Hej alla!

Idag har man vart iväg på RAMS, alltså en sorts arbetes träning, vilket bara va i 2 timmar.. men det va sjukt långa timmar då man har vart trött hela dagen verkligen.

Men vi provade på o göra en linssoppa, viket va helt okej!
Men kanske inget jag kommer göra själv igen men nu har man ändå provat de.

Träffade även på en vän därborta då det visar sig att hon även har börjat där fast i en annan grupp. Fan va man önskade att man va i samma grupp igen, hade vart så sjukt mycket roligare, då jag just nu inte känner nån. Vist man kan ju prata med några o så men inget mer om hur vädret är eller hur man gör vissa grejer...

Men i morgon blir de att gå en promenad med dom där borta, skogen ska tydligen ha en helande kraft så då ska vi va i naturen i ett par timmar. Sen posta lite grejer för att sedan komma hem o få ta de lugnt i värmen.

Nu blir de till att hitta ork för att laga mat för idag blir det tidigt i säng!

Hoppas ni haft en bra dag/kväll!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej alla.
Igår skulle jag ha lagt upp ett inlägg men de blev inte som jag ville.

Hade dock de lugnt o skönt hela dagen (kan ha berott på att jag sov bort de mesta) ;)
Men killen skulle döma så jag följde med, bara för att mest se om han verkligen kunde ^^
Vilket han så klart kunde, han va så jävla duktig o även denna gången (också som vilken dag som helst) va jag stolt över han. Man såg verkligen på han att han älskade det. Så jag personligen tycker ju att han ska börja träna hockey o inte bara döma.

Ååh gud ja, det va ju typ 13 åringar som spela, men dom vaa sjukt duktiga! Jag hade ju inte velat va på isen när dom kommer åkandes om man säger så!

Även om jag kanske inte har intresset så hade jag ändå kul o va ändå helt inne i de :)
Vist att jag kanske inte såg så mycket då jag satt ner oftast. Men jag kände ju inga som spela så ville inte vara i vägen för alla föräldrar som ändå va där.
Men jag kommer nog följa med fler gånger :)


​Idag händer det inte mycket på agendan om man säger så. Det blir mest att bara ta det lugnt som vi gjort hittills, då vi båda är lite slitna!förskyllda. Men det märks att killen börjar bli lite rastlös då han vill men ändå inte hitta på något. 

Som tur är för mig går det iallafall filmer på tv hela dagen, samt att jag har popcorn. Så blir att inta soffposition o bara varva ner. 

Hoppas eran helg har varit bra o att den fortsätter att vara bra!

Likes

Comments

Hej alla!
Vart ett tag sedan (men inte lika länge som de brukar bli)
Nu har de blivit ett nytt år, (elr ja, vi har redan gått halva januari) o de är så sjukt jävla skönt att 2017 är förbi!

Det har vart såå sjukt mycket upp o ner gångar, kasst mående, nya sjukskrivningar.. samt att försöka komma upp igen.
Jag lyckades. Jag orkade ta mig upp igen trotts väldigt lte hjälp på traven.
Det var typ ingen som lyssna på mig, som litade på vad jag själv behövde för att komma upp igen... Inte ens min psykolog som trotts allt får betalt för att just göra denna enkla uppgift o lyssna på mig som sin patient.
Just nu finns det så mycket jag vill berätta, men det går inte... få det är så många som skattar sig lyckan i nån annans olycka.

Man kan inte dela med sig av för mycket, man kan inte skriva av sig allt man behöver o framförallt så kan man inte visa andra att ''du är inte ensam''. Vi alla har våran egen väg att gå, att göra våra egna misstag o lära oss av dom. Men, att få veta att man inte är ensam i allt, betyder så mycket mer än va vi själva förstår.

Därför är jag inne på att fixa en dagbok! Där jag KAN skriva allt, där jag vet att det bara är jag som har tillträde. Där jag kan gå tillbaka för att verkligen se framstegen man tar.

Dom flesta med en blogg elr nått liknande skriver av sig för det är de man kan göra, de man borde få göra.. utan att nån annan ska gå vidare med att säga allt till andra o vrida på sanningen. För idag hjälper man inte nån annan upp som ligger ner, idag gräver man ett djupare hål så man kan få ner personen lite till.

