KONTAKT: natwallin@hotmail.com

Alla hjärtans dag. Någon mer än jag som tokälskar denna dag? Löjligt, jo jo kanske det. I vilket fall spenderade jag hela dagen med Chris. Efter jobbet vid klockan 3 knackar det på ytterdörren och där möts jag av goaste människan med cupcakes i en urgullig box. Alltså, han är för bra för att vara sann.


Han uppvaktade mig hela dagen, först med biobesök och sen i mitt kök för att laga middagen som han legat och klurat ut kvällen innan. Och den killen kan sin pasta må jag lova!


Jag är så barnsligt lycklig just nu med han i mitt liv. Det känns fruktansvärt att behöva lämna kvar honom i London medan jag återvänder till Stockholm. Han har varit min trygghet här och jag är fruktansvärt tacksam att vår vänskap växte till den relation som vi har idag. Tänk att jag mötte honom i oktober redan, hemma i vår lägenhet för att han skulle träffa min rumskompis Emma. De hade skrivit med varandra under en kort period och denna kväll kom han över till oss för att laga middag åt dem två, men men; sen dyker jag upp och det hade han inte förväntat sig minsann. Det hela slutade med att vi alla tre står i köket, lagar pasta, skrattar och pratar om svenska traditioner.


Efter den kvällen har vi spenderat utekvällar tillsammans, bjudit över han och hans kompisar till hemmafester och på den vägen blev det.


Tack Chris för din envishet, känslan du ger mig av trygghet, att du gör allt för att förstå vad jag menar när jag har svårt att förklara mina känslor i ett annat språk än mitt eget. Tack för ditt överseende och förståelse. Tack för alla dina komplimanger du överöser mig med dagligen; fast att du vill hålla tillbaka vissa gånger för att inte verka alltför besvärlig.


Och jag är så otroligt glad och tacksam att du var en del av det här äventyret och gav mig perspektiv under min resa.


You’re too cute.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Låt det aldrig ta slut. I helgen ville jag bara stanna tiden och dra ut på varje sekund. Mina föräldrar kom i fredags för att besöka mig en sista gång innan jag flyttar tillbaka till Stockholm. Och jäklar vilken fin helg vi har spenderat tillsammans! Tyvärr försvinner tidsuppfattningen och helgen som precis har passerat känns nu som en evighet bort. De två, mamma och pappa, de är absolut det bästa jag har, min trygghet i livet; och det finns ingenting som kan ersätta dem.


Under helgen har vi tillbringat mycket tid till shopping, god mat och jag har även visat nya ställen runtom i London som har blivit några av mina favoritplatser, framför allt när det kommer till matställen.


I lördags började vi dagen med en brakbrunch med typ allt från menyn, toast med mandelsmör och jordgubbssylt, omelett, pannkakor toppad med sirap, äpple och kokosflingor, acai bowl med chiafrön, färsk frukt och granola, färskpressad apelsinjuice och kaffe. Matkoman efter det. Helgen bjöd inte på det bästa vädret direkt, men oavsett regnskurarna tog vi oss ut och promenerade längst marknaden på Portobello Road.


På eftermiddagen efter lite mer shopping strosade vi runt Soho för att sedan ta en svensk fika ihop med Chris inne på Fabrique. Och lyckligtvis arbetade Isabel denna helg så vi fick även chansen att träffa henne också, mycket trevligt minsann!


Sista dagen, sista timmarna går snabbare än någonsin och den här gången vill jag inte att ni ska släppa taget om mig vid tunnelbanestationen. Tiden har passerat alldeles för fort. Jag har nått ett avslut på min resa. Nästa gång vi ses är jag hemma återigen, i mitt flickrum med saker i varenda vrå, känna tryggheten under taket, värma kroppen under en filt framför tvn, koka upp te och ingenting har förändrats; det skrämmer mig så.


Jag är inte samma Nathalie som den dagen jag lämnade Stockholm för att flytta till ett främmande land, för att ta möjligheten att ändra min tillvaro, för att söka äventyr och erfarenheter, jag har vuxit och fyllt mitt bagage med mycket annat denna gång. Och jag vill inte att det tar slut. Men, det här är inte min verklighet, mitt liv är inte här i London; och nu är jag klar och måste fortsätta mina äventyr och nå mina drömmar på hemmaplan, hemma i Stockholm.


