Mina tips till att bli fri från en ätstörning

Anorexi

Jag fick en fråga om jag kan ge tips på hur man blir frisk från ätstörningar och jag kan bara utgå från mig själv och det som hjälpt mig. Jag skulle kunna skriva punkter i all oändlighet, men jag får försöka begränsa mig lite. Får er som inte vet så har jag varit sjuk i anorexi som sen utvecklade sig till bulimi. Idag anser jag mig vara frisk till i alla fall 95 %. Jag tror att det alltid kommer finnas kvar en liten del, men jag tror inte att den delen skriker särskilt högt när man kommit över tröskeln. Det är i alla fall så jag upplever det.


❤️ Släpp ALLT vad mått heter. Släng ut personvågen, matvågen, decilitermått och allt vad det nu kan vara. Att veta siffror är bara destruktivt och stressar mer än det gör nytta. Fråga dig själv VARFÖR du måste veta. Du kommer antagligen komma fram till att det handlar om kontroll eller att du vill vara på "den säkra sidan", men HUR mår du egentligen när du ser siffrorna? Känner du dig lugn, tillfreds och nöjd? Många är rädda för att de alltid kommer vara en levande kaloritabell och ja, om du fortsätter att räkna kommer du vara det, men kunskap behöver underhållas och slutar du kasta bensin på elden så glömmer du. Jag var ett vandrande lexikon, men idag minns jag ingenting av det så jag lovar att det går om du bara slutar räkna och mäta.

❤️ Fråga dig själv hur FRISKA människor tänker och gör. Ser du en frisk person måtta upp rätt antal mängd protein eller sås? Bryr sig en frisk person om ifall den ätit en extra tallrik med mat den tycker om? Nej, ingen jag känner i alla fall (mer än att man kanske hamnar i matkoma då, men var det gött var det säkert värt det, det tycker jag i alla fall)

❤️ Den här punkten kommer antagligen låta ganska elak, men jag skriver den ändå. Tänk på hur du INTE vill leva, vill du verkligen bli den där personen som år efter år sitter där och får ångest av en gurkskiva? Tänk dig ditt skräckexemplar helt enkelt.

❤️ Skippa det här med motivation för motivationen kommer alltid komma och gå. Visualisera i stället ett mål. Vad är viktigt i livet för DIG? Tänk inte att du ska börja imorgon eller på måndag för det kommer alltid komma nya såna dagar att börja om på enligt din hjärna. Börja NU direkt. Du kommer tacka dig själv om x antal månader när du har kommit så mycket längre än vad du skulle ha gjort om du inte startat resan idag. Det finns helt enkelt ingen "perfekt" dag att börja på och att "förbereda" sig tar bara mer tid från ditt nya, friska liv.

❤️ Ta hjälp om du fastnar! Försök att inte skämmas över att du är sjuk för du är just sjuk. Du är varken dum eller dålig och inte heller är du hopplös på något sätt. Kasta tankar som "jag är inte sjuk nog" i dokumentförstöraren för bara genom att du tänker så säger allt. Tänk återigen på de friska personerna i din omgivning, skulle de säga/tänka så? Är det verkligen helt friskt att känna att man behöver gå ner mer i vikt för att få tillåtelse att vända det? Reflektera över meningen, låter den verklig rimlig? Ifrågasätt och bena ut varenda liten destruktiv tanke, var nyfiken och fråga varför på precis allt du tänker!

❤️ Öva upp självkänslan. För mig låg ätstörningen väldigt mycket i just min självkänsla, eller snarare brist på den. Jag ansåg mig inte värd mycket och på något vis kände jag mig duktig som "lyckades" med någonting, men vet ni, man kan lyckas med så jävligt mycket bra saker som inte rör att svälta sig själv eller bryta ner kroppen fullständigt. Ljug för dig själv om du måste. Hjärnan är formbar och tror till slut på det du säger till dig själv så beröm dig själv massor och le mot dig själv i spegeln. Det låter kanske knäppt, men det fungerar även om det kan ta lite tid.

