Orcadagbok 9 april 2021 23:59

Är det inte alldeles stillastående på nå vis? En pandemi och en alldeles kall vår. Distansering och någon slags tystnad man inte riktigt rår på.

Ja. Och livet med två små. Som är stökigt och discodans. Som är för lite sömn och mycket mys. Som är att själv ta mindre plats, och samtidigt känna sig rikare. Att känna sig sliten.

Den här tillvaron är så mycket både och. Men visst är det lite drygt nu. Visst vill man bara trängas i öltält på stadsfester, åka på simhallar och bokstavligt talat bada i virushärdar, ha arbetsmöten utan en endaste deltagare på distans, träffa vänner jämt och hela tiden och kunna nysa utan att undra om det är coronan.

Jag längtar till och med till logdans. Och att shoppa i butiker och att trängas på ett kvalmigt tåg. Må det komma en tid efter detta som tillåter det.

Som tillåter svettpärlor i pannan och instängd lukt när tågkontrollanten tränger sig fram mellan folk och väskor och vagnar och än mer folk.

Gillar

Kommentarer