoppas fortfarande att hon en dag kommer tillbaka, även fast jag nu dom sista åren kommit på att hon är borta på riktigt. men hon kommer alltid finnas vid min sida.

Jag får nöja mig med att ha mina vänner mammor, för dom allihopa bjuder in mig i deras liv så mycket, och det känns som om någon högre makt har valt ut mina vänner, för underbarare människor får man leta efter, Självklart är det mycket bråk och skitsnack men jag vet, att är det något så finns dom där, 24 timmar om dygnet.

-If Heaven and Hell decide
That they both are satisfied
Illuminate the "No"'s on their vacancy signs
If there's no one beside you
When your soul embarks
Then I'll follow you into the dark
-

Likes

Comments

Jag är ingen dålig människa för att jag inte vet vad jag vill.
Sedan dag ett har jag varit ärlig, men ändå får man det som ett slag under bältet.
Träffade en kille på nyår, han var allt jag inte ville ha.
Jag faller för killar som har en tuff bakgrund, biter på naglarna, adhd, gärna minst fem år äldre, överdrivet renliga, jätte sociala och otroligt svåra att ha att göra med.
Han är som "svärmorsdrömmen" jobb, bra familj, skitig, långa naglar, helt frisk. och ett år yngre. Men jag såg något i honom, någon trygghet gissar jag på.
Jag störde mig på när han låg i min säng för han låg i vägen.
Jag störde mig på att alla sa att han va så jävla bra.
Jag störde mig på... asså ah typ allt!
Men jovisst jag tyckte om honom, för han tyckte om mig för den jag va.
Jag berättade från början att jag inte kommit över "A" och han accepterade de, vissa dagar bad jag han dra åt helvete, men det va ju jätte smidigt att han fanns när jag inte ville vara ensam. TOFFEL.
jag sa till honom att inte ha några förhoppningar, för det fanns inget - ingen framtid.

Jag har varit snällt ärlig, elakt ärlig, och brutalt äckligt ärlig. men han fattar inte iallafall.
Vill inte förlora den människan för som sagt, han är en bra människa. En bra vän!
Men mitt hjärta är i någon annans hand.

för cirka sex år sedan pratade jag med en spåtant, hon sa att jag kommer bli en som krossar killars hjärtan, jag såg mig själv då som en ful kossa som kommer dö ensam, men sedan den första killen jag träffade så har jag fått mitt hjärta så krossat, men dom har alltid kommit tillbaka och mått dåligt, med ett trasigt hjärta å bara -hjälp mig laga de-
Det är inte jag som springer efter dom när dom gjort bort sig, utan det är dom som kommer "krypande". Och jag FÖRSTÅR INTE! vad är det som är så speciellt med mig? dom jag frågar säger
- du är ärlig-
Men kom igen, man kan inte sakna någon och vilja börja om bara för att man är ärlig?
Jag vill bara slippa allt, Jag vill bara vara ifred, Inte behöva tänka på att inte såra någon.
För den enda jag sårar just nu är mig själv, om jag inte följer mitt hjärta.

Livet går vidare, Det blir bättre, allt blir bättre 💦

Likes

Comments

Tankarna snurrar runt i huvudet, gör jag rätt? tänker jag rätt? eller gör jag mitt livs misstag.
men det vet man ju inte förrns efter. och jag är beredd att kämpa, men för vad?
Och mitt uppe i alla känslor så ska man vara människa, en vuxen människa tillochmed, som sköter sig, som kommer i tid till saker, som har bra dagar varje dag. För att vara svag är inget man vill ha på den vuxna marknaden. Jag vill inte sova, jag vill lösa alla världens problem, NU klockan 23,20 Det är en bra tid att göra de. Hur många problem löser man 08,00? inte så många mer måste jag säga.
vill bara fly från allt, men vill stanna och kämpa för att visa att jag är stark som fan, att jag också klarar allt det där som man ska klara.
Det känns som om jag ser väggen, men ändå springer jag. Men vad ska man göra då?
Vad är man värd utan alla betyg och utbildningar? När blev det för lite värt att vara en bra människa?
Nej det var inte bättre förr men där fick man chansen att visa vad man kunde utan att ha dom högsta betygen.
Jag längtar efter att bli gammal, att se tillbaka på livet. och skratta åt att jag skrev det här just nu. för då är allt löst. För det är något som är säkert, allt löser sig på ett eller annat sätt.



