Fem låtar att lyssna på om och om igen

These days med Nico - En bekants bekant skrev att hon hade haft den här på huvudet sedan i mars, och även om vi bor på varsin sida om Atlanten och lever helt olika liv så förstår jag känslan alldeles precis.

Olalla med Blanco White - Ja. Nä. Den är repeat-värdig.

Carried me with you med Brandi Carlilie - Enligt min man ska den här låten finnas med i en barnfilm, och när låtförfattarna skrev den skulle de ha tänkt på sina barn. Oavsett vad eller hur eller varför så är den en glädjeskapare och världen blir lite mer regnbågsfärgad och hjärtat värms lite av den här.

People get old med Lori McKenna - Jag hittade den här låten i samband med att min terapeut sa "Du tillhör medelåldern nu, är du medveten om det? Den lägre medelålder, men ändå inte ung längre" Vilket förutom att det är helt sant också var startpunkten för en begynnande trettioårskris. Den här låten lindrar dock vemodet i att börja förstå att tiden går, att man inte alls skiljer sig från någon annan utan man blir äldre med allt vad det innebär. Den här låten blir en påminnelse om att det är en ynnest att faktiskt få bli en dag äldre. Och en till. Och en till.

Downtown train med Tom Waits - Den här låten har jag i och för sig lyssnat på väldigt ofta väldigt länge. Den låter allra bäst en vanlig gråregning tisdagsmorgon när man kall och eländig påväg till jobbet står med cykeln vid ett rödljus och väntar på att det ska slå om. Ni vet när väntan är evighetslång och man börjar fundera på om det där röda ljuset har fastnat på något vis? Och sedan svävar i väg i tankarna och funderar på vad som skulle hända om man kastade cykeln och gjorde någon form av Dirtydancingtolkning mitt på gatan framför alla morgontrötta vanliga arbetande människor som man delar ekorrehjulsliv med.










Gillar

Kommentarer