Nya livet på Åland och om personliga val för ett bättre välmående

Allmänt, Livet, Tankar

Jaa, var ska jag riktigt börja.

Jag har ju haft en ordentlig bloggpaus sen mars, sen har jag inte orkat eller haft lust med att skriva ner något om min vardag för jag har inte haft orken.
Det har varit så stressigt och många förändringar var på g så jag hann inte med...så då lade jag bloggen åt sidan.

Jag slutade mitt jobb på K-hallen i Närpes den 23:e maj. Fr.o.m den första juni har jag varit skriven på Åland men vi flyttade först till den 11:e och jag började mitt nya sommarjobb den 13:e juni. Kan säga att jag inte har trivts så bra på arbetet och hade planer på att hoppa av och ville bara hem om dagarna. Men som tur är så höll jag ut till den 18:e augusti så jag är numera arbetslös, så jag letar vidare. Men jag tycker att det är ganska skönt att inte behöva åka till något jobb utan jag har all tid i världen att göra lite vad jag vill just nu, även om jag vill försöka hitta nytt arbete så fort som möjligt.


Annars trivs jag superbra i vårt hus som vi hyr, inte det modernaste men supermysigt och katterna trivs jättebra.
VI har ca 20 min in till stan så det är en liiten bit att åka om vi ska nånstans.

En stor förändring som också hänt för min del och som jag känner att jag verkligen har kommit in i nu är träningen. Är inne på dag 4 snart med att ha tränat direkt då jag vaknat (mellan 9-10), kör 30-45 min träning med styrka och vikter eller cardio. Jag förbereder proteinrika måltider som jag äter direkt efter träningen + proteinshake, sen äter jag ca 2-3 mål om dagen med 5 timmars mellanrum, och jag äter ungefär samma rätter varje gång.
Det här gör så att jag hittills känner att jag börjar få en bättre relation till mat och till min kropp, och jag behöver verkligen rutiner, bra kost och träning för att må bra.

En annan stor förändring men som också har varit mitt egna val är att jag har sagt upp kontakten med min pappa. Varför undrar ni säkert? För att jag mår bättre utan en far som konstant dricker och har grymma alkoholproblem att jag tvivlar på att han någonsin kommer kunna inse hans egna situation och problem. Jag mår bättre utan honom då jag slipper oroa mig för att få skit för att jag försöker hjälpa. Jag har funderat över detta några år nu och jag har verkligen tänkt över saken, men jag har kommit till en punkt där jag helt har fått nog att bli behandlad som skit. Jag orkar inte med honom längre. Jag orkar inte vara ledsen och tårögd varje gång han kommer hem. Jag orkar inte bråka varje gång för att jag säger åt honom att sluta. Jag orkar inte skämmas över honom. Jag orkar inte må dåligt p.g.a honom. Jag har alltid varit pappas flicka, men kan absolut inte säga det idag. Och det är synd.
Jag är dock villig och stöda honom om han söker hjälp en vacker dag.
Men jag klarar mig. Har alltid gjort det tack vare mig själv och mina närstående som stöd. Och alla förstår ju inte min situation och har väl ingen aning om hur det är men ni är lyckligt lottade som inte har en alkoholiserad förälder som kanske aldrig kommer kunna sluta dricka...ni är banne mig lyckliga..

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229