Lita aldrig på okunskap i grupp. Det har jag gjort för många gånger. Vi är många som mot vår vilja litade på de råd vår syokonsulent en gång gav oss. Om man ser på statistiken är det helt otrolig hur många oduglingar som det blivit någonting av.

Detta är dagens ämne som jag ska dela med mig av till mina barn i boken om mitt liv. Det är en bok där du svarar på frågor från olika perioder i livet. Jag har skrivit i omgångar. Under storhelger brukar jag passa på att ta en stund och skriva om mitt liv. För mig är det viktigt att kunna ge barnen en bild av min egen syn på mig själv. Hur jag har sett på olika saker under olika tidsperioder.

Lita aldrig på okunskap i grupp
Just nu håller jag på med ett avsnitt från 20-30 år. Jag har nog aldrig vetat vad jag ville bli när jag blev stor. Många runt omkring mig visste exakt vad de ville bli. Jag önskade att jag haft någon som vägledde mig. Den enda vägledning jag haft var en syokonsulent som sade att det var kört för mig eftersom jag inte var tillräckligt bra på matte. Jag hade inte heller topp betyg i allt, jag var en medelmåtta.

Det värsta av allt var nog att jag, precis som flera andra, trodde på denna syokonsulent som var totalt obegåvad i att vägleda i yrkesdjungeln. Det fanns fler i min omgivning som på olika sätt delade denna uppfattning. Denna så kallade rådgivning blev med tiden en självuppfyllande profetia. Du ska inte tro att du kan bli något. 

Jag tror att det finns många som känner igen sig i denna bild. Det som är mest fascinerande av allt är att det blev någonting av oss alla som fick detta standardiserade mantra från den så kallade yrkesvägledaren som kallade sig syokonsulent. Frågan man naturligtvis borde ha ställt sig redan då var om denna person var en yrkesvägledare på riktigt. Med facit i han så finns det oroväckande många som klassades som odugliga men som gjort kometkarriär inom olika områden.

Vilken tur att utvecklingen gått framåt. Nu har man ett större nätverk dit man kan vända sig och tillfråga dem vi vet värnar om oss. Detta är nödvändigt om vår strävan är att bli bättre men ta aldrig skit för någon som bara ger kritik utan att mena något med det.

”Man kan inte bara kritisera helt random”

Fråga dig själv vad kritiken kan bidra till. Om någon kritiserar dig så börja med att ställa dig frågan om det är relevant kritik. Den första instinkten när man får kritik är att ta åt sig och försvara sig. Försök att göra det till en vana att inte värdera förrän du tagit reda på vilket fack du ska placera denna kritik. När du besvarat följande frågor så kan du bedöma om kritiken kan leda till att du stärks eller eller blig svag, om det bara handlar om jantelag eller avund.

fråga dig själv....
1) har personen ärliga avsikter?
2) syftar denna kritik på att du ska bli en bättre människa eller om det mer handlar som skit snack?
3) kan det finnas anledning till att den som kritiserar dig vill framstå som bättre än dig?

När du funnit svaren på dessa frågor kan du du bestämma dig för om du ska ta till dig det som sagts för att bli bättre och utvecklas eller om du enbart ska ducka.

Min vy idag

Frågan om kritik kommer att följa med hela livet. Frågan är hur vi väljer att hantera det. Idag kämpar jag mest med frågan om hur jag får se ut och vilket liv jag har rätten att ha med de omständigheter jag har.

I inlägget ”Alias Snövit” , se nedan, berättar jag hur jag använt mig av sociala medier och dagens teknik med videosamtal för att kunna vara delaktig i sociala sammanhang mer än vad kroppen skulle klara av om alla människor jag skulle möta var fysiska.

Har du blivit obefogat kritiserad?

Boken om mitt liv, Susanne & Mats Billmark

Allt gott, Nanda 🍏 via Assistent

När man slutar sjunga ut sin glädje som Snövit på julafton är det dags att ta tag i sitt liv. Jag pendlar i perioder mellan att vara någon av dvärgarna. De dagar jag lyckas avancera till att bli som Snövit är livet meningsfullt. Många har frågat mig hur jag gör. Här kommer en beskrivning som kan användas av alla.

Trötter- Först blev jag trött på alla som sade att inget av det jag ville gick att göra. Min begränsade kapacitet håller inte. Jag vill göra saker som är roliga. Därför fick jag hitta något som inte omfattar att jag behöver åka runt varje dag.

Blyger - Sedan blev jag förlägen och blyg när jag inte kunde leva upp till andras förväntningar.

Butter - När man inte klarar av att leva upp till omgivningens förväntningar blir man lätt butter, på sig själv.

Toker - Man letar efter lösningar både högt och lågt tills man blir tokig.

Prosit - Utmattad efter att ha letat sig fördärvad får man feber och influensa. Kroppen slår på alla varningssystemet och skriker att nu får det vara nog.

Kloker - När man vaknat till liv efter kollaps av total utmattad.

Glader - När man äntligen finner likasinnade som kan dela den passion man har. Då leker livet igen.

Snövit - Man lever livets glada dagar på de lösningar man hittar.

Dagens teknik erbjuder många möjligheter. Det är helt otroligt vad man kan göra med hjälp av en laptop från sängen. Ni som läst mitt tidigare inlägg minns säkert att jag fick i uppgift att ta reda på vad jag skulle kunna göra, med hjälp utav en laptop i sängen.

