Blir det krig imorgon?

Och hur ska jag nu göra med laxen, blir couscous verkligen gott till? Varför tänkte jag inte på det här i söndags. För att jag tänkte på

Blir det krig imorgon?

Förresten! Vilka goa ungar vi har. Och nu kom det en bebis till . Barnens fjärde kusin. Nu är de sex små och halvstora kusiner, och en bonuskusin till. Jag drömmer om att ha dem allihop här i trädgården en varm sommardag. Låta dem springa i vattenspridaren och äta så mycket vattenmelon de vill. Ha skattjakt med onödiga prylar eller sockersött godis.

Blir det krig imorgon?

Och just det ja! Jag ska träna på gym ikväll. Hårt. Och jag ska basta efteråt. Pandemins motsvarighetpå spa. Vad gott att pandemin är över, eller är den över? För några veckor sedan höll vi avstånd. Det känns overkligt att vara helt i sin bubbla. Det känns overkligt att till exempel trängas bland folk på marknader. Det är exotiskt med solbrända människor om vintern. Man vänjer sig så snabbt, vid båda sätten att leva.

Blir det krig imorgon?

Vad är demokrati? Vad tycker jag egentligen om dödshjälp? Orkar jag ha ett ansvarsfullt jobb mer? Ska jag bara börja odla. På tal om odling, när var nu den där dahliakursen jag anmält mig till?

Blir det krig imorgon?

Undra hur mycket jag inte hann med på jobbet idag, jag får jobba över en kväll iallafall. Får se nu. Imorgon får det bli, för på torsdag är det dans för lilla Mi, och dags att hämta beställningen av ägg och köttfärs. Och så ska vi städa. Eller vänta, imorgon ska vi träffa det nya lilla livet. Jobbet får vänta. Barnen går alltid först.

Blir det krig imorgon?

Vad ska vi ta för middag p torsdag? Och vad sa vi nu om helgen, ska vi till tippen på lördag? Ska jag gå på den där visningen, kommer ju inte köpa sommarstugan oavsett.

Blir det krig imorgon?

Det blir fint med tapet i köket, men lilla hallen får nog förbli vit. Undra om vi kan hitta en liten skohylla i rottingliknande material.

Blir det krig imorgon?

Jag måste ringa och höra hur det är med min far.

Blir det krig imorgon?

Ska jag lägga ansiktsmask ikväll iallafall?

Blir det krig imorgon?

Nu känns det att jag sällan sover hela nätter i sträck. Alltid något uppvak. Alltid nån som behöver mig. Vilken ynnest. Att vara behövd. Och tröttheten blir snabbt en vana.

Blir det krig imorgon?

Jag måste lämna böcker på biblioteket.

Blir det krig nu?

Vem kan jag rådfråga om trädgården, bärbuskarna är såklart viktigast.

Blir det krig nu?

Oj, ett blekt minne från kuststaden vi bodde i i tonåren, jag var så uppe i det då. Romanser och att tjuvröka.

Blir det krig imorgon?

Jag tror jag tar mig en kopp te och struntar i disken. Behöver vila.

Blir det krig nu?

Det kan inte bli krig nu. Jag står inte ut med tanken på ett krig om demokratin, som det i grunden någonstans är. Jag står inte ut med att de små liven ska växa upp med pandemier, krig & miljökatastrofer. Och ändå gör de just det.

Blir det krig nu? Alltså i Ukraina, inte här. Det kan väl inte bli krig nu? Inte här, inte i Ukraina. Vad är det med män och deras makt? Vad är det med denna girighet? Vad r det med att tjäna mer än någon behöver.

Om det blir krig nu, så går mitt hjärta itu. Det går inte att kompromissa bort demokrati, det går inte att förhandla bort länders rätt att själva bestämma. Men ändå, om det blir krig nu går mitt hjärta itu. För dem som får ge upp allt. Offra allt. Så mycket att det kanske slutar vara värt demokratin.

Blir det krig nu så finns det inte så mycket annat att göra, än att försöka leva sitt lilla liv. Stå upp för mänskliga rättigheter och fortsätta sura över tvätten som aldrig tar slut.

Blir det krig nu ordnar jag kalas för ungarna, för ungar som får vara med, ungar som får kärlek , de krigar inte sen. De blir bättre än oss.

Igårkväll när vi åt mat hos barnens farmor och farfar fick jag flimmer för ögonen, migrän. Det händer då och då att jag får det. Oftast när jag har gått och varit spänd för något, och det släpper. När vi skrev på papper för att sälja vår bostadsrätt, och sedan skrev papper för att köpa huset samma dag, då fick jag flimmer så att jag hade svårt att se vad jag skrev under. En mycket märklig situation får jag säga, att knappt se och samtidigt göra sin livs största affär.

