Vi lever i en tid då tacksamhet knappt existerar samtidigt som mer och mer ses som en självklart. Tacksamhet borde vara en självklarhet.

Har större delen av mänskligheten förlorat förmågan till meningsfulla relationer med andra människor?

Att vi lever i en tid av individualism är det nog få som missat. Det mesta går ut på att bekräfta sig själv på olika sätt. Jag, jag, jag är fokus, mål och sägs vara meningen med allt.

Effekterna av jag filosofin är många. Ökad psykisk ohälsa är en effekterna. Känslor av meningslöshet och meningsfulla sammanhang har exploderat och bristen på välbefinnande är total för många. Att vara tacksam ligger helt utanför mångas komfortzon och meningsfulla samtal är långt bortom täckningsområde.

Det sägs att det värsta som kan hända en person är likgiltighet. Men likgiltighet är vad som blir kvar när man bara fokuserar på sig själv. Sanningen är att den som ger är också den som får. Den som roffar åt sig på andras bekostnad är den som står där ensam.

Det bästa är gratis, ändå är det få som orkar ge det. Allt för många vill bara ha det.

Ovan molnen är det oftare sol.

När man frågar någon vad de blir mest glada för är uppskattning det som slår högst. Det bekräftar att man är bra som man är. Ett enkelt tack är ett gott ord på vägen. Ett leende och beröm är en bekräftelse. Att se på den man talar med är en signal att man är betydelsefull.

Ingen önskar negativa kommentarer eller ironiska tillmälen. Ändå är det bättre än likgiltighet.

Människan består av olika grundkänslor som man agerar utefter. Dessa känslor kan vara positiva, negativa eller neutrala känslor. Några av dem är lycka, sorg, ilska, äckel och avund är några av dem.

Av dessa känslor vill man ha mer av några och mindre av andra. Det vi göder är det man får. Som man sår får man skörda.

Det konstigaste i denna ekvation är att det många vill ha mer av göds inte och uteblir medan det många vill ha mindre av göds ökar därmed mest.

Likgiltighet är ett exempel på vad som ökar mest. Likgiltighet kan även vara ett omedvetet vägval. Jag väljer medvetet lycka.

Om om man ler eller visar uppskattning så tar det inte slut, det blir över och räcker till alla.

“Get busy living or get busy dying.”

För mig är livskvalitet att kunna välja tacksamhet, inte ta allt för självklart. Det innebär för mig att allt inte kan vara ett självspelande piano. För det jag väljer att se och lyfta fram är det som jag får att växa. Det som jag inte bryr mig om är samtidigt det jag får mindre av.

Läs mer om vad som händer bakom kulisserna.

Bakom känslorna: Affekter och Emotioner Läs mer här. Läs mer här

Allt gott, Nanda ?? via Assistent