Natten då mamma fick sova med mig när smärtan var för stor tröstade hon mig med att vi snart skulle åka bort, hur skönt det kommer vara med en annan miljö. Det kändes bra när flyget lyfte och jag fick lämna staden som misären skett i. Klart jag tänkte på dig ändå, varenda sekund som jag inte pratade med någon så tänkte jag på dig.

Det har alltid varit skönt att få somna, för då har jag fått vara ifred från tankarna av dig. Även om jag inte märker det när jag sover, så känns det ändå bra att få somna in. Men det var en natt när jag sov, som jag trodde att jag var vaken. För jag drömde om dig. Jag drömde att du ville ha min närhet, jag minns så väl hur du strök på min axel och ner på armen och sa något om att du ville vara nära mig. Men det är allt jag kommer ihåg och när jag vaknar till, och ligger i sängen hos min morbror i Stockholm, så fattar jag efter ca 30 sekunder att det bara var en dröm. Men de första sekunderna som jag ännu inte fattat, var så skönt. Jag trodde de sekunderna att du ville ha mig tillbaka. Värst av allt var väl att inse att det bara var en dröm och att du inte vill det. Jag kollar på klockan och den är strax efter 6 på morgonen, jag ligger vaken ett tag och somnar om. När jag vaknar igen av mitt alarm tre timmar senare så känns det fortfarande annorlunda, det känns som att du rört vid mig, min kropp känns skör. Det gjorde mig så ledsen att jag var tvungen att drömma sådär om dig, jag hade hellre drömt att du inte ville ha mig. För när verkligheten kommer ikapp så vill jag bara falla ihop och inte ta mig upp. Jag får lixom inte ens vara ifred när jag sover.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag spenderar mina dagar med att tänka på dig. När jag vaknar så undrar jag om du sovit gott eller om du låg och tänkte på mig innan du somnade. Allt i mitt rum påminner om dig på något sätt, varenda aktivitet jag fördriver dagen med ägnas åt att tänka på dig egentligen. Vad gör du nu, vem har din uppmärksamhet nu, vem får din mage att pirra, vem får dina tankar att snurra, vem är där istället för mig? Är det någon där istället för mig?

Jag tänker också ofta på stunder vi haft tillsammans som jag minns extra. Både de bra och de dåliga, hur jag fått dig att gråta, hur du fått mig att gråta. Hur vi fått varandra att skratta, eller ja det var du i de flesta fall, som fick mig att skratta.. Hur arga vi kunde vara på varandra, hur du alltid avbröt mig när jag ville förklara något, hur du gick mig på nerverna när du tog lång tid på dig på morgonen, hur less jag var på att vänta på att du skulle vakna på dagarna som du ville sova bort. Hur du fick väcka mig 10 gånger på kvällarna när vi skulle kolla på film, oftast var det bara Sherlock Holmes avsnitten som höll mig vaken.

Hur dum jag än är så kollar jag på snapkartan då och då för att se vart du är, och så att jag kan gissa mig fram till vad du gör. När jag ser att du är på jobbet tänker jag på kvällarna då du slutat sent men ändå ville att jag skulle sova hos dig, så du körde en rätt bra omväg hem till mig mitt i natten. Jag tänker extra mycket på mornarna när du började tidigt, och jag fick ligga. kvar och sova i din säng. Hur du skulle säga hejdå men inte riktigt kunde slita dig ifrån mig. Hur du pussade mig, igen, och en gång till. Hur du bäddade om mig med täcket och for. Det saknar jag. Jag kände mig så älskad av dig. Jag saknar till och med ditt enerverande, irriterande och djävulska kittlande som jag hatade men ändå tyckte om. Du skulle alltid kittla mig, speciellt när vi skulle sova. Fy fan vad irriterad jag kunde bli, en gång kom det till och med tårar för att jag blev så irriterad. Då kramade du mig, och kittlade lite till. Med kärlek. Jag saknar din kärlek och hur du fick mig att känna mig viktig, uppskattad, tillräcklig, bra. Jag saknar värmen från din kropp, dina händer, dina ögon, din blick som sa så mycket. Hur i hela världen ska jag kunna släppa dig, min älskade älskade älskade.

Likes

Comments

Det värsta är inte kvällarna då det blir för mycket och jag ligger i mörkret och nästan kvävs av gråt. Det värsta är att leva min vardag men ändå ha den största klumpen i bröstet. Att behöva vara som vanligt när hela kroppen gör ont och det enda jag kan tänka på är dig. Det är jobbigt att sitta vid middagsbordet och tänka på dig, att ha en vanlig konversation med en vän samtidigt som min ångest bara gnager inuti mig. För ja det är klart att man vet att hjärtesorg=ligga i sängen och gråta, men det man inte tänker på är att det gör ont hela tiden, vad man än gör, vad man än pratar om och hur mycket man än ler. Det går inte en endaste dag utan att jag måste kämpa för att orka. Medan jag spenderar varenda minut med att tänka på dig så fortsätter du med ditt och lägger knappast en endaste tanke på mig. Jag älskar dig helt i onödan. Värst av allt är att inte kunna gråta, man bara sitter och allt gör bara så jävla äckligt ont. Och det finns inte en endaste skitsak jag kan göra åt det. Bara vänta, och orka. Men hur?

