Cypress, björkris & nypon i en kransdans 

Det måste vara den här märkliga tillvaron vi har just nu, med pandemi & barnens förkylning som inte vill ge med sig. Det måste vara kreativiteten som får utrymme nu när arbetets behov av tanken inte pockar på. Det måste vara något som har vaknat, en längtan efter traditioner att ge barnen..

Jul. Jag vill ge dem en strålande jul. Så nu när de flesta julklapparna är beställda, barnens julkläder är inhandlade & brunkålen är gjord redan innan första advent blir det fint att under hela veckan förbereda inför första advent. Advent som med förväntan och stillheten och ljusen kanske ändå är det vackraste med julen ändå. Förväntan. Längtan. Och glädjen i ljuset i alla fönster. I doften av butiksbakade julkakor & bröd. Julmusiken som tycks gå om och om igen vart vi än rör oss.

& i år har vi gott om tid jag och barnen. Kanske pysslar vi julkransar, vi har ändå ett par dörrar att pynta.

Helst ska det räcka med sådant vi har hemma. Ståltråd & en gammal halmkrans jag la beslag på nere i byns loppis får bli stommar. Sen klär vi dem med skogsskatter & sånt vi har i trädgården.

Cypress, björkris & nypon kan bli fint.

Kanske tar vi oss en onsdagsutflykt till skogen & letar granris från fallna träd. Lilla Mi skulle nog också kunna samla på sig ett gäng med kottar vi sedan kan använda oss av & så kan vi samla lite mossa till bordsdekorationer.

Till och med i skafferiet har vi kransmaterial tydligen, stjärnanis är inte alls pjåkigt.

& mer än så tror jag knappast vi hinner med i julyran, för det är så mycket annat jag hemskt gärna också vill pyssla med tillsammans med barnen.

Gillar

Kommentarer