Överväldigande

Kanske är det amningshormoner. Eller något med månen. Det beror på vad du tror på. Eller så är det bara för att jag fick en stunds tystnad alldeles själv. Överväldigad. Jag är överväldigad av det där som bara är. Kvällens tandborstning. Fredagsmyset. Irritationen i att få på alla ytterkläder innan vi ska gå ut i den skånska vintern, i snön som mest är slask. Knäppljudet från kaffekokaren som har stått på hela morgonen. Sucken som följer när jag inser att jag glömt tvätten i tvättmaskinen igen. Insikten i att den här tillvaron, den är en kortlivad historia. Snart är barnen äldre och har sitt. Då är det annat som ska ordnas med. Då är vi som alla andra halvstressade arbetande föräldrar med spretiga tankar jämt. Men just nu, just nu hör jag kaffekokarknappen som knäpps av. Har tid att ta långa stunder i storsängen med barnen innan vi ska gå upp. Just nu kan jag inte annat om kvällarna, än att sitta med ett barn i famnen som inte vill sova någon annanstans. Det ger tid till mycket. Läsande. Skrivande. Tänkande. Så kanske är det smningshormoner, eller månen, eller något annat. Men kanske är det bara den här stunden. De här energierna som råkar flöda just här just nu. Kanske är det inte så noga vad det beror på. Den här stunden som inte är något särskilt egentligen, den här stunden är också överväldigande.

Gillar

Kommentarer