Nu är jag redo att fortsätta växa.


Om en månad åker jag hem, allt är planerat och bestämt. I rummet jag har byggt upp, inköpt det mesta från IKEA, fart runt med en färdig monterad klädställning nere i tunnelbanorna, älskat och gråtit, grannar som stirrar in genom fönstret, hört syrener passerat kontinuerligt, i rummet finns allt kvar; utom jag.


Allt är så ofattbart, men underbart.


Likes

Comments

Häromdagen strosade jag och Isabel runt Notting Hill bland alla färgglada byggnader. Notting Hill måste vara en av mina favoritplatser här i staden. I övriga delar av London består de flesta byggnader av tegel och gatorna slukas av ett obehagligt mörker. Därav tar jag mig upp ur sängen, gör min brakfrukost och drar ut för att utforska de platser som lyfter upp mitt humör och gör mig kreativ om dagarna. Jag får galet mycket energi av att vara utomhus, andas in friskluft och känna solen värma mitt vintertrötta ansikte.


Vi satt oss på Farm Girl Café som syns mycket på sociala medier (vilket förklarar den långa kön utanför när vi skulle gå därifrån!) och diskuterade om olika affärsidéer vi har gått och funderat på, mycket om framtiden och tiden i London, men framför allt idéen om att starta en bokcirkel. Så, nu har vi även ordnat en bokcirkel med typ 10 andra okända tjejer som vi ska träffa på onsdag, hur kul?!


Ni undrar nu säkert varför jag inte jobbar om dagarna? Jag har slutat på mitt dåvarande jobb som säljare och kommer fr o m imorgon börja provjobba på ett kafé i Covent Garden. Jag har ett behov att omringas av människor, få röra på kroppen och ha ett yrke där jag får tänka, vara kreativ och utnyttja mina färdigheter. Jag MÅSTE ha omväxling. I och med det ledsnade jag snabbt på mitt tidigare jobb.


Hur som helst, all lycka till mig imorgon. Jag har jobbat på kafé tidigare så det blir nog inga problem men planen ikväll är att skrolla igenom lite youtubeklipp för att friska till minnet om hur en espressomaskin ska hanteras och förmågan att utföra lattekonst, måste självklart imponera.


Jag ser framemot denna vecka, har planer varje dag vilket innebär att det kommer bli händelserika dagar här framöver. Och på fredag får jag besök av mina efterlängtade föräldrar, de är det bästa jag har!!!!

Likes

Comments

Vem gillar inte pannkakor? Imorse efter att Chris andra alarm hade gått stod jag i köket och stekte pannkakor åt oss till frukost innan han skulle iväg till jobbet. Mumsigt!


Jag har unnat mig ordentligt på sistone. Igår på förmiddagen möttes jag och Isabel upp för att gå på massage som vi hade bokat dagen innan. En timmes massage och jag var helt slut i kroppen efteråt, men det behövdes jag kan säga! Efter massagen drog vi vidare för att ta en lunch och det blev minsann poké bowl med tofu. Jag tokälskar dessa typer av maträtter. Om ni inte har testat på det än, gör det genast!


Jag åkte direkt hem efter lunchen för att bara slappna av, hade egentligen planerat in ett träningspass men min kropp var helt mörbultad så jag tillbringade eftermiddagen i sängen istället. Senare kom Chris med middag som bestod av ytterligare en poké bowl, meeen med rå lax och avokado denna gång. ;-) Vi har dessutom börjat se en serie tillsammans, nämligen Orange is the new black som de allra flesta har pratat så gott om. Och ja, jag instämmer! Enligt mig är det en rätt unik serie med tanke på att den avviker sig från många andra program jag brukar välja att titta på, thumbs up!


I skrivande stund ligger jag i sängen, döende. Vad gjorde massagen med min kropp egentligen? Jag är frusen och öm, ni vet den känslan som smyger sig på vid feber, ja så känns det just nu. Hoppas på att det blir bättre till helgen för imorgon förmiddag planerar jag in ett träningspass på gymmet som ligger mittöver gatan där vi bor (gratis fredag till söndag) jajamen, jag har det bra; tackar som frågar.

