Corona, tvättmaskinen, bilen & förbjuden fika

Tvättmaskinens plastrondell som jag inte alls vet vad det egentligen heter gick sönder igår. Eller, den slets sönder på något sätt.

Till eftermiddagen hade jag bjudit hem två fina vänner som skulle kunna vara mina mormödrar eller morsor. Den ena tillhör riskgrupp & vi har inte setts sedan i februari. Jag var sprallglad över att vi skulle ses och bakade finska kanelbullar som vi skulle kunna fika med hett kaffe till. Vi skulle nämligen sitta ute på altanen, för att vara på den säkra sidan.

Vi träffas prick precis när presskonferensen om lokala restriktioner i Skåne hålls. Det blir givetvis vårt stora samtalsämne. Som det alltid är nu för tiden. Corona corona corona. Så som det är nu tar mig tillbaka till mitten på mars. Overklighetskänslan fast på ett annat vis. Nu gäller det att vända sig inåt. Hitta glädjen i det allra minsta.

Jag är glad att vi hann ses ändå, jag & två av mina tantkompisar. För nu kan vi inte ses på ett tag till, ingen vet på hur länge det där taget kommer att pågå. Jag siktar in mig på lång tid. Jag tror att det här kommer att pågå till och från under flera år. Det hjälper inte att bli tokig, det enda som hjälper är att hitta en fin tillvaro i detta också. En snäv tillvaro. Tillåta sig att vara tacksam över det allra minsta. Andas frisk oktoberluft. Kunna gå en kvarterspromenad. Titta på film hemma i soffan. Skriva. Läsa. Baka. Vara. Stilla. Inte köra bil, för den startade inte i morse. Ingen tvättmaskin & ingen bil & inte bege sig ut i onödan. Då passar stillhet bra. Stillhet & kaos i barnformat. Jag tror jag beger mig in i barnens värld. Pysslar ihop spökgirlanger & leker månfärder.

Gillar

Kommentarer