Sju nyanser av myndighetsförstånd

En gammal klassiker som är lika aktuell idag. Boken handlar om hur en man vaknar en morgon av att en person säger sig ha uppdraget att bevaka honom. Vi talar om en särskild form av missförstånd som bara kan uppstå i kontakt med vård och myndigheter. Jag talar om boken ”Processen” skriven av Franz Kafka, postumt utgiven 1925. Romanen listades på tredje plats på listan över Århundradets 100 böcker enligt Le Monde.  

Varför eller vad han gjort för denna insats får han inte veta. Han kämpar därför för att bevisa sin oskuld i något han inte gjort oavsett vad de nu tror att han har gjort sig skyldig till. Vad han än säger så förvrängs och misstolkad det han säger och vill förklara. Situationen blir allt mer absurd. Det som är mest tragiskt är att det är så här som kontakten med myndigheter utvecklats till. Boken rekommenderas mer än väl.


Som kontaktperson ser jag många prov på hur information manipuleras och förvanskas till något helt annat än vad budskapet är.

Den enskildes integritet bryts successivt ner i alla samtal som hålls med läkare, handläggare och annan vårdpersonal som i sin tur talar med andra inblandade i saken.

Eftersom alla lägger sin egen tolkning och värdering i vad som sägs så slutar det med att utredningar kan innehålla motstridiga uppgifter. För varje enskild i profession så spelar detta inte någon roll. De har ju bara uttryckt sin sanning. Dvs. de har berättat hur de uppfattat en sak. Om denna sanning stämmer överens med den fakta som lämnades av patienten är av utredningarna svår att bedöma. Det man kunnat konstatera är att det kan ske flera sådana felaktiga uppgifter i ett ärende. Det förekommer att faktafelen blir så många att hela bilden av patientens hälsotillstånd förskjuts. Något som kan påverka den enskildes rätt till vård, ersättning och hjälpinsats.



”Fast dokumentationsstandard gör att lämnad fakta inte kan ersättas med någon annans tolkning av en uppgift”.


I den stressade tid vi lever i kan jag bara se en väg till lösning. Att utveckla en fast dokumentationsstandard där ingen kan lägga någon åsikt eller värdering av lämnad fakta. Det handlar om att införa en strikt hantering av all information som löper mellan olika professioner och instanser hos vård och myndigheter. Allt för ofta hamna enskilda i situationen att handläggare blandar in sig själva och sin egen åsikt i ett ärende. Resultatet blir då en utredning som bygger på beslutsfattares värdering av fakta i beslut som tas.




Förloppet i boken Processen, från häktningen till slutet, sträcker sig över 365 dagar, från K.s trettionde födelsedag, till dagen före nästa födelsedag. K.s motstånd och kämparanda bryts successivt ner och han verkar resignera inför det faktum att systemet är obegripligt och även opåverkbart.



Avsaknad av en helhetssyn


Problemet är att få bryr sig om helhetsbilden. Därför blir det utredningar som bygger mer på skvaller än på medicinsk fakta. Det finns ett ord för detta, utredningspsykos. Att leva med en verklighet som är väsentligt avskild från vad som defakto sagts i besök med läkare, annan vårdpersonal och handläggare. Detta leder till tankefel där det finns en tendens att ta till sig uppgifter som styrker den egna tesen. Det ��r även så tolkningar av utredningsmaterial kan se ut.

Lika fel som det är att hantera information på ett vilseledande sätt, lika svårt är det att försöka få utredningar som bygger på objektiva uppgifter.


”När en utredning bygger på beslutsfattares värdering av lämnad fakta har rättssäkerhetens nät gått sönder. Utredningar ska bygga på saklig grund baserad på lämnad fakta”.

.


En uppgifts värde och betydelse 

Om fokus istället legat på att återberätta fakta istället för att berätta hur något uppfattats hade många fel kunnat undvikas i utredningar, När någonting tas ur sitt sammanhang för att sedan stoppas in i ett helt annat sammanhang kan en helt annan bild växa fram.

Samtidigt är det helt orimligt att ett helt vårdteam och handläggare ska kunna hantera all denna information som förväntas. Detta är skälet till att jag som kontaktperson förespråkar en fast dokumentationsstandard där varje profession fokuserar på sin del. Informationen hanteras i ett flöde istället för att uppgifter lämnas separat var för sig av varje profession.


”Uppgifter kan få en helt annan innebörd när den tas ur sitt sammanhang och får en helt annan betydelse”.


Oavsett vad patienten sagt från början så landar man i problematiken att, han sade, hon sade, nej så var det inte. Det kan sammanfattas med att det finns så många avvikelser i underlaget att den verkliga bilden av ärendet har förskjutits avsevärt. Något som påverkar de beslut som tas ex. beslut om vård, ersättning och hjälpinsats.

Det är oroväckande hur ofta professioner, utan dåliga avsikter, hanterar information på ett lössläppt sätt. Få är ens införstådda med hur det de säger kan uppfattas. Få är införstådda med hur en persons åsikt kan förvränga bilden av lämnad fakta. Jag har hjälp enskilda som blivit återbetalningsskyldiga av utbetald ersättning till följd av utredningar om återkrav som bygger på mer skvaller än fakta. Det finns många skäl till varför det kan bli så. Villfarelsen att skvaller blir oriktig fakta kan bygga på antaganden istället för på lämnade faktabaserade uppgifter. Det går att urtyda åsikter som ”man har ju läst i tidningen”, som om det skulle vara en sanning på individnivå.



Många beskriver frustrationen över att bli bedömda på vad som syns. Det är inte alltid vad som finns på insidan är vad som syns på utsidan. I de första utredningarna som jag gjorde ansågs jag mindre trovärdig för att jag inte var tillräckligt blek på vintern. Frågan är vad hudfärg har med trasig bindväv att göra. Svaret är att inget samband finns.


Kraftansträngning 

Det är ansträngande nog att varje del av en person ska nagelfaras och reduceras till ett moment som ska graderas i en funktion. Det ska inte spela någon roll hur man ser ut eller klär sig. Utredningar ska bygga på konkret fakta.

Ett exempel på ett vanligt fel är när en utredning gjorts hos en sjukgymnast eller arbetsterapeut inför bedömning av arbetsförmåga. Patienten gör med lätt ansträngning två övningar med tre repetitioner i varje övning. När informationen återges i annat underlag som intyg och utlåtande kan det stå att patienten med lätthet gör tre övningar med upprepade repetitioner. I Försäkringskassans utredning förvandlas denna uppgift till, att med lätthet kunna utföra mindre belastade moment utan tidspress.

Dessa uttryck bygger på samma fakta men värderas olika och bilden av det medicinska tillståndet förskjuts, oavsett hur patienten ser ut.

Om utredningar kunde hanteras på det sätt som lagen uppger att de ska hade vi haft rättssäkra beslut.


Allt gott, Nanda ?? via Assistent 

Gillar

Kommentarer