Likes

Comments


Första dagen på den nya veckan. Vad tycker vi om måndagar egentligen? Jag har inte alls samma måndagsångest som jag har haft under långa perioder och numera ser jag till att fylla mina kommande dagar med sådant jag mår bra av, till exempel att ha ett arbete som jag trivs på, umgås med vänner som ger mig energi men framför allt ge mig tiden att planera och reflektera över min tillvaro.

Mitt välmående är det viktigaste och det jag prioriterar före allt annat. Är det verkligen lönt att spendera 8-9 timmar om dagen på en arbetsplats som du minut efter minut följer klockvisarens rotation? Jag svarar nej, alla gånger. Och ja, pengar är självklart viktigt, men det är inte allt. Jag vill inte utsätta mig i obekväma situationer som får mig att tvivla på vem jag är och mina principer.


Jag lever efter någon filosofi som sätter välmåendet i fokus. Och det har fungerat utmärkt för mig, men vägen dit har inte varit enkelt alla gånger och jag strävar än idag efter ett bättre hälsotillstånd. Jag är perfektionist. Jag fantiserar lätt om verkligheten och vill få den att se ut som mina orimliga illusioner i huvudet; ja, som ni säkert förstår blir det sällan som man hade tänkt sig. Det gör mig frustrerad och besviken.


Men det viktiga nu är att mitt beteende har blivit bättre, mycket bättre.


Idag stressar jag sällan vilket har varit ett allvarligt problem när jag bodde hemma i Stockholm. Stressen har alltid funnits inbyggt inom mig och det ledde tillslut att jag inte kunde tänka klart, fick problem med min aggression som jag ofta tog ut över andra (speciellt mina närmsta), fick minnesstörningar och koncentrationssvårigheter. Det var inte hälsosamt. Och helt ärligt kommer jag nog aldrig att bli av med min överkänslighet mot stress, men det jag kan och har gjort är att ändra på mitt beteende, mina vanor och synen på mig själv framför allt; att inte sätta upp orimliga mål.


Låten Vågorna av Uno Svenningsson sätter jag gärna på när jag vill komma ner i varv och få ett leende på läpparna och jag tycker ni borde göra likadant. Njut för tusaaaaan.


Likes

Comments

I fredags fick jag finbesök ända från Sverige, min vän Adelina kom nämligen till London för att bo hos mig över helgen. Hon anlände tidigt på fredagen och sedan dess har tempot varit högt för att hinna med allt som vi ville checka av innan hon lämnade senare på söndagen.


Under alla dagarna har vi unnat oss god mat, gjort fruktsallad och druckit vin framför Svampbob, sprungit in och ut i affärer, spenderat alldeles för mycket pengar, gått på konstmuseum, hängt i musikstudio med några britter, strosat runt på Camden Market, fått matkoma efter matkoma, beställt en lyxig afternoon tea, ätit svenskt godis och kollat på film. Vi har verkligen bara njutit av varje sekund, skämtat, skrattat, pratat allvar och mycket framtid.


Jag saknar henne redan.


Nu är det åtminstone bara två veckor kvar tills mina föräldrar kommer och besöker mig igen för andra gången. Tiden här går så fruktansvärt snabbt, kanske beror på att jag också sover bort halva dagarna? Jag klagar inte. Nej, men jag har vänt på dygnet och rutinerna helt sen jag flyttade hit. Jag vaknar i snitt 11 om dagarna (jag vet, det är inte så sent!) men med tanke på att jag tidigare vaknade 7-8 på vardagarna och åt min frukost framför Nyhetsmorgon vilket också har lett till att mina matrutiner inte längre existerar. Okej helt ärligt, jag har inga rutiner på någonting längre haha. Ibland kan jag till exempel äta gröt till middag, en halvliters Ben & Jerry’s (vilket händer rätt ofta nu förtiden…) eller så äter jag middag 11 på kvällen. Aj, det är rätt illa alltså, noll vuxenpoäng till mig.


Och vad spelar det för roll egentligen, jag kanske aldrig blir vuxen?


Likes

Comments

  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw