I det stora hela är det trots allt detaljerna som räknas

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen tycker om att världen har krympt. Om att grannens körsbärsträd nästan skimrar i majskymningen och jag upplever det som helt magiskt, om att lilla Mi drömskt pratar om att åka flygplan och besöka en leksaksaffär på samma vis, som att de är lika ouppnåeliga. Om att helt tillåta sig att fastna i trädgårdsblomster, viltplockatjakter & vardagsäventyr med barnen.

Jag tycker om det, att njuta av det lilla. Hitta tillfredsställelse, glädje i sådant som finns runt omkring för det mesta. Att vända sig inåt, och bara låta det vara så.

Men jag längtar också efter att komma hem efter att ha varit borta. Hinna sakna. Se andra platser och träffa människor. Jisses vad jag längtar efter att träffa och prata med andra med nån reda. Jisses vad jag längtar efter att sitta på tåget med en övernattningsväska packad för att kunna träffa en god vän i minst ett dygn. Jag längtar så det gör ont efter det.

Må en ny tid snart komma! Detta virus har lagt sig som ett blött täcke över tillvaron, samtidigt som något därunder har återfunnit sin plats och sitt värde. Det lilla, att hitta storheten i det lilla. En smak. En doft. En plats. En liten liten detalj tycks vara det som gör skillnad på himmelriket och helvetet. Inte mer än så. I det stora hela är det trots allt detaljerna som räknas.

Gillar

Kommentarer