Nappar är substitutet, inte jag

Inne hos @vildabarn på Instagram dyker de upp sådant som sätter sig någonstans innanför revbenen eller pannbenen lite beroende på. Ens tankar om föräldraskap blir utmanat & ibland går det att läsa om hur det också utmanar andras tankar om föräldraskap i kommentarsfälten. Viss läsning är inte med förbehåll, utan kan lämna en ganska bitter eftersmak också. Men ganska ofta sätter också Maria Borda ens egen inre känsla på pränt. Hon ifrågasätter inbitna (västerländska) normer & sätter dem i en annan kontext, ger den inre intuitionen en förklaring.

För ett tag sedan skrev Maria Borda om nappar. Att det är en västerländsk företeelse, en ganska märklig sådan egentligen om du tänker på det, som har fått en märklig status här vilket blir så tydligt i meningen

”Åh, du är hans napp”

Som så många ammande mammor har fått höra om barnet gärna vill ha bröstet.

Med lilla Si har jag fått den kommentaren otaliga gånger, och den har skavt. Tills jag tänkte på det där ett extra varv, tills jag tog till mig Marias underliggande mening. Då blev det så givet.

Det är inte jag som är substitut för nappen.

Det är nappen som är substitut för mig.


& det kändes fint att tänka på det så & samtidigt så tröttsamt. För i den kontexten vi lever i följer ett visst typ utav föräldraskap med & det är kanske inte alltid det mest naturliga egentligen.

Att lämna ett barn på förskolan är ett annat exempel. Lämna barnet till främlingar som ska ta hand om det. Konstigt egentligen, men i den här kontexten helt rimligt.

& lilla Mi får napp & går på förskola, det är inte så att jag tror det är sämre för barnen än andra alternativ. Jag tror att det alltid handlar om hur det görs, på vilket sätt ett barn blir bemött. Det beror på de vuxna. Så länge lilla Mi får trygghet & kärlek så är nappen inget hot eller hinder, inte heller förskolan. Båda dessa har byggts upp i ett föränderligt samhälle. I spåren av industrialismen. Båda dessa bör granskas kritiskt, men inte bara.

Förskolan är en fantastisk plats om den fungerar. Ett ställe helt anpassat för barn. Där det finns andra barn att lära sig samspela med & leka med på ett sätt vi vuxna inte kan. Barnen får andra influenser. Andra vuxna förebilder som visar alternativ.

Nappen har varit en räddning för oss många långa nätter. Inte för att den ersätter oss, utan för att den är ett hjälpmedel när vi tröstar.

& samtidigt så skaver det att ge nappen, flaskan, lämna bort barnet till främlingar & där finns @vildabarn & förklarar de känslorna emellanåt. Långt ifrån alltid, men ändå ganska ofta.


Gillar

Kommentarer