​Jag hade förlorat allt. Min första tanke som slog mig, den 14 Februari 2003. Runt klockan 04:30 på morgonen.

Där låg min mamma, mot ett iskallt golv gjort av betong. I en pöl av sitt egna blod runt huvudet, med slutna ögon, snarkandes.

Min mamma, den allra viktigaste i mitt liv.

Mamma, jag älskar dig.




I flera nätter hade jag nu drömt att just detta skulle hända. Ett flertal gånger hade jag sprungit ner i trapphuset där jag bor för att kolla, jag kände det så starkt. Denna kvällen innan alla hjärtans dag gick mamma ut för att dansa och ta några glas med sina vänner. För första gången fick jag sova hemma själv, och inte hos morfar som bodde två trappor nedanför.


Jag vaknade upp mitt i natten, eller snarare sagt kanske tidigt på morgonen med världens obehagligaste känsla i magen som sa "nu händer det". Just DET som jag drömt och haft en känsla för. Jag, en liten flicka i blont hår som levt 8 år på denna planet, med ingen annan än mamma och morfar vid min sida. Jag krängde mig upp ur mammas sköna, varma säng. Med ingenting på fötterna snubblade jag fram i lägenheten och ut i det upplysta trapphuset.

Men det var inte tyst, alls. Jag hörde starka snarkningar.

Med världens klump i magen klev jag ner för varje trappsteg. När jag var vid sista trappan var klumpen så stor att jag inte kunde andas. Jag tänkte, snälla låt inte detta vara mamma. Snälla, snälla. Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar, och då beslutade jag mig att gå ner för sista trappan.


Där, på det kalla stengolvet. Låg min mamma, min favoritperson, min glada fina mamma. På ett kallt golv. Av sten. I en blodpöl runt huvudet som va hennes egna. Blodstänk upp på källardörren. Med slutna ögon. Snarkandes. Tårarna brände som eld innanför ögonen. Jag kunde inte förstå att det var just min älskade mamma. Jag sprang fram till henne, tog tag i hennes iskalla hand, jag ruskade på henne och gallskrek. Av smärta och sorg. Allt jag tänkte var snälla mamma vakna. Ingen reaktion gavs från min mamma. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Sprang upp till morfar som bodde på första våningen. Plingade på ringklockan, bankade på dörren. Sedan sprang jag upp till vår granne Barbro. Tillslut öppnade de båda dörren, och sprang ner till min mamma. Jag själv gick upp till lägenheten igen, ramlade ihop vid ytterdörren och bara skrek. Den smärta, vill jag aldrig känna igen. Jag skrek två ord i hela trapphuset, ring ambulansen gång på gång.


Äntligen kom ambulansen, med blåljus dundrade de in på gården. Tog med sin min älskade mamma.

Och därefter, minns jag knappt. Jag minns att jag sov hos min Barbro, min granne. Dagen efter gick jag upp till mammas lägenhet, hämtade en present hon slått in och ett kuvert.

Jag öppnade kuvertet, där var ett kort med två nallar som kramdes och ett hjärta. Med mammas stil stod de skrivet "Till Natalie på alla hjärtans dag 2003. Mamma älskar dig". Öppnade det lilla paketet, med en rosa nalle som höll i ett hjärta där, samt ett fint nyckelband med svart sammet och ett hänge med diamanter.

Tänk om jag aldrig får se min mamma igen?


Jag minns även doften i mammas lägenhet när hon inte var där. Det lukade tomt, smärta och sorg. Jag slutade gå till skolan ett tag, jag var så ledsen att jag inte kunde gråta längre.

Min älskade mamma..


Hon låg i koma i två månader, läkarna var osäkra på hennes tillstånd om hon skulle klara sig eller inte. Tillslut vaknade hon. Ur den oändliga sömn hon vart i. Dock inte i samma tillstånd som innan, utan funktionshindrad med Afasi och Epilepsi. Högra armen var förlamad, och mamma som va högerhänt.


Efter det, vågade jag mig äntligen tillbaka till skolan. Det visade sig att jag hade en tuff tid framför mig.


Jag fungerade knappt, jag var ilsken, arg och utåtagerande. Jag blev mobbad, varje dag i skolan. Jag var ful, jag var fattig, jag bodde inte ens hos min mamma, jag hade inga föräldrar. Min mamma var ett monster, det är rätt åt mig. Det va få av alla saker jag fick höra, och upp till tredje klass fortsatte det såhär.

