Nytt liv

När jag summerar den vård som gett bäst effekt visar det sig att alla patienter inte passar in i behandlingsprocedur 2.0. Det jag upplever som svårast är samordning av alla ärenden som ska hanteras och koordinera alla kontaktpersoner som finns med i alla utredningar.

Jag brukar jag tänka tillbaka på tiden i tryckkammaren. Jag har återvänt dit tre gånger för behandling då detta är den enda behandling som ger effekt. Kroppens bindväv läker fortare än vad den bryts ner. Däremot är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt nu mer att få denna behandling beviljad. Anledningen är politiska beslut om vilka tillstånd som ska beviljas vilka behandlingar.


Nytt liv
Jag minns när dagarna i tryckkammarn efter några veckor började bli långtråkiga. Varje behandling tar runt fyra timmar varav 100 minuter av dem är inne i tryckkammaren. Man befinner sig på motsvarande 18 meters djup. Tankarna på framtiden börjar göra sig påminda. Vad ska jag göra sedan har jag inte någon aning om. En sköterska sitter på utsidan och kommunicerar med mig stundtals genom den radio som finns på utsidan.
Jag har återvänt dit tre gånger för behandling då detta är den enda behandling som ger effekt. Kroppens bindväv läker fortare än vad den bryts ner. Däremot är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt nu mer att få denna behandling beviljad. Anledningen är politiska beslut om vilka tillstånd som ska beviljas och vem som ska få vilka behandlingar.


Jag hade vid denna tidpunkt tappat räkningen på hur många gånger jag fått berättat för mig om andra i liknande situation. En del var väldigt aktiva medan en del fick sjukdomstillståndet som sin identitet. Vart stod jag på denna skala?
En sak som ständigt gjorde sig påmind var denna oändliga byråkrati som alla jag mötte verkade sitta fast i. Jag mötte dem på sjukhuset och på rehabiliteringen. Läkarna suckade med en uppgivenhet kring den omfattande administration som skulle administreras för varje patient. Patientens perspektiv stod långt ifrån de tolkningar som låg till grund för de beslut som skulle tas.


Recycling av kunskap
Jag funderade på om det fanns några erfarenheter jag kunde använda mig av igen fast i denna situation. Jag var tidigare engagerad som politiskt aktiv i frågor som rörde vård och hur byråkratiska frågor kan effektiviseras. Under IT bubblan jobbade jag som systemutvecklare och projektledare. Kanske kunde detta vara ett frö att så för att komma vidare med en anpassad sysselsättning. Kanske jag kunde använda mina erfarenheter. Bit för bit kunde jag se bilden av min framtid gestalta sig i en kombination av tidigare kunskaper och erfarenheter.


Med hjälp av en laptop kunde jag sitta i sängen och skriva kortare stunder. Jag började fundera på hur man skulle kunna anpassa det byråkratiska systemet med olika former av ärenden. Alla verkade dela samma problem. Nämligen effekten av att alla ärenden hanteras enskilt, var för sig. En annan gemensam nämnare var att det var handläggarens tolkning av de svar som gavs av både patient och läkare som var den sanning som låg till grund för det beslut som togs.


Jag hade ett beslut där jag fått godkänt från Försäkringskassan att jag kunde använda mig av vad de kallar för restförmåga. Det innebär att jag kunde delta i de aktiviteter jag redogjort för att jag klarade av. Jag kunde kontakta dem för att höra om detta skulle kunna vara inom ramen för denna del.
Detta var något som skulle uppfylla kraven på den uppgift jag fick. Vad skulle jag kunna göra från sängen med hjälp av en laptop.

Det var där och då som mitt engagemang som kontaktperson började.


Nu digitaliseras denna hjälp så att fler kan få hjälp snabbare, direkt från sin vårdcentral eller annan vårdgivare.

Som kontakperson blir jag kontaktade av läkare, patienter, anhöriga och andra professioner. Jag bistår med vägledning i ärenden som berör, diagnos, behandling, hjälpinsatser och andra myndighetsbeslut som ex. ersättning.

Allt gott, Nanda ?? via Assistent 

Gillar

Kommentarer