❤️ Triggas du lätt? AVFÖLJ människor som lever destruktivt. De kan fortsätta leva kvar i förnekelse och sjukdom, men du behöver inte sånt mer i ditt liv. Du är värd allt gott och du gör det rätta! Tänk egoistiskt, du har kommit sååå mycket längre!

❤️ Jämför inte din resa med någon annans. Du är du och den är den och ingen kropp är den andra lik. Vissa har svårt att gå upp i vikt (sen vet du ju aldrig om det verkligen är så eller om personen i själva verket inte alls är i ett tillfrisknande. Lita med andra ord inte på allt du läser/ser) och andra går upp snabbare osv osv. Jag har full förståelse för att det kan vara jobbigt, men hindrar det dig råder jag dig återigen till att avfölja och fokusera på dig själv för det är dig det här handlar om och ingen annan.

❤️ Fokusera på dig själv och släpp tanken på att hjälpa andra i samma situation. När du är frisk har du ALL tid i världen att vara fantastisk hjälp till andra drabbade, men i din resa är det bara du, du, du som gäller.

❤️ Radera bilder på dig själv i olika vinklar om du har såna för vad ska du med dem till? Acceptera att du SKA upp i vikt (om det är det som är problemet). Är du underviktig är det bara så det är, du MÅSTE upp i vikt och du kommer gå upp! Svinjobbigt, men det är sanningen. Det är ingen mening att ha en fot kvar i det sjuka för då kommer du aldrig bli helt fri.

❤️ Intala dig själv att det går för det är faktiskt inte omöjligt! Det finns många som blivit friska och du kan absolut ställa dig i det ledet du med! Förbered dig dock på att det KAN bli jobbigt för det är inte alltid en dans på rosor, men du vinner INGENTING på att stanna kvar, men du vinner desto mer på att kämpa för det friska.

❤️ Våga fortsätta även efter motgångar. Du har inte förlorat förrän du gett upp. Försök blunda och spela döv inför kommentarer som kanske inte är så taktiska. Folk kommer antagligen bli glada att du börjar förändras och säkert kan det komma en och annan kommentar om ditt utseende för folk förstår inte att det inte är hjälpsamt tyvärr. Gör det till en grej och swisha tjugo spänn till ett sparkonto varje gång någon säger något som känns olämpligt så kanske du blir rik på kuppen ;) Försök även tänka logiskt på vad kommentarer egentligen betyder, troligtvis är personerna som häver ur sig kommentarer rädda om dig för att de tycker om dig!

❤️ Stäng inte in dina känslor. Prata, skriv, sörj, bli arg, skratta, släpp skuld- och skamkänslor så gott du kan för du har ingenting att skämmas för. Du har varit med om ett riktigt helvete och du har all rätt i världen att vara ledsen och arg, men ingenting är ditt fel. Du har varit och är sjuk, skulden är inte din, men du har ett ansvar över dig själv. Det betyder dock inte att du måste bära allting själv, låt personer du litar på vara dina kryckor en stund.

KOM IHÅG att det här är MINA tankar och vad som delvis har fungerat för mig. Jag säger inte att det är enkelt på något sätt, jag menar bara att det går, men jag tror att alla behöver hitta sin egen väg :) Jag har heller aldrig haft ortorexi så där har jag inga tips alls, men jag tror ändå att det mesta destruktiva grundar sig i någonting som du behöver ta itu med så det skulle jag säga är prio 1.

Kram!

  • Anorexi
  • 1 695 visningar

Gillar

Kommentarer

Matildaberlin
Matildaberlin,
Verkligen SÅNT bra inlägg!! Du är grym vännen <3nouw.com/matildaberlin
Naatly
Naatly,
Tack fina du! Det är du med ❤️nouw.com/naatly
Johanna Ahlsten - Återhämtningsbloggen
Mycket fina tips hörru! ❤️aterhamtningsbloggen.blogg.se
Naatly
Naatly,
Tack ❤️nouw.com/naatly
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229