Lösningen - Den stavas Internet. Om man som jag inte kan förflytta sig varje dag kan man kompensera de dagar man inte kan ta sig ut.

Fika via videosamtal - Skype, FaceTime , #Facebook, Hangouts eller någon annan videokanal.

Gå på stan - kan man göra via #Google Maps. Vi var i San Fransisco för några år sedan. I efterhand har jag besökt samma gator och shoppingstråk som vi var på.

Nöjen - Gå på #GrönaLund. En del har börjat köra åkattraktioner via 360 view. Deanna funktion har även andra som ex. tavelmuseum Louvren. Tanken är att man ska få prova på. Kanske man kan välja sina favoriter innan man kan åka dit på riktigt.

Bio - kan man köra med VR glasögon man har när man kör 360 view.

Detta är förstås inte något som ersätter IRL, utan är ett komplement för att kunna vara delaktig på lika villkor. Om man helt stänger in sig är det lätt att bli avklippta från sin omvärld. Man lever till slut parallella liv och det kan till och med kännas som att man lever i parallella världar. Jag gör utflykter när hälsan tillåter det och kompletterar på detta sätt de dagar jag inte kan ta mig ut.

Med SVT på Arlanda

Allt gott, Nanda 🍏 via Assistent

Nu är det påsk. Vid varje högtid brukar jag göra en summering av hur långt jag har kommit i min utveckling och rehabilitering. Jag har försökt hitta strategier för att kunna hantera fysiska moment som en naturlig del av den dagliga träningen.

Det är först på längre sikt som man kan se ett resultat. Att få in momenten i den dagliga träningen gör att fler moment hanteras på ett sätt som kroppen klarar av. Det är två steg fram och ett steg bak. Summa summarum har det gått mer framåt än bakåt. Så länge jag kan anpassa den fysiska aktiviteten efter den belastningsgrad kroppen klarar av så fungerar det. För att kunna behålla denna balans behöver jag acceptera den hjälp jag har från den assistent jag har med mig. Med denna balans kan jag delta i saker som är meningsfulla och stärker mig.

Reflektion
Den summering som är viktigast för mig är vem jag är för min familj. Detta var en av de svåraste tankarna som uppehöll mig i början av min resa. Jag tänker tillbaka på att jag stundtals inte kunde släppa tanken på hur barnen, min man och min familj skulle se på mig nu. Hur skulle de komma att se på mig när jag inte kunde prestera lika mycket fysisk aktivitet. Vi lever i ett samhälle där fysisk kapacitet och aktivitet mäts i allt. Resultatet är till slut hur många saker man kan bocka av på en checklista. Min kapacitet är avsevärt försämrad. Kommer jag förknippas som den som var sjuk och hade det som min identitet eller kommer jag ses som en som gjorde andra saker som kan vara lika värdefulla?

Att vara en förebild
Hur skulle jag kunna fortsätta vara en förebild för barnen, hur ska min man och familj se på mig?

Varje liten del som skulle göras var oöverstigligt ansträngande och slutade med att jag blev totalt utmattad. Att förflytta sig mellan hemmet och matbutiken var till en början som att flytta en marinbas. Jag kom att tänka på ett par incidenter som hänt en tid innan jag opererades.

"Jag hade precis fått en rullstol och kunde knappt ta mig fram någonstans. Det var lucia, barnen skulle gå lucia. Jag hade fått hjälp fram till den gigantiskt stora sandlåda som fanns på gården. Där skulle vi föräldrar sitta för att beskåda detta luciatåg. Det var då slog det mig som en blixt från en klar himmel. Alla andra barn hade fått en utklädnad till lucia, stjärngosse, pepparkaksgubbe eller tomte. Något som inte ens var i närheten av vad jag kunna ge till mina barn. Jag blev hysteriskt besviken över mig själv. Känslan av oduglighet kom över mig. Det visade sig i efterhand att det var en värdering som jag var ensam om att ha. Vårt barn ville vara dunderklumpen så det spelade ingen roll.

Det som spelade stor roll för barnen var något som hände bara några dagar efter. Jag var med och skulle hämta barnen vid dagens slut. Barnen som var ute ville sitta i mitt knä och åka en sväng i rullstolen runt lekplatsen på gården. Helt plötsligt så vrålar ett av barnen att "man får inte cykla på torsdagar för då är det planeringsmöte".

Strategier
Idag har jag funnit strategier där jag gör moment som kräver förflyttning och logistik på ett helt annat sätt. Jag har lyckats hitta en balans där jag kan ha ett mer avslappnat förhållningssätt till de begränsningar jag har. De människor som finns i min närhet visar på olika sätt att jag kan bidra med viktiga delar på områden där den fysiska aktiviteten inte är avgörande. Detta kommer jag berätta om mer sedan. Fortsättning följer....

Influenser
Det bästa som finns är att influeras av andra. De största influenserna kommer i år från oväntat håll. Jag läste boken "Drunkna inte i dina känslor" skriven av Doris Dahlin och Maggan Hägglund. Nu fylls årets påskägg med de insikter, reflektioner och den inspiration som denna bok gett. 

Vad fyller Du ditt påskägg med? 

Allt gott, Nanda 🍏 via Assistent