Jag fick ingen stöttning av min lärare, JAG var den som fick sitta i grupprum när jag blivit arg för att jag försvarade mig när jag fick höra detta. Ett tag blev det så illa att min morfar fick följa med till skolan. Jag rymde från skolan, hoppade ut genom fönstret i grupprummet. Kan fortsätta skriva om detta hela natten lång. I fyran blev det bättre, men det blev aldrig bra. Mobbningen lugnade sig, jag hade två jättefina lärare som kramade om mig när ingen annan fanns. Tack vare er så kan jag se tillbaka på skoltiden på ett positivt sätt.


Men sen började jag sjuan. Där jag återigen blev mobbad, inte likadant som i lågstadiet men det gjorde fortfarande ont. Och en dag sa en kille till mig att "din mamma är ett monster". Det är det värsta jag någonsin fått höra, i hela mitt liv.


Min mamma är inget monster, min mamma är mitt allt. En underbar människa som alltid har stått vid min sida genom allt.

Hon har älskat mig villkorslöst dag som natt.

Detta är ingenting hon valde själv.

Min mamma är inget monster.

Hon är en ängel, min ängel.


Jag blev fosterhemsplacerad hos min morfar. Där bodde jag från 8 års ålder till 20 års ålder. Han tog in mig som sitt egna barn. Gav mig allt jag behövde och lite till. Min morfar och mamma har alltid bott i samma lägenhetshus, så jag hade nära till mamma när hon äntligen fick komma hem. Dock med assistenter som sov där, var där dag som natt. Men dessa fina människor såkallade assistenter behandlade mig och min mamma med sådan kärlek.


Utan min mamma hade jag aldrig vart den jag är idag. Utan min morfar hade jag aldrig lärt mig vad ansvar är. Ni två, är mitt guld.

Sålänge jag har er, behöver jag inget annat.


Från och med 8 års ålder fick jag leva med socialen i mitt liv. Jag fick gå till BUP (barn och ungdomspsykiatrin) en gång i veckan.

Minns en gång då morfar och mamma vart på möte med soc. När morfar kom hem berättade han för mig att dom ville ta mig till en annan familj. Min älskade morfar och mamma hade blivit så arga att dom reste sig och gick. Och jag vet inte vad jag vart idag utan er, att ni kämpade så. Men tillslut, när jag fyllde 20 år så behövde jag inte soc längre, och det insåg dem med.


Mitt liv har inte vart lätt, speciellt inte min mammas liv. Hon kan inte leva som förut, blir inte ens beviljad att åka på en kryssning till Tyskland med familjen på hennes 50 års dag. Solsemester? Finns inte ens, skulle aldrig komma på kartan då kommunen ej beviljar henne detta. Hon kan inte jobba som förut, men hon har ett jobb hon är på två gånger i veckan, ett kafe som samt är en second hand affär. Hon får 40 kronor för en dag. Men min fina mamma, tänker inte på detta. Utan hon älskar att jobba med sina underbara kollegor. Hon brukar visa mig bilder och berätta om kollegorna.

Och det gör hon leendes. Att få se henne le, betyder allt för mig.


Så mamma, jag älskar dig.


Uppskatta vad ni har nu, för en dag kan det vara försent. Ta vara på tiden med era älskade. Och till er som förlorat en älskad, jag kan inte tänka mig sorgen. Sorgen jag kände tärde i mitt hjärta i småbitar. Vi måste hålla ihop, ge varann kärlek. All min kärlek och styrka till er.

Och mobbning? Behöver jag ens nämna något om det? Jag ville flera gånger under min uppväxt ta livet av mig. Jag mådde så dåligt. Mobbning kan dra åt helvete.


Idag är jag en stark individ.

Och det har jag mamma, min familj och mina vänner att tacka för.

Men till dig mamma, du är det bästa jag har.

Min diamant.



14/2-18 - Natalie Henriksson.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

1. Träningstights från Nebbia hittas HÄR, tröja ifrån Better Bodies (Jonas) hittas HÄR, skor köpte i Spanien.
2. Detta är nog världens godaste granola, blåbär och kardemumma, sen lite chiafrön brukar jag lägga till :D

Igår va det ju inte, så hej igen!

Ja vart ska man börja? Tappade inspirationen till bloggen, glömde helt bort den. Va kul att blogga under tiden jag tränade, men som vanligt och som med allt annat la jag av med träningen igen.
Men nu är jag igång igen, och inte för att tappa det denna gången.

Som vanligt har mycket hänt sen senast jag skrev, men den största "händelsen" är väl att jag tog körkort och köpte bil.
Den 18/12-17 tog jag körkort, helt underbart. Att bo på en ö utan körkort är nästintill hopplöst.

