Ruiner & solkyssta kinder

Vi for till Öland , jag och min kollega. Arbetade med sådant vi arbetar med och hann inte äta lunch förrän klockan tre. Då blev det glass och en mindre shoppingtur innan det sista arbetet för dagen sköttes. Därefter tog vi ett glas cava i lobbyn, åt en himmelens god middag och tog tidig kväll på varsitt hotellrum. Jag badade badkar och smörjde in hela kroppen , tog en kopp te och somnade sedan lite efter nio med näsan i en bok.

Det i sin tur gjorde att jag vaknade orimligt pigg klockan fem. Halv sex tänkte jag att det bara var att stiga upp, för somna om fanns inte på kartan. Jag drog på mig gympaskor och ulltröja (?) och gick mot den lilla stadens kändisar; sollidens slott & Borgholms slottsruin.

Ulltröjan åkte naturligtvis av innan jag hann gå hotellgatan ner. Längs med Estelles promenadstig fanns en stig som jag svängde av på. Den ledde till en gammal fyr med tillhörande vildvuxna trädgård. Jag suckade djupt av belåtenhet. Vad är det med historiskt märkta platser som gör mig alldeles knäsvag? Kanske är det påminnelsen om att allting är mycket mer än en själv. Kanske är det påminnelsen om att det som skiljer oss åt är att vi lever i olika tider, men vi vandrar ändå på samma stigar, känner på samma stenar och tittar ut över samma hav, himmel.

Morgonpromenaden doftade kryddor. Överallt syntes olika sorters växter och blommor som säkert har mångt fler användningsområden än att bara stå där. Men för den här morgonens skull dög det väldigt bra att känna havsbrisens ljumma vindar som drog med sig dofter från det karga varma landskapet runt omkring.

Efter drygt två timmars promenerande med inslag av löpning var jag tillbaka på hotellet. Gjorde mig iordning och jobbade lite innan vi gick ner och åt en efterlängtad frukost. Jag fotade lite i kryddträdgården också, eftersom nästa projekt här hemma är att ordna en sådan som dels ger kryddor och dels drar till sig fjärilar& bin.

För första gången förstod jag också tjusningen med ölandssten.

Efter lite mailfix, inköp av ostar, choklad & kroppkakor samt ett dopp i havet for vi den långa vägen hem igen. Rakt in i värmeböljan som ju är än mer påtaglig i inlandsklimat. Men det är en helt annan historia.

Gillar

Kommentarer