​Jag skulle vilja säga att min familjesituation är ganska komplicerad och rörig men i give it a try..

Jag har en mamma och en pappa precis som de flesta andra, sen har jag också en hel drös med syskon, om man räknar alla (ink de som jag inte har ett blod band till så är det 8 st, annars "bara" 6)

Min pappa har en exfru som har gift om sig men ingår fortfarande i min familj, hon har en dotter som någonstans har blivit min extra lillasyster, sen har jag en extra storasyster också som jag i mångt och mycket växt upp tillsammans med då jag var dagbarn hos hennes mamma, hon är den som alltid funnits där när livet har knasat


Relationen till mina föräldrar skulle jag väl säga har gått upp och ner genom åren av diverse anledningar som jag anser är för privata.

Sen relationen till mina biologiska syskon är speciell, eller snarare jag har en speciell relation till var och en men kärleken är lika stor. 

En sak jag har lärt mig genom åren är att blod inte alltid är tjockare än vatten.. 


Sen får jag inte glömma den familj jag själv skapat.

Vi är bara 2 medlemmar än så länge och kanske förblir det så men den innehåller mig och min fantastiska sambo.

Med mycket kämpande har vi tillsammans byggt upp det liv vi idag lever, ett liv som jag för allt i världen aldrig skulle byta bort.. Det kämpas fortfarande en hel del med framförallt mina psykiska "problem" men jag vet att tillsammans klarar vi allt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I detta inlägg tänkte jag lägga upp lite gamla bilder på mig själv och kanske berätta lite om hur mitt liv och vem jag var då.

Detta måste ha varit runt 2007, jag var 18 år och som säkert synes rätt tydligt mådde jag inte alls bra.

2007 var väl egentligen året då helvetet bröt ut på riktigt, det hände otroligt mycket i mitt liv och jag började isolera mig och panikångesten kom som ett brev på posten.

Året var 2011 och jag hade klippt av mig mitt långa blonda hår för att färga det svart..

2011 mådde jag väl ganska bra, hade precis tagit mig upp från ett breakup men träffade fortfarande killen i fråga..

Denna bild är tagen 2012, på dagen jag vart klar med min utbildning till undersköterska, jag och D hade gjort slut några månader tidigare så jag var väl inte sådär jätte lycklig direkt, men ändå stolt över mig själv att jag klarade utbildningen.

Denna bild är tagen på midsommar 2013, jag var i Falun hos min pappas ex som jag spenderade mycket tid hos.

Detta år började jag prata med D igen efter ett uppehåll på ca 1 år, det var mycket fram och tillbaka men slutade lyckligt :)

​Denna bild är tagen bara här om dagen, jag är lyckligare än någonsin men kämpar fortfarande dagligen med allt, känner dock att det går framåt.

Likes

Comments

Så vem är jag?

Ibland vet jag nog inte det själv men ska försöka förklara ;)

Jag är född och uppvuxen i en förort till våran vackra huvudstad. Till en början bodde jag och mina två yngre bröder hos våran mamma men av olika anledningar så flyttade vi senare till en fosterfamilj i Norrtälje och där var det mestadels bra, men det fanns också saker som inte var bra alls, men antar att det är så överallt. Jag känner mig ändå glad över den tiden, av många olika anledningar men allra mest för att det finns människor jag aldrig skulle ha träffat annars, personer jag är enormt glad att jag har i mitt liv

Jag har en rätt stor familj med ganska många syskon, sisådär 6 stycken genom blodsband, sen har jag även 2 som inte är genom blodsband. Men nog om det för nu, det kommer ett separat inlägg om dom senare :)


Så min personlighet då? För jag antar att det är lite det ska handla om..

Jag skulle beskriva mig som snäll, både på gott och ont. På gott för att det är väl alltid bra att vara snäll och jag tänker lite att om jag är snäll mot mina medmänniskor så får jag det tillbaka senare, men det har också gjort att många tar mig för givet och utnyttjar min snällhet.

Jag är också en ganska känslig person eller inte ganska utan snarare väldigt.

Jag tror nämligen att tillsammans med min panikångest är jag också något som heter högkänslig vilket innebär att man känner lite mer och starkare än andra (väldigt enkelt förklarat). En person kan komma in i ett rum med ett leende men oftast känner jag av personens energi och kan bli ofantligt påverkad av den.

Livet med mig är nog inte helt enkelt då det är en väldig berg och dalbana.

Jag brukar säga till D att livet med mig aldrig blir tråkigt ;)

Men om min högkänslighet och panikångest kommer jag skriva mer längre fram då jag känner att jag vill ge det ett eget inlägg..

Nej nu har jag hållt på med detta inlägg i flera dagar och tror inte att jag är klar egentligen men men, är det något ni undrar så är det bara att fråga så ska jag försöka svara så gott jag kan :)



Likes

Comments

Tänkte faktiskt köra någon slags light version på en sån där 30 dagars lista alla gjorde förut, men denna är bara 23 dagar och kommer ni på något ni vill veta så fråga bara så ska jag försöka svara så gott jag kan.

  • Om mig
  • Gamla bilder på mig
  • Min familj
  • Min första kärlek
  • Mina närmaste vänner
  • Såhär ser jag på mig själv
  • Vad är kärlek
  • Något jag ångrar
  • Betydelsen av mitt blogg namn
  • Det här får mig att må bra
  • Min dag
  • Något jag inte klarar mig utan
  • En låt som får mig att gråta
  • Något jag måste hinna innan jag dör
  • Min favoritplats
  • Mitt största intresse
  • Något jag förut hatade men lärt mig att älska
  • En sak jag älskar från min garderob
  • En bild på mig och mina bästa vänner
  • Något som gör mitt liv värt att leva
  • Någon jag älskar
  • Berätta om ett minne från en resa
  • Största rädslan

Likes

Comments

Det känns som att jag ganska många gånger fått omvärdera personer i mitt liv, personer som visade sig inte alls var de jag trodde att dom var.

Jag har på senaste tiden känt att jag ger så otroligt mycket till dom flesta i min närhet, men utan att få något tillbaka..

Likes

Comments

Jag har valt att ta en paus från en i min absoluta närhet, då jag känner att relationen till personen i fråga tar mer energi från mig än vad den ger.

Var det ett svårt beslut?
Både ja och nej. Klart det är tufft ibland, men när det hade kommit till den punkten att jag efter varje gång vi pratat kände mig mentalt utmattad så var det egentligen inte så svårt.

Hur känner jag nu när det gått ett tag?
Det finns vissa dagar då jag bara vill ta upp telefonen och ringa, men i det stora hela så mår jag faktiskt rätt bra, jag känner att jag faktiskt kan andas.

Det finns ingen som kan ta den personens plats i mitt liv och jag vet inte hur länge denna paus kommer att hålla på, men just nu får det vara såhär då jag för stunden mår bäst av det
Och jag har kommit till den punkten i livet där jag måste tänka på mig själv i första hand.

Likes

Comments