Vi är trotts allt inne på 2018 o det är fortfarande alldeles för få personer som vet hur man är en medmänniska.
Man vet fortfarande inte va respekt är elr förståelse. Man glömmer oftast bort att försöka tänka sig in hur en annan människa känner sig inför de som kommer, för man är för upptagen med att se va man själv klarar av.

Bara att ta sig upp kan va värdens svåraste uppgift för en medans de är den enklaste uppgiften för en annan.

Jag kämpar med mina svårigheter, vilket är att ta sig an dagen. En dag i taget. Men de blir betydligt svårare när man inte har nån som tror på en, inte ger en hjälpande hand. Man har dom som står en nära o man tror verkligen att dom om någon ska förstå.. men ju närmare o ju oftare man ser personen så börjar man tänka att man bara är lat. Den känslan är va jag printar in i mitt egna huvud. Trotts att jag vet att jag är inte lat, jag har bara lite jobbigare med att fixa denna uppgift, men eftersom man hör att man är så fruktansvärt jävla lat från andra så är det inte konstigt att man själv börjar känna så.

''Tro på dig själv'' är så lätt att säga, men så svårt att uppnå när man inte har nån annan som hjälper en att printa in i ens huvud att detta klarar du, ett steg i taget.

Så om alla bara hade börjat tro på andra så hade man börjat tro på sig själv.

jag tror på att jag klarar detta o som tur är för min del så har jag många som tror på mig, som litar på mitt omdöme om mig själv.

Så jag kommer inte ge mig. Jag började må bättre 2016, jag började studera o jag lyckades i ett helt år att inte falla tillbaka allt för hårt, jag blev inte sjukskriven.. men jag började få problem i mitt privat liv. 2017 va ett helvete i början på året, jag kände att jag bara ville bli inlagd på Psykiatriska Öppenvård i Borås, bli sjukskriven o dö... Jag ville bara dö, snabbt, smärtfritt o bli av med lidandet.. Men tack vare att jag träffade den bästa o lämnade de jobbiga, så klarade jag av året. Vist jag börja inte jobba, jag fick tag på en psykolog o blev sjukskriven igen. Men jag tog mig upp tack vare att jag för första gången på länge hade nån som trodde på mig, som visste att jag skulle klara detta.

Så vist, det hade vart skönt att kunna skriva att jag är frisk, att jag är klar med medicinerna, att jag klarar mig. Men idag just nu den 11 januari 2018 så har jag börjat från ruta 1 igen o vet ni.. DET ÄR OKEJ! Hellre att jag börjar om än att jag känner att jag som 22år är klar med livet.
Jag fick min vilja igenom med att ta dom små stegen jag behöver, men enligt mig är de inte allt föör små steg. Jag började på det drygaste jag visste innan alltså RAMS. Men idag så känner jag att de är bra, att jag tar dom stegen jag behöver för att kunna komma ut i arbetslivet igen.

Jag gör de jag kände va ett av det jobbigaste innan, att träffa nya människor. Vilket jag gör dessa 2 dagar i veckan just nu. Jag känner just nu att jag kommer klara allt, bara för att jag gör en sån här liten grej. Det är just så man ska känna sig. Man ska känna sug oövervinnerlig när man åstad kommer dessa uppgifter, jobbiga uppgifter.

Så jag kommer fortfarande göra dessa små steg, i min takt. Det är bara då jag kommer lyckas, det är bara då jag kommer bli fri.

Dom få som har frågat mig va mina mål är i livet har aldrig fått dom svaren jag egentligen har velat ge dom.. elr så är det för att jag själv inte kommit fram till det när jag mått som värst. men nu ser jag lite klarare i mina mål i livet, dom kanske inte verkar vara stora för er som läser detta, men för mig är det mål som kommer gå i ''uppfyllelse''

MINA MÅL FÖR 2018:
*Kunna träffa nya människor utan problem
*Slippa falla tillbaka till ruta 1, utan kanske bara göra små steg bakåt.
*Slippa mina mediciner helt.
*Kunna jobba.
*Klara av mina jobbiga uppgifter
*Kunna prova nya saker utan att få panikångest varje gång.
*Lita på mig själv.

