Allt har sin tid

Min sista föräldralediga fredag. Min nästsista föräldralediga vardag. Hur ska det kännas? Den frågan får bäst svar om tio år. ”Njut” säger alla. Jag har njutit, ja minsann! Den här hösten har jag faktiskt gjort det. Njutit av två små. Så. Jävla. Mycket.

Inte bara såklart, för småbarnstiden är också en tid av träning. På att bete sig vuxet. Ha tålamod. Våga visa känslor på ett rimligt sätt. Ta ansvar. Inte sova med någon reda. Multitaska. Överleva i relationen. Andas ur frustration och inte krama ihjäl de små. & det blir inte bättre i en pandemi.

Men en sak som blev bättre i en pandemi, det var att ta vara på läget så som det var. Inte sätta livet på paus, utan bara välja en annan lite skumpigare väg, välja ett annat spår och dansa med. Så det gjorde vi. Med termosen, limstiftet & kaveln som vapen. Vi har varit på utflykter, vi har pysslat & vi har bakat. Om och om igen. Så tack dårå. För den här lilla stunden i livet. Nu vandrar vi in i en annan slags vardag, och det känns faktiskt bra. Allt har sin tid.

Gillar

Kommentarer

Tove,

Ja första småbarnstiden är speciell på alla de sätt du beskriver.

tovetankar.blogspot.se
NeaLi
NeaLi,
Ja sannerligen speciell!
nouw.com/neali