Hu

Att jag kände mig lite matt i måndags när jag jag skrev hade tydligen inte alls att göra med att jag var ny på jobbet osv. Nej, det var värre än så. Det var en jävla kräksjuka som smög sig på. Jag har helt inbillat mig (uppenbarligen) att jag är immun mott kräksjuka eftersom jag hittills aldrig fått det. Hittills är alltså den springande punkten. Mådde illa på tisdagen, men tänkte att himlen ska tamejtusan trilla ner innan jag sjukar på andra veckan på ett nytt jobb. Och jag kämpade, men när jag grät och fick börja springa på toa när jag hämtade på sjukhuset fick jag erkänna mig besegrad.

Folk som säger att kräksjuka är helvetet på jorden överdriver inte. Jag har aldrig varit så dålig i mitt liv. Detta är det längsta jag varit ifrån stallet och hade jag inte haft Lina som kunnat ta hand om mina pålls vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Nu mår jag äntligen bättre, men orken är helt borta. Det är en extremt frustrerande känsla när en vanligtvis lever ett väldigt aktivt liv att plötsligt bara inte orka göra ens basic i livet. Nu ligger jag i soffan och laddar för att orka mocka och fixa i stallet. Om jag känner mig riktigt pepp ska jag longera lite ikväll också så hästarna får nån form av motion. Undrar lite när en får tillbaka orken efter sån här sjuka? Har börjat äta litegrann, typ Proviva, makaroner och brödpinnar. Har tappat 4 kg på dessa dagarna, vilket månne behövdes men det var kanske lite för snabb viktminskning för kroppen...

Nästa helg är det Jeannaträning för Barb och det ska bli så kul! Hon känns ju riktigt fin nu så jag hoppas kunna bygga vidare på det och så laddar vi mot tävling en månad senare.

Gillar

Kommentarer