Som sagt inte jobba uppgifter för alla där ute som läser men dessa mål är dom jobbigaste för mig i nu läget o jag ska ha uppnått mer än hälften av dessa mål innan 2019!


Nu har jag skrivit en hel roman till er o är det nån som lyckades komma hela vägen hit.. Grattis!
Samt att jag vill säga att jag tror på att ni klarar era mål o uppgifter.

Jag ska försöka släppa de gamla , lämna de som varit tidigare där de hör hemma o välkomna de nya.


Hoppas eran dag har varit bra, samt att erat år har börjat bra.

Likes

Comments

Då var det dags igen, tillbaka i Öxabäck i nästan en vecka.
Min bror fyllde år igår, så jag och killen åkte till mina föräldrar ihop bara för att fira han. Men jag blev kvar och kommer va kvar här tills den 26e.

Det är så sjukt tomt utan han... från att alltid få den lyxen med att somna jämte den man älskar i flera månader tills nu... Att inte kunna se han när jag vill,, röra han eller krama han.
Fira jul på var sitt håll detta året va la ingen höjdare.. Speciellt inte när de skulle vart första julen ihop, vi två tillsammans liksom.

Men men, man får hoppas på att denna veckan går fort så man får träffa han igen.


Men för att inte deppa ihop totalt och få separationsångest så kommer man få hålla igång.
Imorgon (eller ja senare idag) så kommer en kompis ock hämtar mig för att åka till Ullared.
senare så kommer min ena syster hem! Det ska faktiskt bli riktigt gött att få träffa henne igen då det var ett par månader sedan.
Så blir en fart fylld dag men ändå rätt lugn.

Blir la till att försöka sova nu så man orkar upp i morgon iallafall, sen kan man sova ut.

Hoppas ni har haft en bra dag/kväll!

(BJUDER PÅ EN BILD PÅ MIG OCH MIN BROR DAGEN TILL ÄRA)

Likes

Comments

Ett halvår med hjärtat.
Ett halvt år med kärlek, sorg o hat.
Ett halvår med de bästa minerna o den bästa tiden i mitt liv.

6månader med den bästa människan på jorden. Med den ända jag behöver.

Ett liv jag med psykiskohälsa aldrig trodde skulle vara möjligt.
Att jag kunde va lycklig. Tester i förhållandet som vi klarat, tillsammans.

Underbara svärföräldrar, underbar svåger o de viktigaste, en underbar pojkvän.
Kan man önska mer?
De är höst, påbörjande vinter, men jag är lycklig.

Nu sitter jag här o börjar få lite mer ork. Börjar få lite mer kraft, om inte annat ett måste för o komma upp från sängen.

Vi har en valp, som man ibland blir dum i huvudet av. Men nu börjar de bli bättre. Nu har vi snart haft han i 2v, o man bara ser framstegen som han gör. De märks att han är snart 10v.
Va mer kan man önska?? Så länge man är glad så går allt.

Likes

Comments

Omg äntligen!
Det händer på riktigt, jag o killen har vart sambos i lite mer än 1 månad o vi har tingat en hund!

Vi hämtar hem lillkillen på fredag kväll o då är han vår!
Men han kanske inte är såå liten ändå 😅
8v o är en blandras.
Labbe, rottis o malamute.
Så han kommer bli stor.

Men jag är lycklig och allt går förvånansvärt bra. Lite för bra??
Kan man drömma även om man vet att man är helt vaken??

I morgon blir de att köpa hundgrejer 😃
Nått ni kanske vet som är bra att ha som kanske många hundägare glömmer bort så kommentera 👇🏻

OMG! En stor dröm blir verklig, nu är de bara villa och Volvo kvar 😉
Jag har en lägenhet, en pojkvän som jag älskar och vi skaffar en hund ihop!

Och till alla hundägare, inga spydiga kommentarer eller onödiga kommentarer.
För ni vet inte min bakgrund om jag har haft hund sen tidigare. Jag vet att de är ett djur som kommer gå vid min sida i många år och jag kommer även gå vid hans sida.

Han kommer inte bara bli ett husdjur gör oss, han är redan familj och så kommer det förbli.

