Vem lyssnar du på?

Det finns ett talesätt som heter att det bara är dumma och döda som inte kan ändra åsikt. I senaste numret av en stor hästtidning skriver de om näthat. Ledaren berättar om sin erfarenhet när hennes beridare på sin unghäst fick utstå en rejäl shitstorm pga formen hästen reds i. Jag minns den stormen väldigt väl och den tog helt orimliga proportioner. Minns också väl hur jag försvarade ridningen. Idag skulle jag aldrig i mitt liv kunna stå för den ridningen. Nånting har hänt i min utveckling kring hur jag vill se hur hästar utbildas och rids.


Fick frågan i en grupp vad det var som gjorde att jag ändrat min syn på ridning. Mitt svar är att jag själv fått kritik för hur jag red. Barb hamnade ganska ordentligt bakom lod i början av min utbildning av henne. Jag sa förstås som ovanstående beridare och alla andra, att det var för att hon inte var stark nog att bära sig med nosen framme. Det var ffa två personer på Bukefalos som gick riktigt hårt åt mig när Barb för andra året i rad var tvungen att behandlas i framkotor och bakknän att det var min ridning som var problemet.

Shit i himmel vad dåligt jag mådde av det där! Skulle det verkligen vara MITT fel att Barb var ofräsch?? Jag som var så himla noggrann med allt! Men jag visste samtidigt att de som kritiserade mig inte hade samma problem med sina hästar och ffa så tog de faktiskt sig tid att förklara HUR jag skulle rida istället, när jag väl kunde lyssna.

Det tog tid för mig att förstå, att göra om och göra rätt i min ridning. Att förstå hur jag måste tänka "upp och fram", få ut halsen så manken har utrymme att komma upp. INGEN hade någonsin förklarat ridning så för mig. Idag ser jag överallt hur folk sitter fast precis som jag gjorde. Hästarna är bakom lod och när ryttaren släpper i handen så släpper hästen kontakten och blir tom framför sadeln. Hästen är inte korrekt grundutbildad.

I tiden så har vi så mycket grupper och forum på ämnet dressyr och alltid alltid kommer formen fram som diskussionsämne. Något jag hänger upp mig på är att en numera inte får kritisera-om aldrig så konstruktivt utan att det kallas för näthat. Näthat är det när det inte finns grund och när enda syftet är att vara elak. Att konstruktivt kunna säga "tänk på att inte fastna i handen så hästen kan komma upp och fram med nosen" är INTE näthat. Det är en helt rimlig åsikt.

Den springande punkten är förstås hur en åsikt levereras och vem det är som levererar den. Jag lyssnar inte på vem som helst på nätet och det tycker jag inte att någon ska göra. Men det finns massor av kunskap där ute bara folk väljer att lyssna. Folk som rider och tränar dressyr utan att rida konsekvent bakom lod eller på graman. Folk som inte likställer dressyrtävling med djurplågeri. För när det gänget kommer in i kommentarsfälten är det helt omöjligt att få till något konstruktivt.

Innan du avfärdar någons åsikt som hat eller avundsjuka-ställ dig frågan om det kan ligga nånting i det. Inte att vi alla ska gå runt med usel självkänsla och ingen tro på sig själv. Men ett visst mått av självtvivel skapar nog ändå utveckling. Och ffa ska du ALLTID kunna förklara varför du gör på ett visst sätt när du rider och utbildar hästar. Du ska alltid veta meningen och målet. Om din tränare inte kan förklara varför du ska göra på ett visst sätt så byt tränare.

Gillar

Kommentarer

Linda
,

Men ja! Halleluja och amen.

Visst är det svårt att ta kritik ibland men man får ju sortera som sagt. Vet jag att min häst fryser så skiter jag ju i dom som tycker att täcken är djurplågeri. Men att kunna ta in input är alltid bra och att då och då ifrågasätta vad man gör.

Värst är ändå vissa fb grupper det bara ska gullas och strykas medhårs för att en människa kan bli lite ledsen, när man inte får ens ställa en fråga och utan att man blir avstängd eller utkastad.

Det kan inte vara så att vi sätter vårat eget känsliga ego före hästarnas väl.