Annars har vi idag, jag, Jonas & vår vän Adam vart iväg på Gymgrossisten som firade 3års jubileum idag, fick med oss ganska mycket därifrån, lycka. Sedan åkte vi förbi Ikea en snabbis, höll ju på och bli galen där inne.. Men ett vitrinskåp fick följa med hem, så just nu står killarna och bygger ihop det och jag har bakat. Sockerfria kakor med choklad och banan.
Recept kommer senare!

Likes

Comments

Det är himla roligt att jobba hårt när man faktiskt SER förändringen! Sen Tisdagen 19/9 har jag gått från 78,3 till 77,0 kg.
Det tycker jag är BRA jobbat på en vecka, och jag är SÅ stolt över mig själv.

Gårdagens pass bestod av:
10 min roddmaskin (uppvärmning)
Militärpress, deadlift, sumo marklyft, 29 situps, kettleball swing, burpees, squats.
Det kändes som döden serverad på ett silverfat efteråt..

Likes

Comments

Havregrynsgröt på mandelmjölk, fiber havregryn, kanel, hallon & blåbär.
1dl havregryn
2 dl mandelmjölk
Släng i hur mycket blåbär, hallon & kanel som du vill ha, sedan koka ihop det så är det klart!




Har precis gjort lite frulle, sitter med den samt jobbar igenom lite på min uppföljning.
Ska plocka iordning här hemma sen fixa mig. Jag har inte fixat mig helt på så länge?!
Bara kört fransar, foundation & ögonbryn, men idag så! Jag har typ inte haft någon "känsla"
för att fixa till mig, helkonstigt eftersom jag brukar älska de..
Snart kommer ett inlägg om gårdens pass på gymmet.

Likes

Comments

Godmorgon!
Ursäkta min usla bloggning men just nu är det mycket med flyttstäd i gamla lägenheten. Besiktningen på den sker imorgon alltså ska allt fixas idag. Tur nog så är jag ledig.. Sen självklart en sväng till gymmet.
Ligger i sängen i skrivande stund & myser med Alice.

Ttyl

Likes

Comments

Gym innan jobb, träningstighsten är ifrån Star nutrition!

Hej allihopa, nu har jag äntligen helg! Jobbat hela helgen, och idag är schemat fullspäckat. Städa här hemma, tvätta sängkläderna, laga mat, göra ett ärende, flyttstäda i gamla lngh, & även gymma så klart. Så stressad!
Men det löser sig nog på ett eller annat sätt.
Nu ska jag ta tag i städningen här hemma, ttyl.
Puss ღ

Likes

Comments

Två bilder från när jag var på Arken spa i Göteborg med min bästa vän.

Godmorgon! Jag steg nästan precis upp ur sängen, gjorde lite havregrynsgröt med hallon & kanel & satte igång en tvätt.
Ska börja göra mig iordning efter jag ätit upp sen dra mig mot gymmet..
Måndag? Va? Tänker ni säkert men för mig är det Måndag då jag jobbar hela helgen & är ledig Måndag & Tisdag.
Tråkigt att jag & J jobbar om varann :(

Jag hoppas ni andra får en toppen Fredag!

Likes

Comments

Nu har jag suttit & fixat massa saker vid datorn, & J kom precis hem från träningen,.
Ska tvätta bort sminket & börja dra mig mot sängen. Jobbar 14-22 imorgon & ska till gymmet innan jag börjar.
Sov så gott,

Likes

Comments

Frukost: Havregryn 1dl, 2 dl vatten, 1/2 dl Whey proteinpulver, en halv banan, hallon, linfrön, chiafrön, & kokosflingor.
// Foodprep inför morgondagen: Kyckling, ris, "currysås" gjord på kvarg & kryddor, sallad.
// Kvällsmaten blev samma som igår, kött, potatisklyftor, sallad & beasås gjord på kvarg (lyckligare än någonsin när jag hittade den i butiken!) Nocco melon till.

Idag hade jag min första vilodag, & även ledig från jobbet så låg och drog mig i sängen ett bra tag haha.. Sen hoppade jag in i duschen & gjorde iordning mig, sen åkte jag & mötte J som skulle göra lite ärenden. Sen hem där jag i praktiskt taget sprang till köket & började laga mat, var sååå hungrig. Men innan jag själv åt så gjorde jag två matlådor inför imorgon, samt två till J. Sen fick jag äntligen äta, sååå gott!

Likes

Comments