Lallar omkring

Dom säger att om man har en blogg så ska man uppdatera minst dagligen. Men om inget händer då? Hur kul är det att läsa om skritturer i skogen i höstsolen? För det är vad jag har gjort. Det är inte så att jag har tappat sugen för allt dressyrarbete utan jag känner mest att det är rätt skönt att bara njuta av att det är fint väder.


Igår var det väl dock dags att ta tag i lite ridning igen. Tyvärr gjorde jag en missbedömning om hur genomriden Barbie skulle vara efter fyra dagars vila och skogslullande. Hade på Junos bett med fasta ringar vilket jag haft de senaste tävlingsstarterna. På tävling gillar jag känslan det ger att hon tar ett ordentligt stöd och blir väldigt stadig på det. Men när jag vardagsjobbar behöver och vill jag ha henne lättare i kontakten och då föredrar det tredelade med lösa ringar. Det blir en lite mer omedelbar hjälpgivning med det bettet. Så det var väl inget lysande pass men hon fick galoppera bort lite kalorier åtminstone.


Juno fick jobba lite mer seriöst på banan idag. Han kändes väldigt bra och en liten detalj som gör mig alldeles glad är att han efter skrittpaus när jag tar tyglarna direkt suger tag och vill framåt! Det är en liten liten sak som ändå är ett tecken att han verkar gilla att jobba. Jobbet med honom går ut på att hitta en jämn bjudning fram till bettet. Liksom hans syster krullar han gärna ihop hela halsen och går kraftigt bakom lod. Det hänger förstås ihop med att bjudningen inte än är ärlig genom kroppen. Dagens bästa var övergångarna från galopp till trav, maken till balanserad ponny får man leta efter!


Tyvärr har han börjat med en egenhet som jag inte riktigt vet hur jag ska korrigera. Han gnisslar tänder. Det är inte så bra om han ska ut på dressyrbanan för då blir domaren sur. Det kommer ffa när han koncentrerar sig och går bra. Tänderna kollades för drygt ett år sen och då fanns inget märkligt. Rekommenderades att kolla vartannat år, så tror inte att något är fel fysiskt. Får väl se hur det utvecklas.




Gillar

Kommentarer