Skattjakten efter längtans fynd

Att gå och titta på hylla efter hylla med prylar i oändlighet för struntsummor, som alla har en historia att berätta om hur de hamnade där, det är något med det alltså. Jag kan fördriva tiden så i timmar. Fundera över hur prylarna hamnade där, om de är fina eller fula, vad de kan vara till, om jag skulle slå till & köpa. Sen kanske prylen får ligga i korgen och utstråla sig själv en stund. De flesta prylar ställs tillbaka efter en stund för de var inte helt rätt, och så till slut är det inte så värst mycket kvar att handla i korgen.

Eller så är den proppfull som den gången när jag hittade mängder med fina barnkläder på en av byns loppisar & bara langade upp plagg efter plagg i kassan. Men oftast blir det så att prylar åker i och ur korgen, möbler studeras ingående för att snart ratas, funderingar på mått & om det verkligen passar hemma bidrar till att de får stanna kvar på sin plats tills någon annan låter den få ett nytt hem.

Eller så sprider sig den där skattjaktskänslan i kroppen. Om jag får fatt i en pryl som med detsamma utstrålar fynd. Som jag kanske letat efter länge, som kanske står på någon av mina önskeloppisfynd-listor, eller som kanske helt enkelt bara stod där och var min på något vis. Som det där lilla lilla fatet på fot, eller den där skulpturen eller skärpet eller skorna jag planerade att köpa nya för tio gånger pengarna jämfört med vad de kostade på loppis, i nyskick. Den där skattjaktskänslan är go, men infinner sig långt ifrån ofta. Längtan efter pryljakten håller sig däremot sällan långt borta. För själva jakten är ju lite utav hela grejen med loppis, att få längta, leta & kanske kanske hitta rätt till sist.

Gillar

Kommentarer