Det här är ganska jobbigt att skriva om. Jag får ångest av bara tanken. I mitt Instagram flöde ser jag ofta kropsaktivister. En bild på en fullt fungerande kropp. En vacker, oftast kvinnlig, kropp. En normal kropp. En kropp som enligt norm, reklam, media och gemene man inte anses som attraktiv. En kropp som ser ut som min.
Därunder står det allt som oftast peppande ord som i all välmening vill få alla att känna sig vackra, älskvärda och normala.
Men jag, jag får ångest.
Men varför avföljer jag inte dessa konton?
Så slipper jag ännu ett moment av ångest.
Saken är den att jag håller med dem. Jag tycker att dessa människor är fantastiska, starka och modiga! Jag vill stötta, heja på och beundra.
Men jag får ångest, ångest över att jag inte känner som dem. Ångest över att jag inte älskar min kropp.
Jag jämför mig med människor runt omkring mig. Ser ner och straffar min egna kropp. Hatar den. Ser mig i spegeln efter duschen och vill slå, slita och förstöra min kropp. Samtidigt som jag mår dåligt över att jag inte känner som dem.
Jo, jag förstår att även de har dåliga dagar. Men det hjälper lixom inte.
Jag önskar att jag någon gång kan bli den som älskar sin kropp, hur den än ser ut ❤
