If there's a will...

...there's a way. En gammal svensk plattityd är "vill man så kan man", den må vara sann med ändock med viss modifikation. Patrick Kittel sa i sin clinic under Globentävlingarna att alla kan rida Grand Prix. Ja, jag tror att han har helt rätt. Men precis som när det gäller allt annat handlar det om hur mycket man VILL rida GP och vad du är beredd att offra för att komma dit. Är du beredd att ge upp ditt vanliga liv och flytta till Tyskland/Holland och jobba och slita livet ur dig hos en riktigt bra ryttare där du får möjligheten att rida mycket, ja då ökar din möjlighet kraftigt att nå ditt GP-mål. Men om du tror att du ska nå det målet (om du inte har några pengar) samtidigt som du pluggar till socionom och försöker leva med häst på studiemedel-ja, då blir garanterat väldigt mycket svårare.


Hur man än gör handlar det bara om prioriteringar och där tror jag att det brister för många som gnäller och säger "det går inte". Det är klart som f-n att det går att nå sina mål om målet i sig är den stora prioriteringen. Lite som att det är klart att det går att gå ner i vikt/sluta röka/få klart skolan om bara motivationen finns där. Utan motivation och den där riktiga kämpaviljan när man känner starkt för något känns det naturligtvis stört omöjligt.


Det jag vill ha sagt är att om du känner starkt för något sätt dig ner och tänk igenom hur du ska uppnå det du vill. Det kan verka omöjligt, men sällan är det så himla omöjligt som man först kan tro:).


Vill man så kan man sa dom alltså förr. Jo, vill man så kan man iaf försöka för allt man är värd. Ibland räcker det inte till hur man än gör för att man saknar talangen/fel plats vid fel tid/eller att man bara inte är rätt person. Om det kommer till den punkten, och du ärligt har försökt nå det du var ute efter, ja då kan du alltid titta tillbaka och säga till dig själv "jag försökte iaf mitt yttersta".


<

Gillar

Kommentarer