Men igår kväll gjorde jag inga livsstora affärer utan fick helt utan förvaring migrän och har svårt att begripa varför. Idag vaknade jag helt urlakad och vet inte riktigt hur jag ska orka ta mig för något alls. Men det är inte så mycket att välja på för tvätten tvättar inte sig själv och hyllorna gapar tomma så storhandlingen måste göras. Storhandling är förresten något jag tycker om att göra, har alltid gjort.

Men tillbaka till den här matta urlakade känslan som jag tror hänger ihop med migränen, kanske beror det på den senaste tidens händelser både i privat- och arbetslivet. Relationer som förändras, sjukdomar som kommer och går, kollegor som slutar och andra som börjar, arbetsuppgifter som ändras & andra som periodvis kräver oerhört mycket. Småbarn som har behövt omsorg och utrymme för att ta utvecklingskliv. En kropp som långsamt ska återgå till att bli en tränande kropp efter postgravid- operation - slapp - sjuk. Ja, och så en stundande trettioårsdag som redan har fört mycket med sig. Mycket mer av sådant jag helst sluppit. Men mer om det en annan gång.

Det är kanske inte så konstigt att man ibland känner sig urlakad, även om det inte handlar om livets stora affärer. Det räcker med många lite mindre händelser och annat som tillsammans blir ganska mycket om man tänker efter noggrannare. För enskilt för sig så tänker jag ofta att ”Ja men det här är väl inte skäl nog för att trötta ut , värre saker har ju hänt, och det har jag och vi klarat bättre.” Men det är ju inte så snällt att göra så, att jämföra med det värsta som hänt i livet. För kriser är i mitt lilla liv undantaget, och så önskar jag att det förblir, och känslan som kommer av de där kriserna vill jag också ska vara undantag. Samtidigt så kan flera små saker ge liknande effekt. Inte för att de är livsförändrande eller livsavgörande utan helt enkelt därför att de tillsammans blir ganska krävande på olika sätt. Vilket också är fint, att många saker i ens lilla liv är viktiga och därför också periodvis kan kräva mer. Då får man kanske också tillåta sig själv att vara lite trött och urlakad. För man blir ju inte mindre trött av att tänka att man inte borde vara det, snarare tvärtom.

Ett nytt år stundar. Högtidligheten infinner sig inte som den brukar. Jag är virussjuk, dock ej covid, utan virus som har gått från en hederlig dunderförkylning till eventuell ögon- och öroninflammation. Inte så jag kanske skulle önska att inleda året då jag kommer fylla trettio. Men det kunde å andra sidan varit mycket värre.

Mitt tjugonionde är var på något sätt ett kravlande år.

Världen kravlar sig fram i pandemilera, i klimatförändringar & kanske i en början av ny tid att leva i. Vi ser inte på saker på samma sätt som för bara några år sedan.

Vi försöker lära oss gå i det här med att vara en småbarnsfamilj, hur gör man egentligen för att få ihop det? 2021 har sannerligen varit ett intensivt övningsår och slutsatsen är att rutiner. Vardagsstruktur. Återkommande. Underlättar. Gällande allt. Tråkigt? Nja, det blir aldrig som vi har tänkt oss vilket också är en återkommande livserfarenhet vi gör tillsammans jag och F.

Jag har krupit upp ur ett hål som bara funnits inuti. Det var tryggt och bekvämt och inte så roligt att behöva ta sig därifrån. Men det var inte heller så roligt att fastna där i. Det här hänger delvis ihop med att; vi har fått barn; jag har gått i terapi; en mognad som nog kommer med att inte längre vara purung; i någon form av andlig insikt jag inte hunnit rå om riktigt.

Sammantaget har året gett mig en känsla av:

Hände något över huvudtaget detta året, och hur kunde så mycket ändras om det nu inte hände så mycket? Det hände visst mycket,men sådant som händer ser olika ut i olika livsfaser. Vi har grundat och ska börja bygga nu. Utan någon manual överhuvudtaget. Så det blir säkert bra?

2022. Är ganska blankt. Att fylla trettio kommer vara ganska stort. Att ha två barn som inte är bebisar känns också stort. Lilla Mi börjar skolan om 2,5 år , hur hände det till exempel? Arbetsmässigt kan det hända lite vad som helst, men mest behöver jag nog ro att få göra det jag ska göra. Vi ska spara. Utöka köksträdgården. Åka på familjesemester i stuga hoppas jag, efter 11 års tjat. Jag ska träna och förhoppningsvis springa runt sjön igen till sommaren. Äta mer grönsaker igen, det har kommit av sig den sista tiden. Mindre skärmtid igen. Mer yoga igen. Jag hoppas vi ska kunna träffa vänner mycket oftare än hittills. Ha 30års fest flera gånger om kanske. Renovera hallen på ovanvåningen. Fokusera på detta lilla livet, ta tillvara på det. Låta barnen få fritt spelrum att ha en riktig barndom. Vi ska vara deras trygghet. Vårt hus, vår borg, ska vara deras värld att utforska & härja i. Vi ska också få utrymme att leka & härja. Skapa lite fritt spelrum, det önskar jag mig 2022.