Corona, demokrati & människors jävla ansvar

Jag kan inte förstå diskussionerna vi har med anledning av corona. Med anledning av vad politiker och tjänstemän gör och inte gör. Jag kan inte förstå att det behövs mer än restriktioner, rekommendationer och allmänna råd. Jag kan inte förstå, även om jag försöker. Jag måste reda ut det här för egen del, är det jag som har blivit tokig?

Corona är ett virus som sprids. Vi har ännu inte facit för under hur lång tid, vad konsekvenserna av de blir (både direkta och indirekta konsekvenser). Forskarna tycks veta ganska lite om viruset överhuvudtaget, det är inte riktigt som virus brukar vara. Corona är alltså. Ett. Virus. Ett.

I nuläget stänger flertalet länder ner för andra eller tredje gången. Hela folk, i demokratiska länder, tvingas att rätta sig efter regler som är straffbara. Alltså, man kan straffas om man; går på platser man inte får vara på vid vissa tillfällen. Platser som normalt sett är allmänna. Alltså en inskränkning i demokratin. Förutom att inskränka på en av våra mest grundläggande principer om demokrati, och någon slags frihet, får lockdowns fruktansvärda konsekvenser för ekonomi, arbetsliv och folks hälsa; psykisk och fysisk. Vi vet att slutna samhällen och familjeliv som lockdowns skapar leder till ökat våld, ökat missbruk, ökad ohälsa och indirekt till minskade arbetstillfällen (eftersom man inte kan röra sig fritt i samhällets olika ”rum” längre, butiker, kulturverksamheter, och så vidare. Arbetslöshet leder i sin tur till att fler får det sämre ekonomiskt, som skapar sämre levnadsvillkor. Med sämre levnadsvillkor kopplat till arbetslöshet följer sämre hälsa med mer. Sådär kan man fortsätta en bra stund. Det är sådant vi kan se i forskning. Det svåra med detta är att vi inte har sett konsekvenserna av lockdowns ännu. Vi hr inte sett konsekvenserna av de olika ländernas strategi ännu. Alltså, de direkta och de indirekta konsekvenserna. För här krävs en balansgång mellan att se den faktiska faran med coronaviruset; människor kan bli allvarligt skadade och i värsta fall dö. Det går att statistiskt se vilka som löper störst risk för detta. Vården riskerar att bli överbelastad om för många drabbas allvarligt av coronaviruset.

Samtidigt måste man (läs: folkhälsomyndigheten, politiker och andra makthavare) se hela bilden av något som ännu inte går att se hela bilden av. Vad får viruset för indirekta konsekvenser? Eller rättare sagt; vad får HANTERINGEN av viruset för indirekta konsekvenser i det stora hela? Med för få insatser riskerarbland annat en viss andel att bli svårt sjuka, dö. Vårdpersonalen bränns ut, får ptsd, blir drabbade för resten av livet. Med för stora insatser riskeras som tidigare nämnt bland annat: ökat våld , ökat missbruk, ökad psykisk ohälsa, ökad fattigdom som i sin tur också leder till död. Dessutom påverkas landets ekonomi omfattande, och så vidare. För minns väl; det heter folkhälsomyndigheten och inte pandemimyndigheten. De ska se hela folkhälsan, inte bara ett virus.

Som om det inte räckte innebär varje ny rekommendation en inskränkning i de demokratiska principer som våra förfäder kämpade för i närmare 150 år för att få. Förstår vi vidden av dessa inskränkningar ? Vad det är som faktiskt händer här, och i världen? Prova att tänk såhär; om vi låtsas att själva viruset inte fanns, utan bara insatserna och interventionerna som görs för att hindra smittspridningen - hur hade vi sätt på det då? Utegångsförbud, arbetsförbud, förbud mot att träffa andra människor förutom den egna familjen, tvång om att bära munskydd - alltså någonting vi har på oss, bestämmelser om vilka som får arbeta och på vilket sätt och så vidare. Det är allvarligt om man tänker på det så, inte alls förenligt med demokratiska principer. Inte alls särskilt roligt att leva under de förutsättningarna va? Då backar vi utvecklingen ganska många steg, på mindre än ett års tid. Och missförstå mig rätt, de rekommendationer vi har behövs, men behövs verkligen regelrätta lockdowns?

.

Så. Vem vill sitta anställd på Folkhälsomyndigheten nu? Vem vill vara ledande politiker nu? Vem vill fatta beslut som kommer leda till inskränkningar i demokratin, att människor kan dö, att liv faller samman? Nej. Det är inga trevliga roller att ha just nu, och än mindre sen. För hur de än gör, kommer de att dömmas av eftervärlden, som då har facit, för något de inte kan veta när besluten fattas. Jag beundrar dem alla. För att de inte har avgått, lämnat ansvaret till någon annan. Jag beundrar dem för att de fortsätter att hitta någon slags medelväg när hela världen står och pekar fult åt deras håll. Trots att ingen har facit. Ingen vet.

Jag beundrar dem för att de håller fast vid de demokratiska principerna när inte ens folket längre gör det.

Att skrika efter lockdown är ju också att skrika efter inskränkningar i demokratin. I vår rätt att leva fritt. Det är ju som att säga ”jag hanterar inte min frihet, sköt det åt mig”. Vad hade våra förfäder sagt om det?

Att inte följa rekommendationer är direkt respektlös mot vårt välfärdssystem. Det är att vara delaktig i att riskera hela vår välfärdsapparat som bidrar till ökad jämlikhet, hälsa & bättre levnadsvillkor för fler. För ett välfärdssystem kan inte klara hur mycket som helst, det säger sig självt. Vårdpersonalen kan inte vårda fler än vad de kan. De säger sig självt. Det kommer inte att finnas ekonomiska medel tillräckligt för att täcka allt. Vårt skyddsnät, välfärdssystem är inte skapat för en pandemi. Det säger sig självt. Vårt välfärdssystem ska skydda folket, men ska det hålla måste vi också respektera dess mekanismer. Vi som kan måste skydda det som ska skydda oss för det klarar inte hur mycket som helst, det är inte gjort för hur mycket som helst.

Så. Säg inte att ansvaret endast vilar på makthavarna. För de har gett oss ett stort ansvar, och i det här fallet ska vi vara tacksamma för det, för de vaktar demokratin. Vi har fortfarande möjlighet att ansvara för vårt och andras välmående och liv. Vi kan leva relativt fritt genom att ha rekommendationer istället för lagar. Vi kan vara delaktiga i att minska smittspridningen, och därmed minska vårdens belastning utan lockdown, utan att onödigt många företag ska gå i konkurs, kvinnor ska dö av våld i nära relation; barn ska uppleva kväll efter kväll med fulla och påverkade föräldrar, människor ska bli arbetslösa. Vi kan vara med och minska smittspridningen och eftersom vi kan det är det också något vi måste göra. För vi lever fortfarande i en demokrati där demokratin och samhällets uppbyggnad vaktas, bi lever inte i en tillfällig diktatur, under en lockdown. Tack och lov.

Gillar