Äppelrikedom

Lilla Si hänger i bärselen med huvudet upp mot trädtopparna och den klarblå krispiga septemberhimlen. Jag väljer ut nästa äpple, håller det i min hand en kort evig sekund och vrider sedan om så att det lossnar från grenen. Jag lägger det i bärkassen som står vid mina fötter och börjar om proceduren med nästa äpple. Lilla Si följer mina rörelser men släpper inte himlen med blicken. Det är tyst runt omkring oss trots att vi står i villa kvarterets större korsning. Proceduren att skörda de röda vackra äpplena från vår grannes ståtliga äppleträd blir nästintill något spirituellt. Att de bara växer där som ur ingenting. Att de bara är att plocka och ta tillvara. En stor äppelskatt i var och varannan trädgård.

Snart är bärkassen fylld till hälften och jag försöker tänka ut hur lång tid det tar att ta tillvara dem. Att skala dem & hacka i bitar. Koka upp en stor kastrull som blir äppelmos med kanel att ha i kyl & frys. En del äpplen ska frysas in i klyftor som de är att ha i smoothie och höstpajer. Några ska hängas upp & torkas så att vi har till musli eller äter till kvällsfika. Kanske blir det saft, eller must, vi får se. Jag tänker på att det tar tid att skölja, skala, hacka och koka eller pressa eller torka. Det är just det som ger känslan av rikedom när vi kan ta fram höstens äppelmos från frysen, mitt i vintern, och låta vårt yngsta barns smaklökar vänja sig vid trädgårdsäpplen från samma kvarter som han kommer minnas som sin barndoms kvarter.

Gillar

Kommentarer