Slut

Som väntat nådde vi vägs ände med Koop idag. Ingen förbättring och utdömd. På måndag åker vi dit en sista gång då jag valt att ta bort honom på kliniken. Detta är för många ett känsligt och jobbigt ämne, så sluta läsa här om ni inte orkar med avlivningstemat. Alla hanterar detta med slutet olika och jag är typen som kan vara mycket rationell och säkert låta lovligt krass men på insidan är det fullständigt kaos och kroppen håller på att gå sönder för mig. (Bokstavligen, magsåret är ett faktum).

Det finns tre alternativ att ta bort sin häst här. Lantbrukstjänst som kommer ut och bultar, distriktare som kommer ut och ger spruta med hämtning av lantbrukstjänst eller avlivning med spruta inne på kliniken. Juno valde jag bult och hemma med. Det går så fort och de som kommer ut med lantbrukstjänst är superproffsiga och lugna. Att jag inte väljer det igen är för att jag inte klarar av att veta var det skett, att någon måste vara med och hålla och jag klarar inte närvara. Andra alternativet att ta ut veterinär och ge spruta faller på samma som ovan. Båda de alternativen innebär dessutom ganska mycket logistik och planering. Det orkar jag inte heller. Att behöva stå där och vänta och veta att snart, snart kommer någon som ska ta död på min häst. Njet.

Så sista alternativet vinner. På kliniken är han lugn och jag är lugn och sysselsatt med att fixa hästen, lasta och köra dit. Naturligtvis tungt att köra därifrån med tom transport, men jag vet att han är i de bästa händer och får ett så värdigt slut som möjligt och är lugn hela vägen.

Nu ska jag bara hålla mig lugn utan att idiotköpa första kuse med fyra ben som presenteras. Jag är en rätt impulsiv typ och i stressituationer som denna blir jag ännu mer impulsiv i en vilja att allt bara ska kännas bra igen. Jag har fått flera jättefina erbjudanden på riktigt fina hästar till min ytterst blygsamma budget. Dessvärre är de flesta för unga, och ston. Det kan låta jättedumt att inte vilja köpa en fin unghäst för då har jag en fin häst för framtiden. Men jag vill kunna komma igång och rida lite mer än vad jag kan begära av en yngling. Inget är dock skrivet i sten och dyker Hästen upp spelar åldern (eller könet) antagligen ingen roll ändå.

Kan ändå misströsta lite över att jag inte kommer hitta Hästen. Med Koop var det verkligen kärlek med en gång. Ridkänslan han ger är helt och ytterst fantastisk! Vad är sannolikheten att jag kommer hitta en till sån häst ens under min livstid? Och alls med en så liten budget? Kommer jag nånsin få en häst igen som ger mig det där dumleendet när jag rider? Med alla de frågorna och inte minst bristen på pengar borde jag kanske låta bli att köpa nånting nu. Men saken är att jag längtar sönder efter en ny häst att rida och träna med! Jag mår dåligt över att inte ha det engagemanget och jag saknar det så himla mycket.

Gillar

Kommentarer

Fia_Jungdalen
Fia_Jungdalen,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229