Att delta i Big Brother

Big Brother var aldrig min dröm. De ringde och frågade om jag ville vara med i Big Brother. Att delta i denna produktion var aldrig min grej.

Jag har i perioder uppmärksammats i tidningar och tv en del för det hjälparbete jag gör. Jag gav dryga trettio intervjuer på ett år. Utöver det var det framträdande och föreläsningar i olika sammanhang.
Jag trodde knappt mina öron. Jag ser mig själv som en tolerant person. Däremot har jag svårt för att vara för privat i de offentliga sammanhang jag befinner mig i. Men där och då gick min gräns. Att delta i ett program som en dokusåpa är inte min grej. Att vara personlig i intervjuer är en sak. Att vara privat på det sättet i det offentliga är inte jag.


Jakten på uppmärksamhet. Är jakten på uppmärksamhet den näring som produktionsbolagen av alla dokusåpor lever på?

Onekligen verkar det gå i den riktningen ända sedan genren startade. Men vad är bra uppmärksamhet? För mig är god uppmärksamhet när dem jag håller närmast mig, har tid för mig. Iden om att vara känd och uppmärksammad av alla kan av media ge intrycket av den optimala livsgjädjen. Dokumentärer som handlar om dessa människor vittnar om det motsatta.


Delta i Big Brother

Det var nytt med öppen rasism. De ville därför ha en ny sorts konflikter. Jag är adopterad och med detta skulle man bjuda in profiler som öppet visade politiska åsikter om folk födda någon annanstans än i Sverige. Att jag sedan var uppväxt i Skånde skulke vara den detalj som visade hur allt inte bara är svart eller vitt.

Jag tackade för visat intresse men meddelade att jag av personliga skäl avstod.

För mig är god uppmärksamhet ett resultat av något bra man gjort. Det är saken i sig som ska lyftas fram. Personlig uppmärksamhet vill jag helst av av dem som genuint bryr sig och har goda avsikter.

Hur ser du på uppmärksamhet?


Att få frågan var märkligt, att delta i Big Brothet skulle vara ännu märkligare.

Allt gott, Nanda ?? via Assistent 

Gillar

Kommentarer