Skördelängtan

Jag bläddrar sida efter sida i nya och gamla böcker med recept och husmorsknep. Drömmer mig några år fram i tiden, när jag vid den här tiden på året ska börja odlingsåret så smått. Tills dess att jag har en köksträdgård att pyssla om får jag nöja mig med att drömma, och plocka vilt. Eller ja, lite ätbart har vi i trädgården faktiskt.

Syrener att göra saft på, och syrensocker, som sedan kan smaksätta det ena och det andra.

Brännässlor har vi, som i somras inte blev bortrensade och blev långt över två meter höga. De går alldeles utmärkt att göra soppa på. Eller torka för att mixa ner i smoothies eller bröd.

Maskrosor har vi också, liksom tusenskönor, som båda går att ha i sallad.

Björkträd att tappa sav ifrån till våren & av björkblad kan man också göra tvättmedel eller te, om man vill.

Sen har vi en och annan jordgubbsplanta och smultronplanta som har fått tillfällig plats intill cypresshäcken.

Och så har vi kärleksört också. Som går att steka, ha rå i sallad eller göra pesto på. Kärleksört och björk anses båda vara bland de fjorton viktigaste växterna för överlevnad , så nyttiga och användbara är de. Körleksört har troligtvis fått sitt namn ifrån att man trodde sig kunna spå kärlek med hjälp av kärleksörtkvistar. .

Hos en av våra grannar får vi plocka äpplen och i skogen några hundra meter bort har vi både lingon, mängder med blåbär och harsyra. Ja, och granskott till våren. Kanske kommer jag mig för att prova göra granskottste eller granskottssirap, vem vet? Sen växer det aroniabär lite överallt, liksom rönnbär och nypon, björnbär och såklart svamp. Ja, till och med enbär har vi på promenadavstånd.

Så visst finns det bot för längtan efter att ta tillvara på grönsaker och kryddor från grönsakslandet. Vi bor ju för bövelen i landet med allemansrätten, och dessutom i en villaträdgård som visst är en slags köksträdgård även om det inte finns så mycket som ens en planterad kryddväxt. I närheten av både skog och äng.

Gillar