Det måste vara den här märkliga tillvaron vi har just nu, med pandemi & barnens förkylning som inte vill ge med sig. Det måste vara kreativiteten som får utrymme nu när arbetets behov av tanken inte pockar på. Det måste vara något som har vaknat, en längtan efter traditioner att ge barnen..

Jul. Jag vill ge dem en strålande jul. Så nu när de flesta julklapparna är beställda, barnens julkläder är inhandlade & brunkålen är gjord redan innan första advent blir det fint att under hela veckan förbereda inför första advent. Advent som med förväntan och stillheten och ljusen kanske ändå är det vackraste med julen ändå. Förväntan. Längtan. Och glädjen i ljuset i alla fönster. I doften av butiksbakade julkakor & bröd. Julmusiken som tycks gå om och om igen vart vi än rör oss.

& i år har vi gott om tid jag och barnen. Kanske pysslar vi julkransar, vi har ändå ett par dörrar att pynta.

Helst ska det räcka med sådant vi har hemma. Ståltråd & en gammal halmkrans jag la beslag på nere i byns loppis får bli stommar. Sen klär vi dem med skogsskatter & sånt vi har i trädgården.

Cypress, björkris & nypon kan bli fint.

Kanske tar vi oss en onsdagsutflykt till skogen & letar granris från fallna träd. Lilla Mi skulle nog också kunna samla på sig ett gäng med kottar vi sedan kan använda oss av & så kan vi samla lite mossa till bordsdekorationer.

Till och med i skafferiet har vi kransmaterial tydligen, stjärnanis är inte alls pjåkigt.

& mer än så tror jag knappast vi hinner med i julyran, för det är så mycket annat jag hemskt gärna också vill pyssla med tillsammans med barnen.

Julklappar. Så mycket det går att säga om julklappar. Så laddat. Med. Så. Mycket. Roligt, och mindre roligt. Oavsett så närmar julen sig & julklappar kan vara både det ena och det andra. Det måste inte vara en dyr ny pryl, det kan också vara annat. En upplevelse. En genomtänkt loppispryl. Något praktiskt. Eller något annat.

Vi har de allra flesta klapparna färdigtänkta. Så nu ska de ordnas med & slås in.

Hade vi inte redan ordnat de flesta så hade jag absolut inspirerats av Flora Wiströms julklappslista

och så finns ju min presentlista

och så finns det här poddavsnittet som jag ännu inte lyssnat på, men tror innehåller julklappsnyttiga tips.

Och vet man inte så är ju årets julklapp ett trangiakök vilket inte alls är så pjåkigt. Faktum är att det står på min önskelista.

Och på tal om årets önskelista, en väns barnbarn har önskat sig en järv, är det inte djärvt så säg!

Troligtvis vaknar vi ungefär vid samma tid som vanligt, vardag som helg.
Det är min helgmorgon med barnen, och den kommer se ut ungefär som de flesta av mornarna ser ut.
Vi mornar oss i sängen. Läser bok. Och en gång till. Och en gång till. Tills Mi kommer på att hon vill ta av sig pyjamasen och gå på pottan. Då skyndar hon före och krånglar av pyjamasen själv.
Lilla Si sitter på min höft när jag väljer barnens kläder.
Jag klär oss alla tre. Hyschar dem så att Fi kan få sova ostört.
Vi tar oss ned för trappan & ut i köket.
Si får sitta i sin barnstol & Mi har strax något viktigt för sig.
Sedan gör jag kaffe.
Plockar undan gårdagens kvällsstök och klurar på dagens frukost.
Troligtvis blir det gröt, kryddig till mig & med blåbär till Mi. Kokt ägg till. Kanske en smörgås. Kanske smoothie om vi vaknar tidigt & är på det där jordgubbblandatmedmjölk-rosa humöret.
Jag dukar fram.
Gör bebisgröt.
Säger samma saker morgon efter morgon.
Talar med två små barn & gör deras värld begriplig, kanske också min.
Vi äter tillsammans.
Lilla Mi berättar hur många tuggor hon har ätit och sedan skyndar hon in till toaletten för att tvätta händerna.
Den här morgonen dricker jag två snabba koppar kaffe.
Ger lilla Si flaskan och placerar honom därefter återigen i barnstolen, nu i vardagsrummet.
Jag ska flytta böcker till den nyuppsatta bokhyllan & fylla vitrinskåpet med annat.
Sen ska vi väcka Fi och låta honom ha en långsam morgon.
Nästan.
För det är så mycket som ska diskuteras. Ni vet väsentliga saker som
Ska vi inte flytta taklampan ialllafall?
Vad tror du om den här krukväxten där istället?
Sa vi senapsgult i tv-rummet?
Sätter du upp gitarren på vägen är du snäll? Och spikar upp tavlorna?

Sedan lämnar jag Fi med alla mindre projekt som ska göra vardagsrummet till vårt på riktigt, efter ett års väntan, och så tar jag en långpromenad med barnen i vagnen. Vi går i skogen och längs med sjön & är hemma till lunch. Då äter vi rester. Sen tvättar jag, och städar ut helgen. Bakar & lagar söndagsmiddag för att det var så länge sedan. Beundrar vårt vardagsrum. Tänder ljus. Dricker te. Yogar med ett barn på mattan. Läser med ett barn i famnen. Somnar med ett barn vid bröstet.
Och nästa dag börjar vi om igen.
Vardag som helg. Det är sig likt för det mesta. Det är kanske tråkigt, men också tryggt. Skönt. Okomplicerat. Just nu är det skönt med okomplicerat.