Att ta eller inte ta vaccin är en fråga om demokratin

Det kändes lite högtidligt att iklädd munskydd och visir få första vaccindosen för covid-19, dessutom på internationella kvinnodagen samma år som kvinnlig rösträtt firar 100 år (alltså 100 år sedan rösträtten praktiserades). Jag har en vana av att lyfta blicken, ibland lite väl högt & svajigt vilket man kan ha med sig i den fortsatta texten.

Att vaccinera mig har inneburit övervägande , men trots rädsla har det inte funnits något alternativ. Den här vaccindosen står inte bara för minskad risk för att bli smittad av covid , det står också för att vi kommer närmare ett fritt samhälle igen. De restriktioner vi nu råder under inskränker vår demokrati mycket. Vi lever inte fritt eller tryggt. Vi lever slutet vilket inte är bra varesig för individ eller samhälle. Att ta vaccindosen blir också att ta ett samhällsansvar som medborgare i ett demokratiskt och relativt jämställt land. Att ta vaccinet innebär måhända en viss risk för biverkningar eller konsekvenser vi inte känner till, men biverkningarna kan knappast bli värre än det den här pandemin fört med sig på global-, nationell- eller på ett personligt plan för de allra flesta (och då är vi här i Sverige ändå förskonade från så mycket). Att ta vaccinet blir därför , i mina ögon, både en förmån & en skyldighet gentemot mig själv, min familj & vårt samhälle. Av så många skäl, inte minst för att återgå till- och bevara demokratin.

Föregående generationer slogs för demokratin genom demonstrationer ute på gatorna. För oss verkar det inte bättre än att vi hedrar den kampen genom att lita på den samhällsapparaten som är uppbyggd och tar ett stick för laget!

Gillar