Ikoner

Jag minns utställningen. När jag köpte postern i Fotografiskas butik. Det var en sen vardagskväll när jag och en avlägsen kollega hade suttit på ett tåg genom hela södra Sverige för att gå en utbildning. Letat oss fram till hotellet. Ätit någon halvtaskig wok på något halvtaskigt ställe.

”Vill du med till fotografiska?”

Det ville hon. Så vi åkte dit. Och jag fick med mig en poster hem. Den sparade jag till mitt kontor som aldrig blev mitt, för jag bytte arbetsplats och hade sedan en period av flexibla kontorslösningar, flera olika fysiska arbetsplatser & så småningom en fast plats i kontorslandskap.

Men nu, fem år senare, har jag äntligen en kontorsvägg att hänga upp den där postern på och det känns viktigt. Den står för något jag vill återkomma till varje dag helst.

Vi är alla mer än det första intrycket.

Intelligens och att vara i huvudet är inte allt.

Många av de mest visa personerna jag har mött, som jag lärt mig mest utav, anses inte fungera utan stöd. & ändå bär det något så väsentligt och kärnfullt att det inte går att skrivas med vårt snåla alfabet.


Några av de intressantaste personer jag vet anses inte vara intelligenta, men är oerhört smarta.

Det påminner mig också om att inte ta mig själv på så jävla stort allvar.

Sådant vill jag påminna mig själv om.


Gillar