Lite allmänt svammel om form och så

Om en är dressyrentusiast är det helt omöjligt att undgå alla diskussioner om formen på hästarna. Med form menar jag då vad som händer framför sadeln, mer bestämt-med nosen. För om du, Guds nåde, fångas på bild ridandes på en häst bakom lod är du en djurplågare och tydligen öppet mål för för lodplanstalibanerna att hatas på. Eller ja om du är kändis då förstås. Jag tycker att diskussionen om dressyrhästars välf��rd och förstås dressyrhästarnas form är bra! Det måste finnas en debatt och diskussion för att föra sporten framåt!

Men det handlar också väldigt mycket om hur debatten förs. I det läget vi befinner oss nu med ett läger där uthänging av ryttare som enligt detta läger rider fel och är direkta djurplågare känns det som om debatten egentligen är obefintlig. För det är ingen debatt. Det finns inga konstruktiva förslag på hur sporten ska förbättras. Det enda som kommer ur dessa uthängningar är hat. För det är verkligen horribla kommentarer en kan läsa i samband med uthängningar och senast i dagarna när Epona olovligen streamade från Falsterbos framridning. Det här hatet tjänar ingen på, eller jo möjligen de som vill ha lite uppmärksamhet och känner att de får nån form av patos för att deras åsikt får en svans av medhåll. Eftersom jag, som vanligt, inte klarar av att hålla mig ens virtuellt tyst hoppar jag in i debatten här och var. Sällan orkar jag fullfölja eftersom de med annan åsikt gärna byter ämne när de får direkta frågor och det blir faktiskt helt omöjligt att diskutera sakfrågor när motparten byter ämne.

Så hur ser min ståndpunkt ut angående form? Naturligtvis ska nosen vara i lodplan och hästen ska vara uppe och framme i formen. Det är målbilden av en tävlingsform. Men alla som har utbildat häst vet att det då rakt inte är att sitta upp på den nya unga hästen och sen kommer utbildningsskalan av sig själv. Hade det varit så enkelt hade alla kunnat utbilda hästar. När en börjar rida en treåring är det de första stegen på utbildningsskalan som är viktiga-takt och lösgjordhet. Med takten och lösgjordheten kommer kontakten-och med kontakten kommer alltså det här stödet i handen som det pratas om när hästen suger tag i bettet och söker sig framåt nedåt med näsan framme. Det är dock rätt olika från häst till häst innan de hittar sin balans i kroppen, blir på plats framför skänkeln och kan komma till den där eftersträvansvärda kontakten. Alla som suttit på en tre-fyraåring vet hur vingligt och slingrigt det kan vara. Lägg då till att dagens dressyrhästar ofta är väldigt stora, har extremt mycket gång och är naturligt födda "på tygeln". Det gör de än mer benägna att mest vika in nosen och skyffla på framåt då de ofta har en massa naturlig bjudning och tryck. Att tro det är enkelt att komma upp på de där hästarna och direkt få till kontakten är lite fel ute.

Det är här i den senaste uthängningen av en väldigt ödmjuk och duktig unghästryttare som kunskapen/erfarenheten brister hos lodplanstalibanerna. Det gör också att diskussionen blir extremt frustrerande, i synnerhet när en vet att den uthängda ryttaren tränar just för en gammal tysk beridarmästare där utbildningsskalan följs till punkt och pricka. Det blir än mer frustrerande när kortet "att en inte får kritisera om en inte rider svår klass själv" dras fram. För det är minsann inte sant! Självklart måste alla få kritisera, diskutera och vara med i diskussioner som faktiskt handlar om hästars välfärd. Men det hjälper naturligtvis ens trovärdighet om en har lite mer erfarenhet än att en har ridit sin kallblodstravare i skogen hela livet. Om en har suttit på en mjuk genomarbetad häst så bör en vara mycket medveten om att formen ibland hamnar bakom.-helt utan tvång bara för att hästen är så mjuk i kroppen.

Med mina hästar har det i början av deras utbildning varit svårt att just hitta kontakten och att få fram nosen. Det är inget jag gjort en särskilt stor grej av mer än att jag konsekvent lyft fram och jobbat på att få hästen framför mina hjälper, Men självklart kommer perioder där det inte ser så bra ut. Om vi alltid skulle segla runt i det som ser bra ut sker ingen utveckling, det måste få bli lite svaj på formen och kännas lite hejsan svejsan i perioder. Om vi ska ha en hets om att a l l a ridpass ska se och kännas perfekta kommer ingen vilja fortsätta rida. Det är troligen med den pressen det också skapas en vilja att hitta genvägarna för att få det att SE fint ut. Handen på hjärtat så tvivlar jag starkt på att lodplanstalibarnerna heller sitter och rider sina hästar i perfekt form på vartenda eviga dag.

Här är lite bilder på Barbies utveckling av formen. Kan säga att hon är inte svår att rida bakom eller böja och bända hur jag än vill helt utan motstånd. Hon är som smör att rida.


2012


2013


2014


2015

Min poäng är att det går inte begära att allt är perfekt hela tiden och vi måste faktiskt både acceptera det och ffa allt måste vi bli snällare mot varandra! Om du har lite överseende med någon annans brister (så länge det inte är elak ridning) så har förhoppningsvis den andra parten överseende med dina brister också. För tro aldrig för en sekund att du är perfekt och gör alla rätt., för det är det då ingen som gör. Ibland blir det fel och då får en göra om och göra rätt.

Ställ dig även frågan vad Du kan göra för att förbättra dressyren. Vad kan du göra i din roll som ryttare/entusiast/debattör på nätet för att inspirera till hästvänlig och bättre ridning? För min del så känner jag absolut ett eget ansvar, för alla kan göra något. Jag tävlar och jag vill alltid visa upp en mjuk ridning. Med tanke på hur kommentarerna på mina protokoll ser ut så lyckas jag för det mesta med det också. Med mitt hästval vill jag även visa att en inte behöver en massa pengar för att plocka rosetter, det är bra ridning som krävs. Mitt val och mål att bli domare ligger också i linje med att jag vill kunna premiera god och mjuk ridning. När jag har varit bisittare måste jag verkligen framhålla att domarna ÄR väldigt tuffa mot fula hjälper, bryska händer och hästar kraftigt bakom lod. Jag debatterar för att öd-kravet ska vara kvar då jag tyvärr har flera exempel på hur denne behövs för att kontrollera framridningen. Och ffa så säger jag ifrån om jag ser ful ridning! Jag accepterar inte att se hästar ridas illa och då tar jag bladet från munnen även om det som senast gav ganska stora konsekvenser för min egen del. Med min blogg hoppas jag också kunna inspirera till god ridning, en mjuk ridning på hästens villkor som är varierad och rolig för båda parter.

Det är vad jag gör, vad gör du?

Gillar