Prestationspress & vardagspausernas dilemma

KOM NU!

Jag sa, kom nu!

Och sen går jag med bestämda steg och lyfter upp henne. Utan att lyssna på vad hon sa. Jag lyfter upp henne och går bort till barnvagnen där lilla Si ligger och skriker.

De va nigel mamma

På ett hjärtslag omvandlas frustrationen till dåligt samvete. Hon ville titta på snigeln. Lilla Si är trött. & jag reagerar med frustration & ilska. Det är inte värdigt. Vi lunkar till förskolan & jag försöker reparera den ilskna tisdagsmorgonen som puttrat tills snigelstunden exploderade. Lilla Si slutar inte skrika & jag lyfter upp honom ur barnvagnen när vi kommit fram till förskoletrappan. Lilla Mi vill inte gå in på sin avdelning och jag sätter mig på knä framför henne. Pedagogen står vid sidan om & jag vet att hon är stressad & behöver in till de andra barnen.

Du ska ju vara här & leka & sen hämtar jag dig så att vi kan göra något roligt tillsammans. Visa de andra barnen hur man flyger flygplan vet ja.

Till sist går hon in självmant men jag vet att hon hellre vill vara hemma. Jag inbillar mig att hon har en jobbig känsla i bröstet som hon inte vet vad det är, ni vet så som barn känner när föräldrarna är arga.

Jag vinkar hejdå, lägger ner lilla Si i barnvagnen som återigen skriker. Jag går och vyssar och har dåligt samvete. Si somnar och mitt bröst värker. Väl hemma igen ställer jag in alla dagens planer av oklar anledning, dricker en kopp kaffe och lägger mig på soffan. Det är helt tyst & inuti virvlar tusen attgörasaker runt tillsammans med det dåliga samvetet. Det går alltid att vara bättre, att göra mer & jag försöker bestämma mig för vad jag ska börja med nu när dagen blev tom & redo att fyllas igen.

Städa. Diska. Yoga. Måla om den där pallen. Rensa ogräset. Oj, fönstrena behöver visst putsas. Gå dagens tiotusensteg. Baka bröd att ha i frysen. Plocka äpple & göra äppelringar eller mer kompott. Skissa på köksträdgården eller iallafall läsa en bok. Åka någonstans. Ringa någon. Rensa ut kläder. Var lite nyttig.

Till slut rusar det inuti så att jag blir matt och pigg samtidigt. Till slut ber jag mig själv vara tyst. Ligga still & träna på att inte vara bättre, inte göra mer, inte börja med något alls. Jag ligger på soffan och småäter, slötittar på serier & försöker att inte göra ett jota tills lilla Si vaknar. Tills diskmaskinen är klar. Tills det är dags att hämta lilla Mi igen. Då börjar karusellen snurra igen. Då kan jag bli bättre, göra mer & låta tisdagseftermiddagen bli allt annat än morgonen även om det innebär att stanna vid varje liten snigel eller myra längs cykelvägen. Även om det innebär tvättmaskinstvätt i oändlighet. Även om det innebär långa nattningar eller en överjäst glömd deg. Båda behövs; prestation & prestationsfria pauser. Ibland det ena mer än det andra.

Gillar

Kommentarer