Medicin för det inre

Att skaffa mig vanor för välmåendets skull är något av det klokaste jag har gjort tror jag. Det var inget märkvärdigt. Jag mådde inte bra och hade svårt att avgöra vad som gjorde att jag blev sämre, och bättre. Eftersom min inre kompass var helt satt ur spel läste jag helt enkelt forskning. Och följde den. Inte för att det kändes bättre just då alla gånger, men forskning i stor omfattning kan väl inte ljuga?

Jag började promenera. Så ofta jag kunde. Jag gick tills det onda inte orkade hänga med längre.

Jag började vara i skogen. Vattna krukväxter hemma. Omge mig med blomsterbuketter i glada färger för att på något sätt vara nära naturen.

Jag började yoga varje kväll. Nu med regelbunden hemmayoga i ett halvår ungefär, blir det istället ett par pass i veckan.

Jag minskade scrollande, framför allt sociala medier och började läsa igen.

Jag provade att meditera.

Jag började gå i psykoterapi.

Jag umgås med mina barn, gör saker med dem. Helst ute.

Under en period bestämde jag att jag var tvungen att prata med något utanför min ”bubbla” varje dag för att få det sociala behovet tillgodosett.

Inget av detta kändes roligt hela tiden. Mycket var mest jobbigt i början, men jag fortsatte ändå. Och se på. Det gick att komma ur det mörkret också. Inte utan ganska hårt slit, och tålamod. Men det gick. Med lite tvättäkta lyckoforskning. Det ni!

Gillar

Kommentarer