Likes

Comments

Jag jobbade på solbrännan, Jag, Emeli, och Carro var ute hela tiden.
Skolan slöt och jag var helt fri, sökte inga sommarjobb för visste att det var sista sommaren jag kunde få koppla av. Ville då att något skulle hända så jag började prata med en kille från Västervik och söndagen efter midsommar så åkte jag för att träffa honom.. Tisdagen den 24 juni skulle jag åka hem till Gotland igen, jag tänker "sommaren har inte börjat ordentligt, det är en stor båt, klart jag får plats" När jag kommer fram till båten så säger som att jag och bilen inte får plats.... VAFAN vad gör jag då?
Sätter mig i bilen och ringer några vänner och kommer fram till att jag faktiskt "känner" några i Kalmar. Så jag hittar ett nummer till dom här personerna och ringer tills dom svarar, SJÄLVKLART fick jag sova där. Jag börjar då min resa till Kalmar. Vi äter pizza på den godaste pizzerian någonsin, sen ville jag bara va. Jag hoppar in i duschen och sitter där länge, sen sätter jag mig i soffan.
"R" säger att hans vänner ska komma förbi och tatuera sig.. Jag tänker inte mer på de och tänker definitivt inte fixa till mig för dom. Dom kommer och jag ser en kille, med ett leende som solen och stora gråa mjukiskläder. Han var så social och jag tyckte han var jätte jobbig, men han skulle hålla koll på mig hela tiden, gick jag på toa skulle han veta de. Han följde mig med blicken hela tiden och skulle visa massa bilder och musik som han hade på mobilen.

Jag, Anton och "R" gick ut och skulle röka, jag frågar "R" om han kunde massera mig för jag hade så ont i nacken. visst kunde han de... det slutade med att Anton satt och masserade mig i ca 2timmar.
Det började ett jätte dåligt program på tv och "R" skulle gå och lägga sig, men anton skulle BARA se klart programmet sen skulle han gå hem. ahjovisstva;)
Jag fick dom gulligaste kommentarerna jag någonsin hört. (Du vet sådär i filmer när det kommer in en skit snygg tjej i ett rum, och allt bara lyser. Så är det när jag ser dig).
Han hade så långt hår att jag satt upp det i en tofs, den skulle han spara tills nästa gång vi sågs, Han skaffade världens sämsta anledning för att lägga till mig på facebook (så han kunde hitta min spotify lista). Han höll mig vaken nästan hela natten, och när jag skulle åka på morgonen så följde han med mig ner till bilen och bara kramades. Han frågade om mitt nummer, det står på facebook sa jag, -Det vet jag redan skulle bara kolla så jag fick skriva.
när jag kom fram till båten skrev han, å det bara pirrade i hela kroppen.
Vi pratade hela tiden, men på torsdagskvällen så slutade han svara, jag tänker "fuck it, ett till svin" och somnar. Vaknar tidigt på fredagsmorgon av att det ringer, Det var anton

"Jag är i oskarshamn"
-vad gör du där?
" jag tänkte träffa dig, om du vill"
-JA 😃

hämtade honom vid båten och åkte ut till högklint och tittade på utsikten. Senare på kvällen åkte vi till patrik och angelica för att grilla.
Vi åkte och kollade på raukar och massa stenar.
allt var som rosa fluffiga moln, aldrig varit så lycklig som med honom,
På måndagen när jag skulle lämna av honom vid båten var det många jobbiga känslor, vi visste inte när vi skulle träffas igen. Jag får hans halsband, å han säger "nu får du aldrig glömma mig"
två dagar senare klarade jag inte av saknaden av den fina människan så jag pratar med "R" och hans mamma igen och bestämmer mig för att åka tillbaka till kalmar, Men då hade anton pratat med sina "päron" så dom hade åkt iväg, så jag skulle sova där å de fanns inga ursäkter.
Vi åker fram och tillbaka hela sommaren, och jag sa till honom att det va en kompis han inte fick träffa för hon brukade alltid flirta med mina killar och jag ville inte bli av med honom. Han ville träffa henne på en gång för att visa vart skåpet skulle stå. och det gjorde han, det värmde i hjärtat att se att någon faktiskt bara tyckte om MIG, som jag va!
Den kärleken han kunde visa trodde jag inte fanns, det gick rakt in i hjärtat och stannade där. saker jag trodde jag aldrig skulle göra ville jag göra med honom.
men livet blir inte alltid som det är tänkt.

Likes

Comments