Likes

Comments

Är så nära på att skriva till dig hur mycket jag vill komma och sova hos dig inatt. Jag skulle våga berätta för dig vad jag känner, det har jag aldrig haft problem med. Det är bara så nu att jag vet vilket svar jag skulle få och jag vill inte se dig skriva att det inte funkar. För det är inte vi mer och du orkar inte vara så mer, du orkar inte med mig mer. Och jag orkar inte bli påmind 

Likes

Comments

-

För sista gången igår fick jag se detta sms med ditt namn som avsändare. För sista gången igår fick jag sätta mig i din bil och åka hem till dig. För sista gången igår fick jag se vår favoritserie på din soffa, för sista gången igår fick jag skratta tillsammans med dig, för sista gången igår fick jag hata hur kallt det alltid är i ditt rum. För den allra sista gången igår låtsades jag som att allt var som vanligt. För nu är inget som det brukade vara.

Denna gång fick jag ett riktigt avslut, när du skjutsat hem mig (fast än allt jag ville var att stanna och sova i ditt iskalla rum tillsammans med din varma kropp) så tackar jag för skjutsen och smäller igen dörren för att du sa så där. Sanningen. Jag går upp till min dörr och stannar och tänker att jag borde vända och säga något, kanske få en kram. Men istället hör jag hur du efter ett tag åker iväg och jag ser dig lämna mig. Dramatiskt nog släppte jag alla mina grejer i snön och sprang, för att du skulle se mig när du kom runt hörnet och skulle stanna. Men jag såg dig köra förbi. Det blev metaforen för att du nu lämnat mig på riktigt. Så där stod jag mitt i natten, på gatan och tårarna rann ner för de kalla kinderna. Så gjorde dom också resten av natten. Imorse vaknade jag med så svullna ögon att de var svåra att öppna helt, men jag tog mig ut och jag tog mig till mina träningar, och jag fortsatte även fast jag vid ett tillfälle behövde gråta på toaletten. Men jag antar att jag får vänja mig vid att det kommer vara så här ett tag.

Likes

Comments

Även om det var jag som valde att lämna dig så har du lämnat mig också. fast på ett annat sätt. Kvällen vi satt på din soffa lämnade jag dig. Du ville skjutsa hem mig, men jag sa att jag vägrar sätta mig i din bil. Fast än allt jag ville vara att spendera varenda minut med dig som jag kunde få ha kvar. Jag sa också till dig att när jag går ut genom din dörr, då är det slut. Det slutade med att du skjutsade mig ändå, så när jag klev ur din bil och stängde dörren bakom mig så var det slut. Luften kändes extra klar, jag såg snöflingorna falla från himmelen klarare än vad jag tidigare gjort, vinden tog mig kraftigare än vad den tidigare gjort. Allt kändes starkare än vad det tidigare gjort. Jag grät inte när jag skulle sova den kvällen. Jag låg bara i ett tomrum som jag fortsatt och leva i sen dess. Det har gått två veckor nu, och jag kan fortfarande sitta på bussen och känna hur tårarna vill pressas ut. Jag vet att det tar tid, det säger alla och även jag själv. Men den tiden är så jobbig att jag inte vet hur jag ska orka stå ut. Jag mår så dåligt utan dig. Även om det var jag som valde att lämna dig så har du lämnat mig också, ditt hjärta lämnade mig och därför kunde jag inte stanna kvar. Även hur mycket jag vill. Jag orkar bara inte se i dina ögon att jag inte finns kvar hos dig.

Likes

Comments


Jag vet att du Nathalie, 14 år tror att ditt liv tagit slut, för att du efter ett halvår tillslut vågade göra slut med honom. Fast än du tyckte dig vara så himla himla förälskad. Jag vill berätta för dig att du i framtiden kommer inse att det inte var din första riktiga kärlek, den första riktiga kärleken kommer du få uppleva av någon som uppskattar varenda centimeter av din kropp och själ. Och när den kärleken tar slut, då kan jag lova att livet känns som att det tagit slut. 

