Det är visst såhär det kan kännas dan före dan

Så sover barnen slutligen tryggt dagen före dopparedagen.
Jag kan inte tillåta mig att sova riktigt än. Vill känna den där pirriga känslan inför imorgon, för barnens skull.

Så det är såhär det känns? Tänker jag om och om igen.

När jag går ner för trappan och ser amaryllisen fullt utslagen, samtidigt som en diskret doft från granen når mig. Ljusslingorna i granen lyser upp pyntet som är en salig blandning av hemgjort, loppat & nyköpt.
När vi lägger några julklappar därunder så att de har något att öppna till morgonen.
När jag lillejulafton gör Risalamalta till frukost innan resten av familjen vaknar. Startar julmusik, tänder ljus & brygger kaffe.
När jag plitar ner recept på allt som blev gott så att det om tjugo år är så starkt förknippat med våra jular att de kommer kallas ”Mammas julvört” ”Papps julköttbullar” , eller kanske inte ens benämnas annat än ”fem sorters julsill” eftersom barnen inte kommer veta annat än just de recepten.
När barnen tar julbadet i baljan.
När lilla Mi pratar om tomten som ska komma, och återberättar vad hon har hört & lägger till lite själv om tomten.

Det är visst såhär det ska kännas när julen är något pirrigt, mysigt & nästan heligt.

Gillar

Kommentarer