Ett hem är inte perfektion

Nu är det snart ganska precis ett år sedan vi fick tillgång till huset & i slutet av november är det ett år sedan vi flyttade in. Så mycket som har hänt sedan dess. Det är som en jorden runt resa, men lite tvärtom. Inuti är det som att livet självt har hänt, och det har det också. Lilla Si var ett frö i min kropp som växte sig större i takt med att vi bodde in oss. Storasyster gick från att vara ett mycket litet barn till att bli litenochstor. Till att kunna kommunicera ut sin personlighet. Jag & F har blivit så mycket mer livserfarna det här året. På gott. På ont. Vi har valt ut en vrå att slå oss till ro på. Pandemin förstärker känslan av att bli bunden till en viss plats. Det måste ha varit meningen, för allt fyller sin mening.

Vi har satt få spikar i väggarna, för det är ingen brådska med att bo in sig. Samtidigt har jag längtat efter att boa, inreda, göra det fint. Har försökt att skynda men med en bitter smak, varför?

Varför har det inte känts rätt? Inga färger, möbler eller prylar har känts riktigt rätt. Det har känts utklätt. All inspiration har känts utklätt, som att inget kommer fungera här.

Det var inte förrän inspirationskällorna byttes ut från Pinterest , inredningsmagasin & perfekta instagramhem till min inre bild av riktiga platser som allt föll på plats. Att bo fint är inte att färgmatcha alldeles perfekt för mig. Att bo fint är att varje sak känns bra i magen. Att de är kopplade till något glädjande och tryggt. Det är därför jag längtar ett stort skåp i furu, för att det påminner om ett skåp som fanns inrett hem jag förknippar med glada barndomsminnen & trygghet. Det är därför jag jag vill ha frysbox, kamin & badkar, matförvaring i källaren och trädgård med blommor & köksträdgård. Min trygghet föddes i landsbygdslivet, på bondgården & i torp. Furu, vitt kvadratiskt kakel & böcker.

Sedan tillkommer min mans önskan såklart. Hans tankar om vad ett hem är, vad det är som gör det till ett hem. Och våra barns behov. Vår livsstils behov. Våra önskningar & praktiskt fungerande vardag.

Det är inte förrän nu jag förstår att jag inte längtar pinteresthem. Jag längtar efter att det ska kännas bra i magen. Att ett hem är välkomnande och fint när det känns bra i magen. Ett hem är alla komponenter som följer de som bor där.

& våra komponenter är sannerligen inte färgmatchade utan en salig blandning av både det ena och det andra. Det var ju därför huset passade oss så bra, för att det är skevt och vint och lite tokigt.

Gillar

Kommentarer