Jag förstår att du var hjärtekrossad, för att han du trodde "älskade dig" bevisade motsatsen gång på gång, men du är krossad för att han fick dig att tro på att din värdighet inte existerade, att du inte dög på något sätt. Vilket du egentligen gjorde och gör, men för någon annan som vet vad kärlek är. Det är svårt att duga för någon som vill ha ut något från dig som man bara kan få av 20 personer. Det handlade helt enkelt inte om dig. Du trodde nog att du var på riktigt kär i honom, det kanske du var också. Eftersom du aldrig upplevt kärleken tidigare. Men jag önskar att du visste att det inte var på riktigt och att ni inte var på riktigt, bara två barn som trodde sig veta om världen och vad den innebär. 

​När du är arton år så kommer någon ha blivit det käraste i dig som går. Han kommer dyrka dig och gå ner på knä för att få din kärlek. Han kommer att sätta dig före alla andra inkl sig själv, han kommer att älska dig mer än vad du någonsin trott att någon kan älska dig, han kommer strunta i dina misstag och älska dig ändå. Men för gudsskull, gör inte bort dig. såra honom inte, var inte dum, uppskatta den kärlek. han ger dig, ge den tillbaka. Ge med dig. Strunta i att du inte vill vara bunden till någon för att du trivs med dig själv, låt dig själv bli kär i honom tillbaka. låt dig få vara lycklig med honom. Bli inte det för sent, som jag. När jag hade gett med mig och låtit mig själv bli totalt förälskad så bytte vi roll. Och det gör ont vill jag lova. När man inser att "första kärleken" i åttonde klass inte var den första kärleken, utan att den var nu och att den var förlorad. Det suger vill jag lova. Så ja Nathalie 14 år, gråt hur mycket du vill men vänta bara tills du är 19 år och förlorat världen du kunde fått. 

Likes

Comments

Jag sitter denna gång på min egna sängkant, ensam. Funderar på vad jag ska sysselsätta mig med trots att jag vill sova. Men är alldeles för pigg för att kunna göra det och har, tro de eller ej, sett lite för mycket serie timmar i rad så orkar inte göra det. Är lite för rastlös.

Ska jag snygga till mitt sminkbord kanske? Tja det kan jag väl göra, tänkte jag. Men sekunden efter slog det mig att jag bara vill göra mig i ordning för att bli upphämtad av dig. Jag vill vara med dig. Men det går inte, för du är inte min längre, vi ska inte vara med varandra mer. Då slår det mig att vad ska jag göra utan dig? Du var alltid glädjen i min vardag då jobbet kändes stressigt och tråkigt, när dansen var en börda för att självförtroendet låg på noll och dit följde dansglädjen med. Vardagen var och är en enda stress från att jag prioriterar sömnen på morgonen innan jobbet, till att jobbet är stressigt, för att sedan springa från smedjan till dansmagasinet och ha träning. Se sig själv inte vara bra nog i en och en halvtimme. Varje kväll, om inte mer, ibland blir det 4-5 timmar på en kväll. Men att sedan få åka hem till dig och somna bredvid dig var det bästa på hela dagen, även om dagen redan var slut. Det bästa med hela veckan även om en träning gick bra, eller ett jobbpass var kul, så var du ändå lyckan. Nu måste jag hitta något som kan ersätta det du gav mig, ingen människa kan det så jag vet inte vad det ska bli. Men jag får lösa det.

Jag saknar dig.

Likes

Comments


​Det gör jätte jätte ont, även om det inte syns. Ha det i baktanken bara. 

Likes

Comments

En lång dusch kommer inte att bota hjärtesorgen jag besitter, inte heller av att gråta ut alla tårar som går. Varken mediciner eller terapi kan bota hjärtesorg, inte en rolig utekväll, inte en myskväll med vänner, inte en bra film. Det enda som kan bota hjärtesorg är konsten att vänta och hålla ut, för det är endast tiden som läker det som gör ont. Däremot kan man göra saker som lindrar smärtan för stunden, under tiden som man väntar på att det ska sluta göra ont. Det kan va att stå i duschen och bara låta vattnet spola i tjugo minuter, det kan hjälpa en att somna om man gråter ut innan eftersom man utsöndrar sina känslor och blir trött av att gråta. Det kan vara kul att koppla bort och umgås med sina vänner på en rolig förfest, kanske har man till och med kul på krogen men när man kommer hem så möts man av ensamheten som man lyckats hålla sig undan ifrån hela kvällen. Det kan vara skönt att få umgås med sina vänner och prata om annat, men när man kommer hem så kommer allt tillbaka.

Ja, helt enkelt finns det massor av saker som dämpar för stunden men inget som botar. Förutom tid. Medan man väntar får man ta och göra dessa saker så att inte varenda sekund av dagen blir jobbig, och stå ut med att man möter ensamheten när man kommer hem. Gäller att lära sig att leva med faktumet att jag inte är din längre, och att jag inte kommer få somna bredvid dig igen. Framförallt måste jag leva med att sakna dig, för det kommer jag göra även efter att hjärtesorgen har gått över.

Likes

Comments