Deja vu

Jag vaknar av ljudet till en fläkt, ovanför mig lyser en panel med nattbelysning. Det är en nattlampa som lyser. Jag ser mig omkring, det finns inte någon annan där. Är jag på sjukhuset igen?


Min första tanke är att personalen har gått hem, precis som förra gången. Jag tänder en lampa. När rummet fylls av ljus ser jag att jag inte är på sjukhuset eller i tryckkammaren igen. Jag är på ett hotellrum, Gothia Tower i Göteborg. De har en panel med nattbelysning ovanför dörren.

När jag vaknar förstår jag inte till en början vart jag är. Känslan är densamma som att vakna på sjukhuset i tryckkammaren. En nattlampa, ljudet av en fläkt, mörkt i rummet förutom en nattlampa.

Det är först när jag ötit frukost som sjukhuskänslan försvann. Jag tänker att det här har gått bra. När jag ser tillbaka på de nio år som gått kan jag konstatera att jag lever ungefär samma liv idag som jag gjorde tidigare.

Ny värld, nya möjligheter

Jag känner en stor tacksamhet över att ha kunnat ta mig dit jag vill. Att leva mitt liv som är mitt eget ör ovärderligt. Att hitta strategier som gör det möjligt är en kunskap i sig. Jag är oändligt tacksam över att kunna se tillbaka och kunna könna en avgörande skillnad. Jag fick ett liv, likt det jag hade innan, lite annorlunda, lite mindre skala men ändå mitt.

Jag åker runt på mässan och kan konstatera att jag åter är en del av allt.


Med vårt gäng från #Spetspatienter.

Med en ny träningskompis, en robot som kan visa alla rörelser i ett förinlagt träningsprogram.

Jag får prova VR teknik som kan användas för en operation. Jag får prova förstora bilden av ett hjörta och markera vart skadan/defekten som ska opereras sitter.

Min vilopuls och aktivitetspuls

Allt gott, Nanda ?? via Assistent 

Gillar

Kommentarer