Energipåslag

Senaste tiden har jag fått kämpa lite för att få röva ur soffan och faktiskt ta tag i hästarnas träning. Nog för att de fått gå lite på halvfart senaste månaden, men det har då varken varit så engagerat eller med den kvalitet jag vill ha det. Det har mer känts lite jobbigt. I såna perioder börjar jag alltid med att sänka kraven på mig själv. Att känna sig dålig och otillräcklig drar ner energin för, så ett accepterande att en inte alltid är på topp är nödvändigt. Om inte det fungerar så måste en se över sitt liv för att ta reda på vad som förändrats och vad som äter upp energin. Oftast smyger sånt här på en och det är inte alltid helt lätt att identifiera anledningen. För mig har det varit ganska många olika faktorer och igår fick jag till slut bestämma mig för att låta bli att åka på distriktets tävlingskonferens. Himla tråkigt då jag tycker det är superkul att vara engagerad i tävlingsverksamheten!

Det var dock som om en hel hög stenar lyftes från mig och bara det beslutet gav mig en riktig boost. Jag tror faktiskt att de flesta kan känna igen den känslan. En blir förvånad över att det där lilla beslutet kunde betyda så mycket för en. Direkt igårkväll pysslade jag mer med hästarna med ett härligt lugn i magen än vad jag haft på ett tag. Så underbar känsla!

Månne smittades känslan av på hästarna också för Barb kändes väldans fin när jag red i ridhuset. Hon känns onekligen fräsch och pigg men tycker att jag är lite jobbig som nu kräver att hon sätter ihop sig lite mer. Det är ju lite av en knepig igångsättning måste jag säga. Jag måste vara rädd om framhovarna och de får inte gå på hårt underlag med hög belastning (läs; fart) och så måste jag tänka på bakknäna och hur dessa ska stärkas. Pga undvikande av fart sätter jag ihop henne, naturligtvis i mycket korta sekvenser, i mer samling än vad jag annars hade gjort med en konvalescent. Om det är rätt eller ej vet jag inte riktigt, men hon känns pepp och skummar som tusan i munnen på de tio minuter hon travar och galopperar. Idag så skrittade vi ut en halvtimme och hon känns väldigt nöjd med att vara igång igen!

Burb fick gå på töm med rumpbandet igår. Tredje passat med rumpband på två veckor och detta var utan tvekan det bästa. Var ensam i ridhuset så kunde utnyttja långsidorna ordentligt och på började lite öppnor. Mycket effektivt sätt att verkligen få hästen ärligt på yttertömmen. Hon blev superfin på det jobbet och var fint genomsläpplig i den där svåra högersidan och galoppen på töm är verkligen inga problem alls. Ikväll red jag ett kort pass i ridhuset och hon känns så fin!

Men högergaloppen är ju lite av ett mysterium. Hon blir obekväm i fattningarna och spänner till. När jag väl övertygat henne att faktiskt försöka galopperade jag i dag några varv med lös tygel och bara uppmuntrande tillrop och massa klappar. Andra vändan fattade hon bättre men med handbromsen i, men galoppen tog sig och var helt ok i formen. Massa massa beröm fick hon och sen gav jag mig med galoppen för dagen. Det som är skumt är förstås att den funkar så bra på töm trots att jag då sätter ihop henne mer än när jag rider. Ikväll red jag barbacka och det är exakt samma beteende om jag rider barbacka eller i nån av sadlarna. Är väl troligen en mental spärr att hon är rädd att det ska göra ont just när jag rider. Skumt iaf.

I onsdags hopptränade vi och då kunde hon göra flera fina högerfattningar! Dock sa hon tvärnej på slutet och jag gjorde bara ingen grej av det utan avslutade med nåt språng i vänster i stället. Säkerligen var hon trött i kroppen och då tar det emot för mycket. Hon tycker iaf att det var såååå roligt att få hoppa igen! Helt klart något vi måste ta tag i igen, tant Burb vill vara hoppeponny!

Gillar

Kommentarer

Liisa
,
Hej, det va roligt att hitta din blogg, jag är också vuxen som rider med connemara och gillar dressyr. Jätte snygga och duktiga connemaror du har! Jag hämtade min från Irland på sommaren. Har hela mitt liv drömt om en övervuxen connemara och nu har jag en! Jag följer dig i Instagram, så om du vill, hittar du min sida där (hastgumma). Har de så bra, Liisa