Likes

Comments

Det är så sjukt, allt som händer i världen men ändå sitter jag här och undrar om jag kan se ut som en modell.
Jag är inte nöjd med mig själv, det kommer jag antagligen aldrig bli om jag inte skärper mig.

Men att få höra hur small man är, att man kan blåsa iväg om man går ut utan vikter på fötterna, höra hur liten rumpa man har så man inte får dansa till visa låtar som spelas på en fest, höra att man har en kropp som en kille bara för att man har små tuttar.

Allt det som jag får höra om mig själv gör ju inte så att jag blir snyggare, det gör inte heller så att jag mår bättre med mig själv.

Det spelar ju ingen roll om man äter eller bara sluta äta. Jag kommer aldrig att se ut så som jag vill för den kroppen fick inte jag.
Jag känner mig aldrig bekväm i mig själv, jag känner mig inte bekväm med att visa mig i kläder som är meningen att visa sina former i då jag inte har några former.

Vi lever med den kroppen vi har, men ändå sitter jag och gråter när jag ser på mig själv.
Jag börjar gråta så fort jag går förbi en spegel, när jag ser min kropp i duschen, jag gråter även när jag ska ta på mig kläder o ser mina ben som är så smala. När jag tar på mig en tröja o ser mina små armar.

Hur kan man inte ta åt sig när folk kommenterar allt annat, när man själv inte klarar av att se sig själv??
Jag försöker varje dag med att gå upp i vikt utan resultat som syns utanpå. Det syns ju på vågen?? Det märks på storlekarna, men ändå tar jag på mig större kläder än va min storlek är.

vist jag har bra dagar då jag kan se mig själv. Men... det räcker inte.
Idag pratas de bara om hur man går ner i vikt. När man googlar, så kommer det fram hur många sidor som helst som förklarar hur man förlorar fett, vatten och minskar midja, lår och mage. Men inget om hur man går upp i vikt, ökar fett och vatten intag. Hur man får större armar, ben, mage o.s.v...

Det hade vart så mycket bättre om man bara kunde säga bra saker om andra. Att man kunde säga att DU ÄR FIN SOM DU ÄR!!
Men man kommer ingenstans. Man är fast i dom gamla banorna.
Man är fast i hur ,man själv mår.
Man är fast i sin kropp vare sig man vill eller inte och jag vill inte.

Det är inte konstigt att ångest finns.
Det är inte konstigt att depression finns.
Det är inte konstigt att de är så många som tar sitt liv.

Vist att det finns många där ute som vill se ut som jag gör, likt att de finns många där ute som ser ut som jag vill se ut.
Men hur mycket ska man klara??
Idag vågar jag inte klä upp mig, jag får ångest genom bara tanken på att de är dags för en fest eller en tillställning där man ska klä upp sig. Jag väljer till 98% att stanna hemma och gråta fram tills jag somnar av ren utmatning.

Jag är utmatad varje dag och orkar inte alltid träffa nån, men hur ska man få folk i ens närhet till att förstå när man bara får lager på lager men skit kastad på en.


Jag hatar inte dig bara för att jag inte alltid svarar, jag hatar inte dig bara för jag inte orkar ses, jag är sönder inuti mig själv. Där med att jag är helt slut. Mina mediciner hjälper till en vis del, men jag kan inte trycka i mig en hel burk bara för att orka med i samma takt som du.
Glöm inte bort att de finns fler där ute som har problem, men vägrar man lyssna på nån annan så räkna inte med att man ska orka.

JAG VILL BARA MÅ BRA....



Likes

Comments

Har haft en så sjukt underbar helg.
Lite egentid på fredagen, bara tagit vara på mig själv då jag inte har mått så bra.
Har varit mycket med ångesten o även med förkylningen.
Så fredag eftermiddag/kväll blev de hemma spa o senare på kvällen kom killen hem.

Lördagen kände jag mig bättre, hade bara hostan men kände mig ändå bättre, så jag o killen drog iväg o handla, samt att vi drog iväg till Ullared på eftermiddagen..
Hälsade även på svärfar med respektive o hade de riktigt trevligt.

Idag blir de att va hemma då jag känner mig lite sämre igen men de gör inte mig nått.
Det är nog mest killen som blir uttråkad snabbare än va jag blir.



Hoppas eran helg har vart bara o att den slutar bra.


