Munskum

Jag är smått besatt av munskum. På gränsen till onödigt mycket dessutom. Med Barbie har det blivit mitt sätt att se om ridningen verkligen har kommit genom kroppen och även en check på hur liksidig hon är. Hon släpper ffa högertygel så att jag inte kommer genom den sidan och då skummar hon inte där heller. Kan säga att med just den där högersidan är det stor skillnad när jag rider för Ina, då får jag i princip alltid henne att skumma jämnt. Förstår inte att det ska vara så svårt att komma dit när jag rider själv..


Idag var inget fantastiskt pass med Barb. Eller egentligen kändes det inte jättedåligt. Jag satt där och fokuserade på mina tre punkter kring sitsen (även om jag mest glömde att korta tyglarna hela tiden), således satt jag väl hyfsat prydligt men jag glömde bort att rida. Det blev varken hackat eller malet liksom. Kontakten kändes bra, men skummet uteblev. När jag väl kom till en punkt av "whatever, jag galopperar väl istället" så fick jag till lite bättre ridning. Just nu är jag inne i en period där galoppen är enklast att rida på båda hästarna. Verkar inte kunna rida ett vettigt travjobb alls. Men sånt har en tendens att gå i vågor.


Fin i nya schabraket iaf

När jag skulle rida Juno var jag mest hungrig och ville få det avklarat. Blev en ganska snabb framridning om tio minuter i trav och galopp på den där halvlånga tygeln. Den uppvärmningen handlar verkligen bara om att få igång honom lite och att han ska tycka det är enkelt samtidigt som hans sladdriga patella får strama upp sig lite. Är jättenöjd med hans galoppjobb, blev att jag gjorde samma som med Barbie typ och galopperade på för att hitta ridning. Och minsann, för första gången skummade han i munnen! Han har verkligen utvecklats jättemycket senaste månaden och nu kommer kontakten till handen bättre vilket nog är vad som skapar suget.


Tänk att så lite kan göra en så glad!

Gillar

Kommentarer