Likes

Comments

De finns så mkt man vill säga. Så mkt man vill skriva.. men de är bara tomt.
Allt man känner finns gömt i ett svart hål.

De känns som att man går av på mitten.
Hjärtat tas ur en o mals ner.
Luften går ur en.

De blir mörkt..
Man hör inget, ser inget.. man tappar all kontroll.

Man sårar dom käresta, dom närmsta runt en.
Men de finns inget man kan göra.
Man vet inte va man gör i ett sånt läge där allt bara blir svart.

Man blir arg för ingenting.
Man blir ledsen för ingenting.

Man hamnar i en psykos av obalans, av kontroll man inte har grepp om längre.

Jag är ledsen att jag inte kan hålla allt tbax när de kommer.
Jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig så du kan förstå mig.
Jag är ledsen för att jag inte kan göra mer än va jag gör.

Jag kämpar varje dag mot min psykiska ohälsa. Jag kämpar varje dag med att du ska stå ut med att stå vid min sida.
Jag vet att de är tufft för dig.
Jag vet att du försöker med alla medel du kan för att hjälpa mig.

Jag försöker att inte låta mig ta tre steg tbax menad jag bara tar ett steg fram.

Men ni alla måste förstå att de jag mår dåligt av betyder inte att du behöver må dåligt av.
De jag går sönder inuti av, kanske inte just du går sönder av.

Jag kämpar för att överleva.. kämpar för att hålla tankarna borta.
Ibland går de bra. Ibland förstår jag.
Men.. ibland så orkar inte jag. Ibland vill inte jag se er runt mig må dåligt pågrund av de jag gör. Ibland vill jag bara försvinna.

Ibland känner jag att ni alla hade haft de bättre utan mig.
Men jag kämpar.
Jag finns fortfarande kvar.

De jag mest av allt vill säga att jag älskar er alla som finns vid min sida, som står kvar efter alla problem som ni fått gå igenom.
Ni som fortfarande finns runt mig i alla dessa år o som inte bara vänder ryggen om o går.

Ni förtjänar fan mer än va de finns pengar, guld, diamanter på våran planet, i vårat universum!

Ni är verkligen änglar utan vingar!
Tack alla❤️

Likes

Comments

Detta är min kille.
Den mest underbaraste personen man kan ha i sitt liv.

Han är så mkt mer än va folk runt om kring ser.
Han är smart, snygg, hjälpsam o framför allt har han ett hjärta mer värt än allt i hela världen.

Varje dag ser jag han kämpa, kriga för att komma dit han vill.
Varje dag ser jag han ha en kämpa glöd som ingen annan människas.

Varje dag gör han mig så sjukt jävla stolt.
Han är en fallen ängel som jag verkligen inte kommer vilja skingras från.

Han är min allra bästa vän o jag fick äran att ha han även som pojkvän.

Han satte aldrig sig själv först. Han lyssnar o finns alltid där för alla.
Det är just de som gör mig till den stoltaste flickvännen men även till den ledsnaste..
Han finns alltid, men de är väldigt få som finns för han o lyssnar när han behöver de. De är få som visar tacksamhet för de han gör.

Han om någon förtjänar mer än va han får.
O jag kommer aldrig lämna denna mannens sida för nått i hela värden.

Jag älskar denna mannen för allt han är o för allt han kommer att bli. Så mogen o så driven i sin ålder.
Jag älskar att se han glad o så upprymd för saker vi andra kanske ser som en vardag. Men för han är de en så stor grej o jag älskar bara att höra han prata om sin dag på jobbet, va han gör med sina vänner elr så om han bara har tagit de lugnt o spelat o att de gick bra för han.

Jag blir så sjukt varm i hela kroppen av att se den glädjen i hans ögon o rösten hur upprymd den är när han berättar allt.

Asså hans leende, skratt o personlighet, fan va jag älskar de.
Han är verkligen en sån kille alla tjejer bara drömmer om. Den perfekta pojkvännen o jag har fått äran att va i hans liv.

I 2mån har de varit han o jag. O jag kan ärligt säga att jag aldrig har vart så kär som jag är i honom. Fan va jag bara längtar för o se va framtiden har att ge oss.


2017-05-07 den bästa dagen i mitt liv ❤️

Likes

Comments